Röd tegelvägg med varierande nyanser av mörkröda och brunröda tegelstenar i regelbundet mönster med ljusa fogar.
Tegelfasad, Embryologen i Lund. Att strukturera informationen enligt en digital standard gör det möjligt att arbeta konsekvent och förutsägbart. Foto: (CC BY)

7. Digital information och digitala verktyg

Digital information och digitala verktyg gör det enklare att samla, dela och tillgängliggöra kunskap om kulturvärden i landskap och bebyggelse. Det här kapitlet ger en introduktion till centrala begrepp inom digitalt informationsarbete som är användbara att känna till vid planering och beställning av en bebyggelseinventering.

Du behöver inte vara expert på digitala frågor för att beställa eller projektleda en inventering. Däremot underlättar grundläggande kunskaper, eftersom det gör det möjligt att ställa rätt frågor till leverantörer, den egna IT-avdelningen och de som ska samla in och använda informationen. Avsnittet beskriver hur digital information kan struktureras, levereras och kopplas till andra system.

Geografisk information

Geografisk information, eller geodata, beskriver var något finns i den fysiska världen. Informationen är kopplad till en geografisk position och används i geografiska informationssystem (GIS). Geodata kan beskriva allt från naturföreteelser som vattendrag och vegetation till byggda miljöer som vägar, fastigheter och byggnader. GIS gör det möjligt att samla, hantera, analysera och visualisera data för att förstå mönster i landskapet och fatta bättre beslut.

En stor fördel med digital geografisk information är att olika kartlager kan kombineras. Till exempel kan kulturmiljöer visas tillsammans med översvämningsrisker eller områden med hög utvecklingstakt. Det gör analyser tydligare och underlättar beslut om åtgärder.

Illustrerad karta med flod och översvämmade områden i blått, flera röda hus och ett inringat hus i riskzon nära vattnet.
Digital geografisk information om kulturmiljöer går att jämföra med andra förhållanden i landskapet genom att lägga samman olika kartlager. Foto: Matador (CC BY)

Inför en inventering kan befintlig geografisk information användas för att identifiera byggnader eller områden av intresse. Om inventeringsresultaten lagras i GIS-format blir de dessutom enklare att förstå, analysera och kommunicera – både internt och för allmänheten via digitala kartor.

Geodata och GIS i korthet

  • Geodata beskriver var något finns i världen och hanteras i GIS-verktyg för att samla, analysera och visualisera data
  • Olika kartlager kan kombineras, till exempel kulturmiljöer med översvämningsrisker, för att underlätta analys
  • Inventeringsresultat i GIS-format blir enklare att överblicka, dela och kommunicera via digitala kartor

Digitala standarder: informationsmodeller och format

Resultatet av en inventering kan följa olika informationsmodeller, levereras i olika digitala filformat och följa olika standarder. Genom att tidigt klargöra inventeringens informationsbehov blir det lättare att välja rätt struktur och format.

Informationsmodellen beskriver vilken information som ska ingå och hur den ska kategoriseras och formuleras. Den fungerar som en ritning eller ett recept för informationen.

Filformatet beskriver hur informationen lagras, till exempel som PDF, Excel eller GIS-format.

Digitala standarder anger både informationsmodell och filformat och gör det möjligt att arbeta konsekvent och förutsägbart. Med gemensamma standarder blir det betydligt enklare att dela och återanvända information.

Illustration av digital standard: tabell med byggnadsdata kopplas till filformat och används för klimatanalys, översiktsplan och register.
En digital standard beskriver hur information ska struktureras och i vilket format den ska sparas. Med en gemensam standard blir det lättare att dela information. Foto: Matador (CC BY)

Informationsmodellen styr användbarheten

Informationsmodellen påverkar hur väl inventeringsresultatet fungerar i olika digitala system. Om en inventering till exempel beskriver objekt på byggnadsnivå, men kommunens system arbetar på fastighetsnivå, kan det skapa problem.

Informationsmodellen påverkar också hur informationen kan analyseras. Om man till exempel vill kunna få en överblick över byggnadsbeståndets ålder måste informationen finnas i ett eget fält och inte inbäddat i löptext.

Det är viktigt att registreringen sker konsekvent.  Avser byggnadsändamål nuvarande eller ursprunglig användning? Avser byggnadsår när byggnationen påbörjades eller avslutades? Informationsmodellen måste vara tydligt dokumenterad för alla som både samlar in och använder informationen.

Informationsmodellen styr detaljeringsgraden

Informationsmodellen avgör också hur detaljerat ett objekt kan beskrivas. Till exempel har Lantmäteriets modell ett tjugotal möjliga ändamålstyper för byggnader, medan Riksantikvarieämbetets Bebyggelseregister erbjuder fler och mer specifika kategorier. Ett exempel är att Lantmäteriets ”ekonomibyggnad” kan delas upp i mer detaljerade termer som ”lada” eller ”stall” i bebyggelseregistret. Informationsmodellerna är olika eftersom registren har olika syften.

Eftersom olika system kan vara i behov av olika informationsmodeller och format kan det vara klokt att tidigt undersöka de digitala behoven. Vem ska använda inventeringen, i vilka system och på vilken detaljnivå?

Exempel: informationsmodell i Bebyggelseregistret

Exempel på hur olika informationsfält kan se ut. Exemplen är hämtade från informationsmodellen i Riksantikvarieämbetets Bebyggelseregister.

Namn Format Användning
Position GIS-fil (polygon eller multipolygon) Varje registrerat objekt behöver ha en position och utbredning i kartan. I samband med registrering hämtas byggnadsytan automatiskt om den finns i Lantmäteriets fastighetsregister. Fastighetsbeteckning behöver inte anges utan hämtas och uppdateras automatiskt.
Byggår Från-år (ÅÅÅÅ)
till-år (ÅÅÅÅ)
Anger det år byggnaden stod färdig att tas i bruk, alternativt ett intervall inom vilket nybyggnaden troligen stod klar. T.ex. 1985–1989.
Motivering Fritext Beskriver kortfattat bebyggelsens kulturvärden.
Ursprungligt ändamål Förvalslista med kategorier och underkategorier fördelade på huvudgrupper Det ändamål byggnadsobjektet konstruerades för.
T.ex. kategori Parkeringshus i huvudgruppen Transport och infrastruktur.
Stomme Förvalslista med material T.ex. trä, murverk, stål, betong.

Informationsmodeller och filformat – vad är skillnaden?

  • En informationsmodell beskriver vilken information som ska ingå och hur den struktureras
  • Filformatet beskriver hur informationen lagras

Informationsmodellen styr både hur användbart inventeringsresultatet blir och vilken detaljeringsgrad som är möjlig.

Kopplingar mellan digitala system

Ofta behöver olika digitala system samarbeta. Det kan till exempel handla om att hämta eller leverera information eller om att skapa automatiserade kopplingar som håller informationen uppdaterad. Kopplingarna kan ske mellan interna system i kommunen, mellan kommuner eller till nationella system.

Gemensamma informationsmodeller och standarder är en förutsättning för att skapa sådana kopplingar. Därför är det bra att redan i planeringen av en inventering kartlägga om det finns andra system som är relevanta att koppla till.

Även om planen inte är  att koppla samman olika system så kan gemensamma standarder fungera som inspiration i arbetet med den egna inventeringen. En gemensam standard gör det också möjligt att göra jämförelser med andra kommuner, bidra till nationell överblick och att tillgängliggöra inventeringen för allmänheten via etablerade digitala plattformar som Bebyggelseregistret.

Metoder för att undvika förväxlingar

När system kopplas samman är det viktigt att informationen är konsekvent för att undvika fel och förväxlingar Genom att använda gemensamma metoder för att beskriva och identifiera objekt kan informationen förstås korrekt, oavsett system.

Ett exempel är Åkerö slott, som ibland även kallas Åkerö herrgård. De digitala systemen måste kunna förstå att det handlar om samma byggnad.

Alla byggnader i Lantmäteriets fastighetsregister har tilldelats unika byggnadsidentifierare (UUID). Genom att koppla byggnadsinformation till dessa identifierare, utöver namn eller adress, kan olika system samköra information på ett tillförlitligt sätt. Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister använder till exempel dessa identifierare.

Även person- och organisationsnamn kan behöva standardiseras. Vissa namn har flera giltiga stavningar. I andra fall delas samma namn av flera personer. I vissa sammanhang kan namnet Per Persson syfta på arkitekten Harald Per Persson, född 1913. I andra sammanhang kan det i stället avse den Malmöbaserade arkitekten Per W. Persson, född 1928.

Ett sätt att undvika sammanblandningar är att använda sig av kontrollerade vokabulärer och auktoriteter. Det är fördefinierade listor där varje person eller företeelse har en unik identifierare.

API:er – automatiskt informationsutbyte

API:er är tekniska gränssnitt som gör det möjligt för digitala system att automatiskt utbyta information. Ett vanligt exempel är att kommunkartor hämtar aktuell information från fastighetsregistret.

När en inventering planeras kan det vara bra att ta reda på vilka API:er som är lämliga att använda och vilka krav som gäller för dem.

Sammanfattning – systemkopplingar

  • Digitala system behöver ofta samarbeta genom att hämta, leverera eller automatiskt synkronisera information
  • Gemensamma standarder gör det enklare att dela och återanvända information mellan aktörer
  • Unika byggnadsidentifierare och kontrollerade vokabulärer minskar risken för förväxlingar mellan system

Bebyggelseregistret

Bebyggelseregistret är Riksantikvarieämbetets nationella register över det byggda kulturarvet. Registret innehåller allt från slott och kyrkor till ängslador och flerbostadshus. Informationen kommer från flera aktörer, bland annat kommuner, länsstyrelser och museer.

Registrets informationsmodell är flexibel och rymmer många typer av information. Endast ett fåtal fält är obligatoriska, vilket gör att både stora och små inventeringar kan hanteras. Informationen kan även laddas ner eller integreras i andra GIS-system via API.

Innehåll i Bebyggelseregistret

I Bebyggelseregistret kan både bebyggelseområden och enskilda byggnadsverk registreras. För varje objekt kan ändamål, byggår, beskrivning, kulturvärde  och andra uppgifter anges, enligt registrets informationsmodell.

Vissa uppgifter väljs från fördefinierade kategorier, medan andra kan anges som fritext. Endast två uppgifter är obligatoriska för alla objekt: geografisk position och ursprungligt ändamål.

Det gör att modellen är flexibel och fungerar för inventeringar med olika syften och detaljeringsgrad.

För byggnadsverk kan du ange:

  • utbredning (obligatoriskt)
  • ursprungligt ändamål (obligatoriskt)
  • namn, byggår, klassificering eller gradering
  • motivering, beskrivning och historik
  • upphovsperson och signifikanta händelser
  • bilder och referenser

För Bebyggelseområden kan du ange:

  • utbredning (obligatoriskt)
  • ändamål (obligatoriskt)
  • namn, tillkomstperiod och klassificering
  • motivering, beskrivning och historik
  • bilder och referenser

Sammanfattning – Bebyggelseregistret

  • Bebyggelseregistret är Riksantikvarieämbetets nationella register över byggt kulturarv.
  • Flexibel modell med få obligatoriska fält, vilket passar inventeringar av olika storlekar och syften
  • Kan fungera som både lagrings- och visningsplattform, med möjlighet att ladda ner data eller integrera via API.
  • Till Bebyggelseregistret

Digitala verktyg och AI i inventeringsarbete

Digitala verktyg, inklusive artificiell intelligens (AI), utvecklas snabbt. AI är ett brett begrepp, men kan exempelvis användas för att analysera texter och bilder. Vissa verktyg är experimentella, medan andra är etablerade och mer tillförlitliga.

I ett inventeringsarbete finns det flera områden där digitala verktyg med och utan AI kan användas för att underlätta arbetet.

Kostnader för digitala verktyg

Digitala verktyg och tjänster kan antingen köpas som färdiga lösningar eller utvecklas av interna eller externa resurser. Vissa verktyg bygger på öppen källkod och kan användas fritt, medan andra är proprietära, det vill säga ägs av ett företag, och erbjuds mot en kostnad.

Verktygen kan användas lokalt på den egna datorn eller i den egna IT‑miljön, eller köras i molnet hos en extern leverantör. Kostnaderna kan därför variera, till exempel engångskostnader vid inköp, löpande licensavgifter samt kostnader för datalagring och databearbetning.

Säkerhet och ägarskap

När digitala tjänster används är det viktigt att ha en tydlig bild av hur data hanteras. Är det enkelt att göra ändringar? Går det att hämta hem och använda informationen i andra system? Lagrar en tredje part informationen, och hur hanterar dom personuppgifter och datasäkerhet?

Förvaltning och tillgänglighet

De flesta digitala system kräver någon form av underhåll och förvaltning. Användare byter ofta datorer och mobiltelefoner, vilket innebär att appar eller webbtjänster behöver uppdateras för att fungera med ny teknik.

Om inventeringen ska uppdateras i takt med förändringar i bebyggelsen är det viktigt att den digitala informationen enkelt kan ändras. Säkerställ därför att det finns tekniska förutsättningar, tid och budget för att förvalta både informationen och de digitala lösningarna,

Det finns också lagkrav på att offentliga webbplatser och appar ska vara tillgängliga för alla. Genom att planera för tillgänglighet redan från början kan kostsamt efterarbete undvikas.

Exempel på hur digitala verktyg kan användas

Nedan följer ett antal exempel på hur digitala verktyg kan användas i arbetet med att planera, genomföra och tillgängliggöra en inventering.

Illustrerad tidslinje med fyra steg: planering, kunskapsinsamling, inventering och publicering, med symboler för data, dokument, mobil och karta.
När du planerar, genomför och tillgängliggör en inventering finns olika digitala verktyg som kan användas för att underlätta arbetet. Foto: Matador (CC BY)

Planering och kunskapsinsamling

Inför en inventering finns det ofta äldre underlag som är värdefulla att ta del av. Det kan till exempel vara tidigare inventeringar, remissvar i lov- och planärenden eller andra arkivhandlingar. Om materialet bara finns på papper kan det skannas och göras om till sökbar text med hjälp av optisk teckenigenkänning (OCR). Det gör det lättare att söka i materialet och att återanvända informationen.

Äldre inventeringar kan redan finnas i digital form. Ibland är informationen uppbyggd på ett annat sätt än den modell som ska användas i den nya inventeringen. Digitala verktyg kan då hjälpa till att anpassa materialet, till exempel genom att rätta och enhetliggöra stavning, översätta begrepp och konvertera datum till rätt format.

Gatufotografier och 3D-modeller av bebyggelsen kan vara ett bra stöd i planeringen. I vissa fall finns sådant material redan i olika karttjänster, i andra fall behöver det tas fram. Det pågår även forskning om verktyg som automatiskt analyserar bilder och pekar ut byggnader eller miljöer med möjliga kulturvärden .

Läs mer om pågående forskning:

Inventering i fält

Digitala fältinventeringsverktyg på mobiltelefon eller surfplatta används för att samla in information om bebyggelse på plats. Det finns både kommersiella och kostnadsfria verktyg för detta.

Bebyggelseregistret har ett webbgränssnitt för registrering av byggnader och områden som är anpassat för mobiltelefoner och surfplattor.

Publicering och tillgängliggörande

Det finns flera sätt att publicera och göra en inventering tillgänglig digitalt, både internt och externt. Ett vanligt exempel är interaktiva webbkartor, Det kan variera vilka funktioner de erbjuder och hur mycket de går att anpassa efter egna behov.

Det finns både kommersiella och kostnadsfria tjänster för att skapa interaktiva webbkartor. Bebyggelseregistret är ett exempel som gör det möjligt att visa resultat från en inventering antingen i sin egen karttjänst eller i kommunens.

Att tänka på vid val av digitala system

  • Tänk igenom hur data hanteras – kan informationen enkelt ändras, hämtas hem och användas i andra system?
  • Klargör ägarskap och datasäkerhet, särskilt vid molntjänster eller tredjepartslösningar.
  • Planera för långsiktig förvaltning och säkerställ att det finns tid, budget och tekniska förutsättningar för underhåll, uppdateringar och tillgänglighetskrav.

Kontakt

Ebba Gillbrand

Kulturmiljöavdelningen

08-519 181 77 ebba.gillbrand@raa.se

Hanna Gelotte Fernandez

Kulturmiljöavdelningen

08-5191 81 86 hanna.gelotte.fernandez@raa.se

Emy Lanemo

Kulturmiljöavdelningen

08-5191 8508 emy.lanemo@raa.se