Hur påverkar flytten ett museums identitet?

När det år 1978 skulle byggas ett nytt garage i anslutning till Riksdagshuset fann man av en slump delar av Gustav Vasas stadsmur. Ett par år senare öppnade Medeltidsmuseet på platsen, uppbyggt kring det storslagna fyndet.

Men vintern 2023, när Riksdagen ville bygga ett nytt besökscentrum, sades museets kontrakt upp.

Jag möter museichef Lin Annerbäck i Medeltidsboden, en pop up-butik inrymd i Storkyrkans gamla kapell. Fram till häromdagen såldes här magneter, kolor och vykort till Gamla stans turister. Nu är sommaren slut, och Medeltidsmuseet står utan publika rum.

– Vi har fått direktiv om att omlokalisera till Börshuset här i Gamla stan. De lokalerna blir dock lediga först när Nobelmuseet flyttar ut och därför är vi huslösa en period.

Men museet lever ju i allra högsta grad, betonar hon.

– Vi gör stadsvandringar, bedriver forskning och har massor av pedagogisk verksamhet. Och så har vi en pågående utställning om medeltidsmode på Historiska museet.

Inom museisektorn brukar samlingarna ofta betraktas som museets hjärta, konstaterar Lin Annerbäck.

– Men samlingarna kan tillgängliggöras på flera sätt – till exempel digitalt. Vi kan också prata om våra föremål med skolelever och visa upp repliker.

– Vår mission just nu är att påminna folk om att ett museum är mer än en utställningshall, säger hon.

Kommer ni att sakna stadsmuren?

– Det är klart att den var en stor del av vår identitet. Den var inte bara viktig för publiken utan även för oss som jobbar på museet.

Men ur ett vidare perspektiv är museets personal experter på Stockholms medeltid, resonerar hon.

– De kan göra sitt jobb i vilken lokal som helst. Dessutom flyttar vi från det som på medeltiden var stadens utkant till dess centrum.

Konstnärligt campus

I Umeå flödar ljuset in på museichef Katarina Pierres kontor. 2012 flyttade Bildmuseet – från Gammlia friluftsområde till ett nybyggt höghus vid älven med paneler i lärkträ.

Initiativet till flytten togs av museets huvudman Umeå universitet.

– Man ville etablera ett konstnärligt campus och samla bildmuseum, designhögskola, konsthögskola, arkitekthögskola på en plats, förklarar Katarina Pierre.

Men på Bildmuseet var man först skeptiska vad gäller tillgängligheten i det 36 meter höga huset vid Umeälven.

– ”Ett höghus är väl inget bra?”, tänkte vi. Då måste ju besökarna gå i trappor, eller köa till hissar.

De tidigare lokalerna på Gammlia var en tillbyggnad på Västerbottens museum.

– Besökarna kunde gå in genom två olika entréer och rörde sig sedan fritt mellan de båda museerna, vilket innebar att besökarna inte alltid visste vilket museum man besökte. Vi hade väldigt bra besökssiffror.

Man oroade sig för att besökare utanför högskolorna inte skulle känna sig välkomna på den nya platsen.

– Vi var rädda för att bli en sorts akademisk enklav.

Eftersom Bildmuseet saknar egna samlingar var logistiken kring flytten mindre komplicerad. Däremot lade man mycket tid på möten mellan museipersonal och arkitekt.

– Det krävdes justeringar i ritningarna för att byggnaden skulle bli funktionell. Till exempel hade man satt kontorsdörrar där vi behövde kunna använda skylift.

Hur gick det sedan? Bra, konstaterar Katarina Pierre.

Synonymt med byggnaden

På Gammlia var man fem anställda. I höghuset vid älven är man idag tjugo – samt ett antal studenter med timanställning. Och besökarantalet har ökat.

– Varken typen av utställningar eller verksamheten har förändrats. Men vi har steppat upp ett antal steg. Vi har en helt annan budget.

Och någon akademisk enklav blev man aldrig.

– I samband med att vi flyttade in satsade vi mycket på pedagogik, tillgänglighet och öppen förskola för barn och föräldrar.

Idag är museet synonymt med sin byggnad, menar hon.

– Vår identitet och vårt varumärke har stärkts. Och många kommer hit bara för att titta på huset.

Finns det något som talar emot att ni blir kvar här på lång sikt?

– Det är ekonomin förstås, särskilt eftersom kostnaderna bara ökar.

Sedan flytten har museet finansierats av stöd från Umeå universitet, Umeå kommun och fastighetsägaren som gått in som sponsor. Men idag styrs fastighetsbolaget av en ny generation ägare som beslutat att inte längre ge medel till kultur.

– Därför har man tagit bort stödet till oss. Vi betalar en hög hyra så det är en stor utmaning.

Blir ett museum som flyttar ett nytt museum? Det beror på vilken museisyn man har, kommenterar Fredrik Krohn Andersson, forskningsansvarig vid Värmlands Museum och kulturarvsforskare vid Karlstads universitet.

Men vad gäller museernas framväxt har själva byggnaderna spelat en betydande roll, förklarar han.

– Sedan museigenombrottet på 1800-talet har rum och byggnader ägnats en väldig omsorg. Att museet finns i en specifik lokal är centralt i själva museibegreppet.

Men i och med demokratiseringen av kulturen och framväxten av välfärdsstaten på 1900-talet har en viss förändring skett.

André Malraux var författare och Frankrikes första kulturminister. År 1947 introducerade han begreppet le musée imaginaire – som ibland  översatts till ”museet utan väggar”.

– Även om det inte var hans avsikt har man på senare tid tolkat det som att det inte behövs några fysiska museibyggnader, säger Fredrik Krohn Andersson.

Museet utan kropp

I och med coronapandemins digitala lösningar accelererades tanken på museet utan kropp. Men det finns flera aspekter av kopplingen mellan museet som begrepp och som plats.

Stockholms kvinnohistoriska är på alla vis ett museum om man ser till deras verksamhet, konstaterar Fredrik Krohn Andersson.

– Men de väljer att inte kalla sig museum – och de har heller ingen egentlig plats.

I samma stad ligger Fotografiska – ett galleri i en anrik tegelbyggnad på Stadsgårdskajen med ett namn som implicerar museum. I det engelskspråkiga pressmaterialet på Fotografiskas hemsida kallar man sig också ”The contemporary museum of photography, art & culture”.

– Fotografiska markerar sin materialitet genom sin byggnad och har man varit mycket måna om att kallas museum. Men de uppfyller inte museidefinitionen utan är snarare en utställningsyta. Det finns en paradoxal utveckling där, säger Fredrik Krohn Andersson.

Parallellt med att många museer lösgör sig från sina huskroppar betonar andra istället ”tingligheten”. Värdet av det specifika, fysiska rummet framhävs.

– På Nationalmuseum i Stockholm har man återgått till 1800-talets färgsättning. På så vis väljer man att markera just den byggda aspekten av museet. Kanske är det upplösningen av det ena som driver på det andra?

Ida Säll
frilansskribent

___________

Fotnot: I slutet av september presenterades en utredning som föreslog att de lokaler som tidigare tillhört Medeltidsmuseet i framtiden ska delas mellan Riksdagen och en ny museiverksamhet i ett så kallat flexibelt museirum.

”Där kan man flytta på utställningsmontrar och väggar. Ytorna kan användas både till traditionella utställningar och till rum för möten”, berättade utredare Rebecka Nolmark i en intervju med SR:s Kulturnytt.