Porträttbild på Moa Ranung
Moa Ranung, samordnare på Digisam och ansvarig för de tre nya vägledningarna. Foto: (CC BY)

Nya vägledningar för digitalisering

Hur kan vi bidra till att kulturarvet bevaras i en digital framtid? Hur länkar vi samman den information som vi har med annan för att göra kulturarvet tillgängligt? Det här är något som Digisam hoppas kunna bidra till med sina nya vägledningar för digitalisering av kulturarvet.

Den 31 maj lanserar Digisam tre vägledningar för arbetet med digitalisering av kulturarvet. De är framtagna av arbetsgrupper med representanter från både arkiv- och bibliotekssektorn samt museisektorn på beställning av Digisams samverkansgrupp för digitalisering och digitalt bevarande. Vägledningarna vänder sig i första hand till de institutioner som medverkar i Digisam, men är tänkta att kunna användas av i stort sett vilken kulturarvsaktör som helst som arbetar med att digitalisera kulturarvet.

Vägledningarna består av en termlista, en vägledning till digitalt bevarande samt en vägledning till ett sammanlänkat kulturarv. Lanseringen av vägledningarna den 31 maj innebär att ett knappt två år långt arbete går i hamn.

– Att lära sig samverka över organisationsgränser i komplexa frågor är kanske lika viktigt som att åstadkomma själva resultaten, säger Moa Ranung om hur arbetet har gått.

Moa Ranung har sett att det framför allt finns ett stort sug efter ökad sammanlänkning av informationsmängder.
– Om vår samverkan ska åstadkomma konkret nytta för användarna av informationen krävs att vi länkar samman våra informationsmängder, så att användarna kan hitta information sömlöst utan att behöva veta vem som sitter på vilken information, säger Moa Ranung.

– Det vi verkligen behöver titta närmare på är hur vi kan få till det i praktiken i större skala, med alla våra olika förutsättningar i åtanke. I vägledningen till ett sammanlänkat kulturarv går det att läsa mer om olika strategier för detta.

– Men självklart är också begreppsanvändningen, att vi förstår vad vi menar när vi säger olika saker, avgörande för en god samverkan, och att vi tar med oss det digitala kulturarvet in i framtiden genom det digitala bevarandet.

Upplever du att det idag finns en mognad i de här sektorerna som inte fanns där när ni påbörjade arbetet?
– Det ser olika ut. För många finns det osäkerhet i frågorna, och det är ju inte konstigt när utvecklingen går så fort på området. Många är vana vid att ha sin organisation och sin informationsförvaltning, sitt stuprör så att säga. Där är tåget ganska långt, vi måste hitta en balans där vissa som är långt fram kan få springa vidare och visa vägen och de som är längre bak ska hinna med.

Men hur mycket har det senaste årets accelererande digitalisering, som en följd av pandemin, bidragit till en ökad vilja till digitalisering?
– Jag tror att det senaste året har väckt mycket nyfikenhet kring digitalisering, vad man göra med den. Nu tror jag folk får upp ögonen för att den skakar om verksamheter i grunden, att vi behöver ändra ekonomiska modeller och verksamhetsmodeller. Digitalisering är inget man duttar med, det är en verklighet att utgå ifrån när vi tar fram modellerna framöver. Det finns kanske nu mer av en sense of urgency, som man ju brukar tala om när det gäller förändringsarbete. Hur gör man nu för att vara fortsatt relevanta?

Hur tror du att vägledningarna kommer att tas emot?
– Samtliga vägledningar är av introducerande karaktär. Vi har behövt hitta minsta gemensamma nivå, vilket också gör att personer från hela ABM-sektorn kan använda dem. Det vi gör ska vara användbart utanför plattformen, då gäller det att åtminstone till en början ha ett bredare angreppssätt.

Finns det en risk att vägledningarna kan uppfattas som alltför urvattnade?
– Det är en risk såklart, men vi har sagt att vi börjar så här. I nästa steg ser vi vilka kompletteringar som behövs. Vi behöver också lägga fram goda exempel, vilka lärdomar kan vi bidra med när vi har börjat tillämpa vägledningarna i nästa steg?

Har ni sneglat på hur andra branscher har agerat när det gäller de här frågorna?
– Vi har bland annat ett öga på DIGG, Myndigheten för digital förvaltning, som tar fram principer för arbetet med den digitala informationen. Det är viktigt att vi inom statsförvaltningen inte säger emot varandra. Sedan har vi inom Digisam tittat på till exempel Europeanas arbete, men också andra länders nationella strategier. Holland har till exempel en strategi som i stor utsträckning bygger på sammanlänkning av informationsmängder. Vi har också en del kontakter med företagare för att se vad man behöver om man vill skapa tjänster utifrån institutionernas informationsmängder. Men viktigt är framför allt att inte glömma användarnas perspektiv. Vad behöver användarna, och då användarna i bred mening, för att kunna och vilja använda vår information?

Hur stort har intresset varit från museisektorn?
– Intresset är stort, framför allt mindre museer visar extra stort intresse för att få ta del av våra mer introducerande och vägledande resultat. De har färre anställda och kanske inte musklerna att följa allt som sker på området, så där har jag märkt ett stort engagemang. Att aktörer från både arkiv-, bibliotek och museisektorn har tagit fram vägledningarna i samverkan ger också resultatet en viss kvalitetsstämpel som mindre aktörer kan luta sig mot.

Sista anmälningsdag för lansering av vägledningarna är den 27 maj. Läs mer här.

Kategori


Fredrik Emdén

fredrik.emden@raa.se


  • Publicerad:
  • Uppdaterad: