”Museer är viktiga aktörer i utvecklingen av digital humaniora”
Är inte AI och dess möjligheter för museer när det gäller text- och bildhantering en dröm för museer? Och är det inte en god anledning för museer att samarbeta kring digital humaniora? Det frågar sig Pille Pruulman Vengerfeldt, professor vid Malmö universitet, som besökt konferensen DHNB i Tartu.
LÄS ÄVEN: Chip Colwell: Brev från USA
Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
Nätverket Digital Humanities in the Nordic and Baltic Countries (DHNB) bildades för tio år sedan i syfte att stärka forskning, utbildning och kommunikation inom digital humaniora.
Museer skapar eller stödjer databaser som kan användas för bland annat digital humaniora, och utgör därmed en central infrastruktur för forskare. Men museerna drar även själva nytta av digital humaniora, till exempel genom att använda maskininlärning för att studera samlingarna, markera bilder, översätta instruktioner och publicera i sina sociala medier.
I mars början av mars arrangerades DHNB:s årliga konferens, den här gången på Estlands nationalmuseum i Tartu. Under sitt välkomstanförande påminde Pille Runnel, forskningschef på Estlands nationalmuseum, om att hon för några år sedan hävdat att Estlands nationalmuseum inte hade digital humaniora som en del av sin forskningsstrategi. Nu ser hon museerna som ytterst relevanta för forskning inom digital humaniora, även om de inte direkt arbetar med datorbaserade, vetenskapliga metoder – och även om traditionell etnologi kommer att fortsätta att vara den viktigaste metoden för forskning.
På konferensen belystes flera av de utmaningar och dilemman som digital humaniora för med sig. Om maskininlärning kan hjälpa oss att identifiera bilder i museets samlingar, men vi vet att den gör misstag, ska vi då vänta med att använda den tills det fungerar tillräckligt bra? Och när är systemet tillräckligt bra? Om det får 80 procent rätt? 90 procent? 99,5 procent? Om AI-baserad bildigenkänning hjälper oss att hitta åtminstone några av de relevanta bilderna i våra miljontals digitala bildsamlingar – är det då rimligt att vissa blir fel? Vi vet att AI-baserad bildigenkänning gör många fel när det gäller att identifiera vad som syns på gamla bilder. Men även människor gör misstag. Ska vi undvika att låta datorprogram tagga museisamlingar för att de gör vissa misstag?
I en paneldiskussion med svenska företrädare var den övergripande åsikten att det i många fall är bättre att göra fel – inte att undvika att testa. Det är bättre att prova nu än att vänta tills allt blir perfekt. AI-översättningar till museitexter, breddad tillgänglighet till katalogerna och fler bilder som hittas och används – borde inte det vara en dröm för museer och en god anledning att samarbeta kring digital humaniora?
Maskininlärning och digitala beräkningsmetoder för att förstå och arbeta med samlingarna är långt ifrån perfekta. Men de bör ändå ses som ett verktyg som museerna måste lära sig att använda. Kritiskt, reflekterande, men samtidigt utan att onödig rädsla ska hålla oss tillbaka. Ett sätt att övervinna en del av rädslan kan vara att lära sig och diskutera vad dessa verktyg konkreta kan göra för museer.
Textanalys för litterära ändamål
Maciej Eder, chef för Institutet för polska språket och ordförande för kommittén för lingvistik vid Polska vetenskapsakademin, var en av konferensens huvudtalare. Han ägnade sin presentation åt att tala om datoriserad textanalys och vikten av att skapa en förståelse för hur textanalys kan användas för främst litterära ändamål, men även att det finns möjligheter till andra tillämpningar. Eder gav en historisk översikt över datoriserad textanalys och hur frågorna över tid har utvecklats, hur olika metoder använts, hur texter kan grupperas och hur vi kan se hur ord, meningsstrukturer eller andra textuella egenskaper kan analyseras med hjälp av beräkningsmetoder.
Eder visade kritiskt hur datoranalys av litterära texter reducerar komplexitet till att enbart handla om mäta representation av ord och att det används som grund för att bygga stora språkmodeller. Han menar att digital humaniora reducerar texternas komplexitet med 99 procent, men att även den återstående procenten kan innehålla intressanta fakta, vilket gör den väl värd att studera. Det finns också viktiga svagheter med dagens datoriserade textanalys, påpekade han. Hans presentation blev en viktig påminnelse om att alla metoder har inbyggda fördomar och att det är viktigt att vara medveten om dessa.
Museibesökarnas känslor
Andrea Koscis är forskare inom kulturarv och digital humaniora vid University of Edinburgh. I sin presentation på konferensen jämförde hon resultat från närläsning – där förståelse för texten erhålls genom noggrann läsning av texten och inspiration från tidigare erfarenheter, teoretisk bakgrund och kunskap – och digitala textanalysmetoder. Fokus ligger på mänskliga känslor i samband med upplevelsen av historia och kulturarv på museer. Koscis genomförde sin studie för att utmana den teori som David Uzzell, professor i miljöpsykologi, kallar ”het affekt” (hot affect), som kortfattat går ut på att starka känslomässiga reaktioner är mer sannolika i samband med händelser i det nära förflutna. För att etablera teorin jämför Uzzell människors reaktioner på olika kulturarvsplatser. Han konstaterar att människor inte reagerar känslomässigt på historiska händelser som ligger långt tillbaka i tiden, ett påstående som är mycket provocerande för personer som arbetar med att presentera dramatiska historiska händelser på museer.
Koscis tittade på den ursprungliga studien och kom fram till att Uzzells teoretiska generaliseringar är problematiska. Hon valde ut tre platser där dramatiska händelser i medeltidens historia presenteras, varav en var densamma som i Uzzells originalstudie. Utifrån sina erfarenheter klassificerade hon dem utifrån deras potential att väcka känslomässiga reaktioner.
Bland exemplen fanns utställningen Medeltidsmassakern på Historiska museet, som är det mest känslomässiga av de tre exempel som diskuteras. Koscis gick sedan vidare med att analysera 6 000 Tripadvisor-kommentarer om de tre historiska utställningarna. Närläsningen av kommentarerna bekräftade experternas analys av utställningarna. Människor reagerade känslomässigt och lämnade kommentarer på nätet om sina känslomässiga reaktioner på händelser som ligger långt tillbaka i tiden.
Slutsatsen är att den maskinbaserade textanalys som skulle kunna hjälpa till att fastställa vilka känslor som är inblandade i kommentarer på nätet ännu inte är tillräckligt nyanserad för att motivera en sådan analys i den grad som dagens diskussioner om museerna på nätet tillåter.
Lättbegriplig diskussion om AI:s begränsningar
Meelis Kull, professor i artificiell intelligens på universitetet i Tartu, bröt i sin presentation ner idéerna om vad AI är – särskilt när det gäller stora språkmodeller – och varför systemen kan uppnå mycket i vissa sammanhang och vara riktigt korkade i andra. Föreläsningen diskuterade gränserna för generalisering och argumenterade för att vi måste förstå dessa gränser för att kunna använda AI till vår fördel. Föredraget ledde till en diskussion om AI:s begränsningar, liksom ett antal utmaningar som ännu inte blivit lösta. Kull förklarade att AI är en teckentolkare med hjälp av statistik. Och medan AI idag kan lösa tio av tolv matematiska problem på gymnasienivå, är resultaten på vissa andra frågor desto sämre. Nästan varenda ord i en AI-modells svar bygger på statistik, och Kull gav praktiska tips på hur vi kan bygga frågor som ger bättre resultat. Även om det för med sig att AI arbetar långsammare så kommer resultaten i allmänhet att bli mycket bättre när systemen ombeds att i detalj förklara sina processer och frågorna bryts ner till logiska steg. För alla som arbetar med AI, men också utmanas av hur dumma de förment smarta datorsystemen är, var föredraget en förklaring, befriat från nonsens, om hur dessa system fungerar – och varför de inte alltid gör det.
— —
Av Pille Pruulman Vengerfeldt
professor i media- och kommunikationsvetenskap vid Malmö universitet
Ovanstående text är publicerad på Museer & omvärld, Riksantikvarieämbetets omvärldsbevakningstjänst för museer. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Har du också besökt en konferens och vill dela dina reflektioner med Museer och omvärlds läsare? Eller vill du skriva en krönika eller debattartikel? Kontakta oss på omvarld@raa.se.
