”Kulturen är framtiden i Helsingfors”

Dagen innan vi ses har Kieran Long ätit lunch med chefer för andra museer inom konst, design, arkitektur och fotografi i Helsingfors.

Det är inget organiserat nätverk, bara kollegor som regelbundet äter lunch och utbyter tankar.

Den här gången talades det om det nya Design- och arkitekturmuseum som ska byggas i Södra hamnen i Helsingfors och stå klart år 2030.

– Vi har en otroligt bra anda av samarbete bland museerna här. Design- och arkitekturmuseum är ett så stort och viktigt projekt för Helsingfors och för Europa, det är kanske ett av de största museiprojekten i Europa, och vi pratar om hur vi gemensamt kan dra nytta av det internationella intresset som kommer att uppstå, säger Kieran Long, när vi ses på kaféet intill hans arbetsplats.

– Vilken relation ska det ha till ett land och en stad som är små, men på många sätt, tycker vi, är otroligt viktiga i det globala samtalet. Vi hör till ”eastern edge of Europe”, med allt vad det kan betyda. Vad kan vi locka för intresse, vad kan vi göra med alla våra internationella nätverk, att göra i Helsingfors till en ambitiös museimiljö?

Sedan början av 2024 arbetar Kieran Long som museidirektör för konstmuseet Amos Rex i centrala Helsingfors. Han kom då från ArkDes i Stockholm, där han varit chef sedan 2017. Dessförinnan ledde han under fem år avdelningen för design, arkitektur och digital konst vid Victoria and Albert Museum (V&A) i London i hemlandet Storbritannien.

Kieran Long utgör en del av en internationaliseringsvåg som tycks svepa över Helsingfors.

Design- och arkitekturmuseum har värvat Carson Chan från MoMA att arbeta som chefscurator. Det nya museets högste chef, Pilvi Kalhama, har rekryterats från konstmuseet Emma i Esbo, som i sin tur har anställt holländaren Krist Gruijthuijsen, som nyligen kommit från en tjänst i Berlin. Kiasmas nya chefscurator Anna Mustonen har nyligen återvänt till hemstaden efter 20 år på konstinstitutioner runt om i Europa.

Kieran Long själv har anställt curatorerna Khanyisile Mbongwa och Irene Campolmi, från Sydafrika respektive Italien, till Amos Rex.

Han ser flera orsaker till att intresset för Helsingfors just nu är så stort. Han berömmer livsstilen, tycker att Helsingfors är ”en otroligt öppen stad”, särskilt i jämförelse med Stockholm.

– Det är lätt att flytta hit, det är billigare att bo här än i Stockholm. Att all min personal kan bo inne i staden gör stor skillnad. Jag har varit museichef i London och Sverige, och där är det svårt för unga att bli en del av sektorn, men här kan man vara det, säger han.

Stockholmare är framför allt intresserade av vad som händer i Stockholm, antyder han.

– Här tycker vi såklart också att vår stad är viktig, men vi har ingen illusion att Helsingfors utgör världens centrum. Vi måste blicka utåt. Jag tror att det skapar en viss ivrighet att locka hit människor. Kolla på Aalto-universitetet, två tredjedelar av deras professorer är icke-finska. Och det är en jättestor institution, säger han.

Kieran Long nämner den finska medverkan på Venedigbiennalen i vår som ett exempel på det goda samarbetsklimatet museerna emellan. Amos Rex ställer ut ett internationellt projekt, tillsammans med en tysk stiftelse, konstmuseet Kiasma ansvarar för den nordiska paviljongen medan organisationen Frame ansvar för den finska Alvar Aalto-paviljongen.

– Vi konkurrerar inte med varandra, vi har ett öppet samarbete och en internationell blick. Och vi har ett öppet samtal om hur vi kan bygga en berättelse tillsammans, om Helsingfors internationella ambition, säger han.

”Mer står på spel i Finland”

En viktig skillnad mellan Sverige och Finland är själva utgångsläget för kulturen, menar Kieran Long. I Sverige har den nationella berättelsen formats uppifrån, inte minst kungahuset.

– Nationalmuseum i Stockholm har sitt ursprung i samhällets topp. Det har en fantastisk samling och fantastiska berättelser, så det är inget fel med det. Men Finland har skapat sin identitet genom kulturen och genom självständighet, säger han.

Som myndighetschef i Sverige blev han inbjuden till Slottet och fick träffa kungen. Vid sitt första möte hos Kulturdepartementet handlade samtalet om Axel Oxenstierna.

Kieran Long ser road ut.

– Det är den storyn som man får när man kommer till Sverige, säger han.

Första gången Kieran Long på riktigt förstod den finska berättelsen var under ett besök på konstmuseet Emma i Esbo. I ett glaskonstverk, som illustrerade kampen mellan en finsk soldat och en björn, kände han kopplingen mellan kulturen och historien.

Björnen symboliserade Ryssland.

– Jag brukar säga att det kanske står lite mer på spel för kulturen i Finland än i Sverige. Det är existentiellt för Finland. I Sverige har kultur mer med status att göra, säger han.

LÄS ÄVEN: Museikortet har gett den finska museisektorn ett lyft – Riksantikvarieämbetet

Samtidigt säkrar han sig genom att påpeka att hans bild är ”väldigt generell” och att ”Sverige har fantastisk konst av alla olika slag”.

– Och jag säger emot mig själv, framför allt när det gäller den delen av kultur som jag haft nöjet att vara en del av, arkitektur och design. Det är väldigt starkt kopplat till välfärdssamhället och välfärdsstaten och hur det ska uttryckas, det är optimistiskt och framåtriktat. Så det finns också. Men institutionellt är ursprungspunkten lite annorlunda och ganska spännande.

Ingen större skillnad sett till ledarskapet

Samma år som Amos Rex öppnades, 2018, invigdes Helsingfors bibliotek Ode. 2028 firar båda dessa institutioner alltså tioårsjubileum, samtidigt som konstmuseet Kiasma firar 30 år. Och strax därefter öppnar det nya, redan nämnda Arkitektur- och designmuseet.

Att det regelmässigt har tillkommit nya institutioner, med nya uppdrag, i den finska museifloran har skapat ett flöde av nya tankar.

– Det är något jag minns från London, att det alltid fanns kapacitet för att bygga nytt. På V&A hade vi experter som arbetade med hur man skulle kunna skapa en ny kulturplats för medborgare. Det har inte Stockholm haft på en evighet. Sedan Moderna byggdes har inga nya institutioner skapats. Och när var det, 1998? Det är synd. Kanske efter Nobelcenter, att det för med sig att man börjar bygga lite mer, säger han och påminner om att Kulturhuset i Stockholm var ett visionärt projekt som stod för en ny syn på vad konst kan vara för samhället – som hela världen såg upp till.

– Jag skulle vilja jämföra Helsingfors lite mer med Malmö. När jag har varit i Malmö har jag alltid känt att det är en stad som har ett gemensamt projekt. När jag besökte Malmö fick jag träffa i stort sett alla aktörer, och alla ville presenterade en bild av Malmö som man typ vill vara med i. Det är fantastiskt spännande.

Tycker Kieran Long, som engelsman med chefserfarenhet från både Sverige och Finland att det är en stor skillnad mellan att leda svenska och finska museiarbetare? Det finska ledarskapet anses vara mer direkt och mindre konsensusstyrt än det svenska.

Det sistnämnda stämmer delvis, menar han.

– Här är i Finland är de stolta över att de kan vara direkta, att man kan säga vad man vill. Men de är också lite mer hierarkiska och har mer respekt för den högsta chefen. Men jag är inte helt säker på att det egentligen är så stor skillnad. Om jag jämför med London, där jag växte upp, ter sig Stockholm och Helsingfors ganska lika.

Som överintendent på ArkDes fick Kieran Long kritik för sin ledarstil. Han betonar att han ”absolut inte är rätt person för alla uppdrag” men att uppdraget på Amos Rex passar honom väl.

– Jag trivs bättre här. Men jag är inte annorlunda, jag är samma person som jag alltid har varit. Den roll jag väljer att ha i kulturvärlden som ledare är att göra skillnad, att påverka den institution som jag har ansvar för. Och det krävdes i Stockholm. Och jag har gjort samma sak här, jag har gjort förändringar med personalen. För att potentialen här är så stor och vårt ansvar till publiken är så stort, säger han.

Viktigt rikta blicken utåt

Gång på gång återkommer Kieran Long till att Amos Rex har en särställning som museum och att han således egentligen inte kan uttala sig för hela den finska museisektorn. Museet drivs av en stiftelse, det är både välmående och välbesökt, det ligger i en byggnad som alla känner till och är en attraktiv arbetsgivare.

– Vi har väldigt bra förutsättningar och vi är väldigt lyckligt lottade. Därför måste vi vara väldigt ansvarsfulla i den kontext som finns. När läget är svårt för andra måste vi göra mer. Vi måste ta en tillitsfull framåtinriktad plats i debatten, säger han och understryker att han ”inte vill framstå som någon utifrån som vill ’rädda’ Helsingfors”.

LÄS ÄVEN: Resurssnål innovation banar väg för ökade resurser – Riksantikvarieämbetet

Amos Rex:s projekt med Venedigbiennalen kan betraktas som extravagant, med tanke på det ekonomiska läget för landets kultursektor.

– Men i ett det här läget tycker vi att det blir ännu viktigare att rikta blicken utåt. Om vi bara försöker ersätta saker som har tagits bort av regeringen med stiftelsens pengar kommer vi inte att nå potentialen här. Så vår attityd är att vi nu måste göra mer. Vi försöker vara en mer aktiv del det institutionella ekosystemet här i Helsingfors.

Hur ser du på framtiden för museisektorn i Finland, med tanke på de nedskärningar som görs från statens sida?
– Jag är bara optimistisk. Helsingfors har ingen framtid som inte har med kultur att göra. Framtiden för stadskärnan i den här vackra, viktiga staden kommer aldrig kunna vara detaljhandeln. Den är döende, på väg att försvinna, om den inte redan har gjort det. Och ganska snart kommer det göras någon typ av räkning av alla tomma lokaler som finns i stadstjänaren och folk kommer att säga ”vad ska vi göra med allt det här, vad är staden till för?”. Och vi har ett svar här i Helsingfors. Vi har byggt Ode, den mest besökta kulturinstitutionen i landet, med dubbelt så många besökare som Moderna museet har. Det är ett otroligt livfullt, lärande, kommunikativt och aktivt offentlig utrymme. Och vi den enda mindre huvudstaden i Europa som bygger ett nytt museum nära ett världsarv, mitt i den viktigaste delen av staden. Så kulturen är framtiden, och om du vill vara med och sätta agendan för kulturen så borde du vara i Helsingfors.  Ja, det är svåra tider finansiellt, men oavsett vad som händer så är kulturen framtiden. Det är roligt att vara en del av en plats som får dig att känna så. Kulturinstitutioner borde göra avtryck på en stad.

Du pratar om kulturens betydelse för en stad som Helsingfors. I sin marknadsföring av museikortet har museiförbundet beslutat att ta bort ordet ”kultur”, för att det betraktas som negativt laddat. Vad tror du att det kan få för konsekvenser för museerna?
– Jag skulle säga en sak; Sverige är problematiskt besatt vid ord. De tillbringar all tid med att diskutera ”åh, du har tagit bort det där ordet”. Inget av det spelar någon roll! Besökaren bryr sig inte. Museets uppgift är att visa extraordinära projekt som tar tag i nacken på besökaren och drar in dem i byggnaden. Det är vårt ansvar. Om ordet ”kultur” används eller inte betyder ingenting alls. Och om det finns ett taktiskt behov av att vara politiskt smart när högerpolitiker hela tiden vill göra ett exempel av oss. Jag talade med en tidigare kollega som nu arbetar på Smithsonian, som sade ”du måste ta bort vad du behöver för att ta dig igenom den här mörka natt som vi befinner oss i. För det är en mörk natt med politiska aktörer som vill göra ett exempel av oss, särskilt vi inom kulturen. För vi är öppna och optimistiska, vi tänker på framtiden, vi tänker på olika identitet, olika aspekter av samhället. Så om du måste ta bort ordet kultur så att högerpolitikerna ignorerar dig – gör det. Folk tror att de pratar om principer, när de i själva verket bara pratar om ord.