SAT i Montreal: Demokratisering och omdefiniering av begreppet immersiv

Förkortningen SAT står för Society for arts and technology och är namnet på en ideell kanadensisk organisation som under 30 år har varit centrum för konst, utbildning och forskning. Kärnan i verksamheten är en så kallad fulldome, ett format där insidan av en kupol helt och hållet täckt är täckt av en skärm för videoprojektioner. I Montreal går den under namnet Satosphère.

Vartannat år arrangerar SAT ett branschevenemang för kunskapsutbyte mellan kulturorganisationer, konsthallar, kreativa studior och museer. I år ägde det rum i slutet av mars. Med på konferensen fanns även många fria kultur- och filmskapare, som även deltog i filmfestivalen SAT Fest som pågick parallellt.
En av dem som besökte evenemang var Alison Thomas Lindvall, teknisk utvecklare på Malmö museum.

– Bara att komma dit och känna att man inte är ensam i sin roll var viktigt. Jag kände igen mycket i det andra internationella kulturskapare och aktörer berättade, säger hon när hon ska samla sina intryck från evenemanget.

En de viktigaste frågorna som diskuterades under konferensens var, enligt Alison Thomas Lindvall, demokratisering av formatet: att göra produktionen för fulldome-formatet mer tillgängligt, inte bara för de stora aktörerna. I detta ingick att öppna upp verktyg och utveckla open source-mjukvara för både bild och ljud, så att fler kan producera och leverera material med bra kvalitet.

Göra plats för annat innehåll

En annan återkommande diskussion under SAT handlade om skillnaden mellan science center, klassiska planetarier och fulldome-formatet som uttrycksform. Alison Thomas Lindvall lyssnade bland annat till ett panelsamtal där formatets möjligheter och begränsningar diskuterades.

– Man landade inte i någon lösning, men samtalet var både viktigt och spännande. Många aktörer arbetar främst med vetenskapskommunikation och skoluppdrag, och då kan det vara svårt att göra plats för andra typer av innehåll. Samtidigt märks en trend där mer konst vill in i den här typen av miljöer, säger hon.

Alison Thomas Lindvall känner igen detta från sitt arbete med Wisdome på Malmö museum.

– Jag tror att vi skulle kunna skapa mer öppna former lokalt. Vi skulle till exempel kunna arrangera meetups eller publika testvisningar för både lokala kreatörer, studenter och en bredare publik. Det saknar jag hos oss i dag. Det skulle kunna vara en mötesplats för studenter som lär sig formatet och en möjlighet för allmänheten att förstå vad formatet är – och vad det kan bli, säger hon.

När hon jämför Malmö museums arbete med de internationella kollegornas upplever Alison Thomas Lindvall att skillnaden ligger i resurserna, inte kompetensen.

– Jag fick intrycket att flera aktörer har kommit otroligt långt. Till exempel SAT, som stöttar nya verksamheter och har olika innovationslab för att även bedriva forskning inom immersiva upplevelser, ljudspatialisering och realtidsvisualisering, säger hon.

Begreppet riskerar att bli urvattnat

Något som blev uppenbart för henne under SAT Fest var hur brett begreppet immersivitet används – och att det därför används blygsamt av de som driver utvecklingen.

– Många var noga med att använda ordet ”immersivt” så lite som möjligt. När allt digitalt och storskaligt kallas immersivt riskerar det att bli urvattnat. För mig handlar en immersiv upplevelse inte bara om att vara visuellt omslutande, utan om att berättelse, ljud och visuell gestaltning hänger tätt ihop och stödjer varandra, säger Alison Thomas Lindvall.

Som en del av festivalens program besökte hon en konstutställning i Montreal som rubricerades som ”immersiv utställning”, med projektioner på väggar och golv.

– För mig blev det snarare en anti-definition av immersivitet, eftersom tekniken var så synlig. När jag upplever något som immersivt vill jag att ska tekniken försvinna ur upplevelsen, säger hon.

STEM blir STEAM

Gemensamt för de aktörer inom immersiva medier som har kompetens och resurser är att de också ofta har en tät koppling till forskning, akademi och utbildning, har Alison Thomas Lindvall noterat.

Detta saknas i dag i Malmö, säger hon.

– För att bygga en hållbar kompetensförsörjning för immersiva upplevelser tror jag att satsningen på programmering i grundskolan från 2018 är en bra startpunkt. Men då behöver man integrera det konstnärliga också – inte bara placera det i ämnet teknik.

LÄS ÄVEN: ”Små innovationer kan skapa stora upplevelser” – Riksantikvarieämbetet

Hon propagerar för att de ämnen som ingår i STEM-strategin för utbildningsväsendet – naturvetenskap, teknik, ingenjörskonst och matematik – ska breddas till att även innefatta ett A, som i ”arts”.

– Det är en nyckel för att inte bara bygga något som fungerar tekniskt, utan också skapa upplevelser med ett rikare konstnärligt uttryck, säger Alison Thomas Lindvall.

Många vill testa formatet

Hon ser att den nationella Wisdome-satsningen i Sverige har föranlett ett behov att tillgängliggöra och lära ut formatet för fler grupper.

– Det finns en stor community av självständiga konst- och kulturskapare som behöver få utbildning och tillgång till Fulldome som medium för att vidareutveckla både den egna kompetensen och krav på fulldome-formatet. I Malmö märker vi att det är många lokala kulturskapare som har ett stort intresse av att testa formatet och producera för fulldome men tillgängligheten har varit begränsad hos oss.

Sverige har en del att komma ikapp med när det gäller kompetens, yrkestitlar och en allmän förståelse för vad dessa yrken innebär, menar Alison Thomas Lindvall.

– Framför allt inom kommunala museer är det inte självklart att befattningarna, och en gemensam förståelse för vad befattningarna innebär hänger, med i den snabba utvecklingen kring digitalisering.