Resurssnål innovation banar väg för ökade resurser

När Anssi Tuulenmäki tillträdde som chef för Tekniska museet i Helsingfors för tre år sedan saknade han helt erfarenhet av att arbeta inom museifältet. Däremot hade han under drygt tjugo år arbetat med innovation och även skrivit en doktorsavhandling om värdeskapande och innovation, om kunskapen att se möjligheter.

Det var denna kompetens som gav honom rollen på museichef.

– Vi har ett nationellt ansvar för teknologi, industri och innovation. Utan dessa teman skulle inte Finland existera, de är centrala för landets tillväxt och ekonomi. Så vi borde vara det största museet i landet. Men som du kan se är vi långt ifrån det, säger han och slår ut med armen.

Museet ligger på Kungsgårdsholmen, en ö vid mynningen av Vanda å, på platsen där Gustav Vasa grundade Helsingfors i mitten av 1500-talet. Sedan 1970-talet har det tidigare vattenkraftverket tjänstgjort som museets utställningshall.

Men nu läcker det in vatten och det är omöjligt att låta verksamheten vara kvar i byggnaden. Och som för många andra museer med renoveringsbehov saknas pengarna.

– Om staden verkligen ville investera i byggnaderna på ön skulle hela området kunna leva upp, men för tillfället finns det inget intresse alls att utveckla området. Vi är långt ifrån stadskärnan, ingen kommer hit av en slump. De kommer hit för att de har ett syfte. Andra tycker att det bara ser gammalt ut, säger Anssi Tuulenmäki.

Om han låter uppgiven? Långt därifrån.

Under Anssi Tuulenmäkis tre år på museet har den årliga omsättningen ökat från 1,4 miljoner Euro till 2 miljoner.

– Situationen på vårt museum påminner om andra museers i Finland. Den offentliga finansieringen ökar inte, medan kostnaderna gör det. Och om den offentliga finansieringen inte ökar så måste pengarna komma någon annanstans ifrån. Så potentialen är stor, men den nuvarande situationen befinner sig långt ifrån det, säger Anssi Tuulenmäki.

Han tillägger:

– Och det glappet motiverar mig varje dag.

Lego istället för VR

Utanför fönstret till hans kontor, på det som tidigare utgjorde golvet till vattenkraftverkets filterbassäng, sitter den här dagen en handfull skolungdomar vid arbetsstationer och löser uppgifter. För två år sedan skapades denna miljö för STEAM-lärande (ett pedagogiskt begrepp som står för Science, Technology, Engineering, Arts och Maths), bestående av tio utbildningsstationer, konstruerade så att eleverna kan jobba individuellt eller i grupp, utan lärare.

Samtliga lärandestationer är utvecklade av universitetsprofessorer.

– Hur vi skapade den här lärandemiljön är innovation i sig, för vi hade verkligen inga pengar till en början. Hur kan du skapa något när du inte har några pengar? Då måste du verkligen tro på att du har en bra idé. Och jag tror att vi hade det, säger Anssi Tuulenmäki.

Han tog fram sin telefonbok och började ringa runt till sina gamla kollegor inom den akademiska världen. Bland annat ringde han Eero Eloranta, professor i industriteknik vid Aalto-universitetet och frågade om han inte kunde tänka sig att göra en skolversion av sin forskning.

Eloranta nappade på idén, åkte till sin sommarstuga med sitt barnbarn och utvecklade ett spel, där eleven får lära sig monteringslinjens principer genom att tillverka Lego-bilar utifrån olika instruktioner.

Därefter tackade flera professorer ja till museichefens förfrågan.

– De tyckte att det var ett intressant sätt att attrahera nya studenter till universiteten. De levererade sina idéer, vi skapade en prototyp, sedan utvecklade vi dem tillsammans. Och nu har vi en lärandemiljö som inte har kostat oss några pengar, skapad av universitetsprofessorer. Och de är stolta över den, att något som de har skapat används varje dag, säger han.

Hade Tekniska museet haft obegränsade medel skulle resultatet inte alls ha blivit lika bra, tror han.

– Om vi från första början hade fått en halv miljon euro för att bygga en lärandemiljö hade det blivit väldigt dyrt. Då skulle vi kanske använda VR-glasögon eller något annat som skulle ha kostat mycket mer. Men eftersom vi inte hade några pengar, så det var väldigt lätt att bygga den. Lego är lätt att köpa, det kostar några hundra Euro. Att vi utvecklade med lite pengar betyder att det är väldigt lätt att bygga nytt, säger han.

”Vi behöver inte mer pengar”

Utbildningskonceptet finns nu även i staden Riihimäki. Förhandlingar pågår om att etablera fler lärandecenter på ytterligare flera platser.

I Riihimäki finns Finlands centrum för robotutveckling, och där har en egen lärandestation utvecklats. Enligt Anssi Tuulenmäki är den station som handlar om robotar mycket bättre i Riihimäki än Tekniska museets egen.

– Och det utvecklas hela tiden eftersom det är modulärt. Det är enkelt att lägga till nya stationer. Så småningom kommer vi att ta den hit, säger han.

Förhoppningen är att museets lärandemiljöer inom ett eller två år ska finnas på flera platser runt om i Finland, där var och en är bättre än de som de själva har skapat.

På varje plats arbetar museet tillsammans med en lokal partner som betalar hyran.

– Vi har övervägt att börja ta betalt för det, som ett franchisekoncept, men jag tänker att vi först ska skapa en så bra lärandemiljö att alla vill ta del av den, sedan blir det dags att ta betalt. Vi har redan finansierat det här projektet, vi behöver inte mer pengar, säger Anssi Tuulenmäki.

Han understryker att detta enbart handlar om lärandeprojektet, att det utvecklas gemensamt med andra och skalas upp med hjälp av ”väldigt lite finansiering”.

– Sammantaget behöver vi några miljoner euro i ny finansiering, säger han.

– Men den vanliga gången är att man först skriver planer och gör ansökningar, och när finansieringen är säkrad sker genomförande enligt plan. Men i vårt fall gick vi från detaljer till helhet, från delvis konkret bevis till finansiering. Det handlar inte om att tilldelas resurser, utan snarare om att attrahera resurser.

LÄS ÄVEN: Museikortet har gett den finska museisektorn ett lyft – Riksantikvarieämbetet

Museet har gjort en satsning på sin eventverksamhet, vilket har bidragit till en förbättrad ekonomi. Den största vinsten är dock, menar Anssi Tuulenmäki, att evenemangen har lyckats attrahera besökare som annars inte skulle ha besökt museet.

– Om någon kommer hit med avsikt att besöka ett tekniskt museum så har de ganska höga förväntningar. På andra platser är det stora institutioner, det är inte vi. Men de som kommer för eventen, för att lyssna till musik eller presentationer eller ha en teamdag och förväntar sig en tom lokal, men så kommer de till ett museum, med intressanta utställningar och en spännande byggnad, säger han.

Evenemangen lockar även de som planerar de stora företagens evenemang. Och samma sak gäller med de TV-inspelningar som gjorts i lokalerna, till exempel Lego Masters eller Super Model.

– Det är såklart bra att människor ser museet på TV, men att produktionsbolag ser möjligheterna med lokalerna och kommer ihåg dem när andra produktioner ska spelas in, säger han.

Häri ligger hans främsta insats som museichef; att han gjort museets intressenter varse om verksamhetens potential.

Att glappet mellan nuläge och potential har kunnat minskas.

– När jag började såg jag museet som en plats där historia och framtid, industrier och universitet kunde mötas. Det enda problemet är att potentialen för teknik, innovation och så vidare inte är särskilt tydlig här, eftersom ordet ”museum” är svårt för industrin. Särskilt ”tekniskt museum”. Om du är företagsledare inom industrin har du inställningen att du investerar i framtiden, i inte i historien. Och när du kombinerar ”teknik” och ”museum” börjar de omedelbart tänka att ”det är där de gamla idéerna finns”.  Jag har ägnat mycket tid åt att försöka få dem att förstå att vi är en plats där nya idéer kan skapas. Det är ett nytt sätt att se på historia, att när framtiden kombineras med historia så uppstår nya idéer, säger han.

Med lärandemiljön på plats har det också blivit lättare att gå till industrins företrädare och säga att museet utgör en del av utbildningsväsendet i Finland.

Detta har bland annat fört med sig att STEK, en finländsk organisation som arbetar med att främja elsäkerhet och informera om korrekt användning av el, har outsourcat alla sina insatser för att nå unga människor med kunskap om elektricitet och energi till Tekniska museet.

– Utan den här utbildningen saknade vi argument till varför någon ska stötta oss. Men nu blir det väldigt konkret och enkelt. Det här är ett exempel på att du måste skapa värde först innan du kan få andra att supportera dig, säger han.

Nya lokaler, nya möjligheter

På liknande innebär situationen med den vattenskadade lokalen att det blir lätt för museets styrelse att det inte går att fortsätta arbeta på rådande sätt.

Nu finns det en konkret plan på att museet ska flyttas till nya lokaler i stadsdelen Konepaja, där en stor mängd företag redan har sina huvudkontor, däribland Nordea, OP-bank och MTV.

Det kostar mycket att flytta, och nu jobbar Tuulenmäki med att dra in dem, ”varje dag”. Planen är ingå ett hyresavtal under året, att påbörja flytten nästa år och sedan, tre år senare, öppna i de nya lokalerna.

– Att vi måste flytta innebär en stor möjlighet att få nya resurser. Det finns en historik i Finland med att hitta finansiering i samband med etablering av ett nytt museum, säger han.

– Det största problemet med det här museet är att även om det etablerades av exportindustrin, teknik-, energi- och träindustrin så har de till stor del glömt bort det. Men i de nya lokalerna ser de en möjlighet att själva vara med och skapa evenemang.

”Museet hör till början av värdekedjan”

Sedan en tid tillbaka ingår den erfarna och välkända finska industrimannen Ilkka Hämälä i museets styrelse, något som museichef Tuulenmäki ser mycket positivt på. Styrelsen är mycket viktig för museets möjlighet att utöka sin finansiering.

– När jag berättade om vår verksamhet för våra intressenters högsta chefer visade det sig att de inte ens hade kunskap om vår existens, trots att de har haft representanter i styrelsen i mer än 50 år. Jag är väldigt glad för att det nu sker en förändring. Nu kan jag och Ilkka Hämälä tillsammans kontakta nya intressenter, vilket gör det mycket enklare att nå fram till de större företagen.

Anssi Tuulenmäki ser framför sig hur det nya museets besökare, kanske Finlands president eller representanter för de största finska företagen, stolt kommer dit och visar att ”detta är historien, detta är nuet och detta är framtiden relaterad till innovation, teknologi och industri”.

Museet ska inte betraktas som den sista länken i en generisk värdekedja, som har sin början i forskning och sedan övergår till produktion och försäljning.

– För det är ju tvärtom. Tekniska museet hör till början av värdekedjan. Vi utbildar och inspirerar människor som gör forskning för företagen. Museet väcker intresse för tekniska studier, industrier och innovationer hos nya generationer och hjälper nuvarande forskare och utvecklare att få nya idéer.