Tre museichefer: Så tycker vi om regeringens utredning

Förra veckan överlämnade utredare Karin Forseke ett betänkande från utredningen om breddad kulturfinansiering till kulturministern.

I betänkandet, som fått namnet ”Ett investeringsprogram för kultur”, föreslås bland annat att staten ska matcha privata donationer till kulturen. Det innehåller även ett förslag om skatteavdrag på kulturgåvor.

Om förslaget blir verklighet, vad kommer det få för konsekvenser för museisektorn? Vi frågade tre museichefer.

Patrik Steorn, museichef, Göteborgs konstmuseum

Sett till utredningens förslag: vem gynnas – och vem riskerar att hamna utanför?
– Det är positivt att det blir mer konkreta förslag kring breddning och komplettering av kulturens finansiering. Förväntningarna på att kulturinstitutioner ska arbeta mer med extern finansiering har funnits länge, men stödet och incitamenten för hur det faktiskt ska gå till har varit begränsade. Därför är det välkommet att man nu försöker skapa tydligare strukturer.

– För större institutioner med etablerade nätverk och erfarenhet av fundraising skulle förslagen sannolikt kunna skapa nya möjligheter relativt snabbt. Men man behöver vara medveten om att många museer har rätt så begränsad erfarenhet av att arbeta systematiskt med externt stöd, inte minst för att det saknas särskilda resurser. Förslaget skulle egentligen behöva kompletteras med satsningar på stöd till institutioner – både små och stora – för att bygga upp den kompetens och kapacitet som krävs. Ett breddat finansieringssystem behöver åtföljas av stärkta organisatoriska förutsättningar.

 På vilket sätt kommer det föreslagna investeringsprogrammet kunna påverka er verksamhet?
– De föreslagna insatserna skulle kunna stärka de områden där vi som konstmuseum redan arbetar med breddad finansiering. Det gäller alltså främst innehåll och verksamhet såsom innovativa utställningsprojekt, forskningsbaserade publikationer, publika program utöver det vanliga och andra satsningar som inte annars ryms inom ordinarie budgetramar. Därtill har ju museer en stor verksamhet som pågår ”bakom kulisserna” och dessutom ökande drift- och hyreskostnader som få externa finansiärer vill stötta. Det är oerhört viktigt att denna satsning kompletterar den offentliga finansieringen, inte ersätter den. Det har jag även hört själv i samtal med våra närmaste donatorer och det formulerades också nyligen i en debattartikel i DN.

– Förslaget om riktade satsningar från regeringen till utpekade projekt av nationell betydelse skulle kunna stärka det offentliga kulturlivets möjlighet att gå först och ”visa vägen”, även på det lokala planet i kommuner och regioner. Göteborgs konstmuseum står ju inför en omfattande om- och tillbyggnad med betydelse för staden, regionen och landet, och Göteborgs Stad som huvudman står för huvudparten av finansieringen. Vi kommer att arbeta aktivt med kompletterande stöd och söka samarbetsparter både i det offentliga och privata – båda behövs!

– Skattereduktion och matchning tror jag kan underlätta för gåvor, med jag ser att drivkraften snarare handlar om att vilja vara med i att skapa arenor för konst och kultur som stimulerar det offentliga samtalet och som kan öka deltagandet i och förtroendet för samhället på längre sikt.

Örjan Molander, länsmuseichef och landsantikvarie, Kalmar läns museum

Sett till utredningens förslag: vem gynnas – och vem riskerar att hamna utanför?
– Utan att ha satt mig in i alla detaljer så verkar ändå förslaget gynna flertalet museer. De som drivs som stiftelser och föreningar omfattas i grundförslaget men även annan allmännyttig museiverksamhet kan omfattas. Andra drifts- eller ägandeformer kan möjligen missgynnas.

– Jag tror såväl stora som små aktörer har bra möjligheter till breddad och ökad finansiering genom förslagen. De stora för nationellt synliga projekt och de små för stark lokal förankring.

På vilket sätt kommer det föreslagna investeringsprogrammet kunna påverka er verksamhet?
– Det viktigaste i förslaget är att det föreslås tillföras en miljard nya pengar som används för uppväxling. Det borde locka fram bidragsgivare av olika slag. Kalmar läns museum har redan idag 55 procent extern finansiering med en omsättning på 70 miljoner samt långvarig erfarenhet av att arbeta med extern finansiering av många olika slag från filantropiska gåvor, sponsring, sålda tjänster, sökta bidrag, med mera. Utredningsförslagen bör kunna bidra till att öka omfattningen väsentligt.

Tycker du att utredningens förlag på ett tillfredsställande sätt säkerställer att ökad privat finansiering inte kommer att påverka museernas innehåll?
– Jag bedömer att det ligger i museiledningarnas professionalitet att säkerställa att det säkerställs i dialoger, gåvoavtal etcetera.

Ser du detta som en långsiktig lösning eller en tillfällig satsning?
– Absolut som en långsiktig lösning.

Ett av förslagen bygger på erfarenheter från andra europeiska länder och handlar om att engagera allmänheten genom att matcha privata donationer. Tror du att denna modell fungerar i Sverige?
– Den är absolut värd att pröva. Jag ser inget principiellt som gör att det inte skulle fungera i Sverige.

Hans Lindholm Öjmyr, museichef, Dansmuseet

Sett till utredningens förslag: vem gynnas – och vem riskerar att hamna utanför?
– Min uppfattning är nog att utredningen ser och tänker brett. Den föreslagna skattereduktionsmöjligheten tillsammans med ett matchningssystem omfattar flertalet kulturaktörer. Utredningen antar att förslagen inte skulle bidra till en regional eller institutionell snedfördelning. Samtidigt lär det fortsatt bli de stora kulturinstitutionerna i storstäderna som kommer att bli de främsta mottagarna. Men vem vet, jag kan ha fel.

På vilket sätt kommer det föreslagna investeringsprogrammet kunna påverka er verksamhet?
– Det är nog så att utökad avdragsrätt och matchning skulle underlätta ett framtida givande. Tekniskt sett. Den stora utmaningen, att över huvud taget få privata bidrag till verksamheten, kommer fortsatt vara svår, och framför allt en långsam process. Det tar lång tid att förändra en svag givarkultur i Sverige. Utredningen exemplifierar med att det i Norge har skett positiva förändringar i givandet. Låt oss hoppas att det blir på samma sätt i Sverige.

Tycker du att utredningens förslag på ett tillfredsställande sätt säkerställer att ökad privat finansiering inte kommer att påverka museernas innehåll?
– Utredningens förslag innehåller flera skyddsmekanismer för att motverka att ökad privat finansiering påverkar museernas innehåll, bland annat krav på allmännyttigt syfte, öppenhet och att gåvor inte får villkoras på ett sätt som påverkar museernas innehåll. Tänkvärt är väl att privat kapital i allt högre utsträckning ska användas till att förverkliga de kulturpolitiska målen, må vara i kommun, region eller stat. Diskussionen om armlängds avstånd lär bli högaktuell igen.

Ser du detta som en långsiktig lösning eller en tillfällig satsning?
– Det här är långsiktigt, det är den framtid vi har att möta, oavsett politisk majoritet.

Ett av förslagen bygger på erfarenheter från andra europeiska länder och handlar om att engagera allmänheten genom att matcha privata donationer. Tror du att denna modell fungerar i Sverige?
– Ja, men det tar tid att förändra ett beteende. Det som jag tror kommer att fungera bäst är om museet, eller kulturinstitutionen, har ett väldigt konkret mål, till exempel iordningställandet av ett auditorium, en utställning, inköp av ett konstverk eller liknande. Givandet måste ge ”resultat” snabbt och konkret. Var inte sådana insamlingar vanligare förr?