4. Process för beskrivning och värdering
En tydlig och transparent värderings- och urvalsprocess ger bättre möjligheter och gör det lättare att motivera värderingen för olika målgrupper. Den ger också bättre förutsättningar att förvalta inventeringen över tid, eftersom det framgår hur värderingen är motiverad.
En process i fyra steg
Processen kring värdering och urval kan förstås som flera olika typer av ställningstaganden som är viktiga att hålla isär. I Riksantikvarieämbetets Plattform Kulturhistorisk värdering och urval har dessa sorterats i fyra skilda moment: beskrivande, analyserande, planerande och beslutande.
De beskrivande och analyserande momenten utgör kärnan i värderingsprocessen och är därför i fokus i detta metodstöd. Det beskrivande momentet innebär att iaktta och neutralt beskriva en byggnads eller bebyggelseområdes egenskaper. I det efterföljande analyserande momentet tillskriver man egenskaperna värden och motiverar dessa.
I detta kapitel presenteras ett stöd för att beskriva egenskaper och karaktärsdrag i det beskrivande momentet samt kriterier för värdering i det analyserande momentet. Utgångspunkten är de kulturhistoriska, arkitektoniska och sociala aspekterna som redovisas i kapitlet Vad är kulturvärde?
Syftet med att dela upp och beskriva värderingsprocessen i flera moment är inte att skapa en styrande mall, utan att ge stöd för ett strukturerat och genomtänkt arbetssätt. I praktiken sker de olika stegen ofta samtidigt och växelvis vid en inventering.
Beskrivning: Vad finns, vad har hänt och vad återspeglas?
För att kunna bedöma kulturvärdet hos en byggnad eller ett bebyggelseområde behöver de fysiska egenskaperna och karaktärsdragen beskrivas. Det kulturhistoriska sammanhanget, det vill säga vilken kulturhistorisk bakgrund som format och präglat byggnaden eller området, behöver också fastställas och avgränsas. Här beskrivs också byggnadens eller bebyggelseområdets arkitektoniska egenskaper. I vissa fall kan även människors relationer till, eller användning av en byggnad eller plats beskrivas.
I många inventeringar redovisas det beskrivande momentet kortfattat. Samtidigt är detta moment en viktig utgångspunkt för värderingen. Det handlar om att beskriva och sätta ord på byggnadens eller miljöns fysiska egenskaper och karaktärsdrag samt den kulturhistoriska bakgrunden. Enkelt uttryckt handlar det om att besvara frågorna: Vad finns, vad har hänt och vad återspeglas?
Stöd för beskrivning
Punkterna nedan kan användas för att beskriva ett bebyggelseområdes eller en byggnads kulturhistoriska och arkitektoniska egenskaper och karaktärsdrag samt dess kulturhistoriska och dess sociala sammanhang.
Alla punkter behöver inte vara relevanta i varje inventering. Beskrivningen anpassas efter det aktuella uppdraget och bebyggelseområdet eller byggnaden.
Bebyggelseområde
- Landskapliga förutsättningar
Bebyggelsens förhållande till topografin, vatten och omgivande landskap eller stadslandskap samt markförhållanden och naturlig vegetation som har betydelse för bebyggelseområdets övergripande karaktär. - Struktur och rumsliga sammanhang
Bebyggelseområdets karaktärsdrag, till exempel bebyggelsestruktur, planmönster och kvartersform. Bebyggelsens placering på tomt och i terrängen samt dess förhållande till gator och platsbildningar. Rumsliga sammanhang, siktlinjer och rörelsestråk. Även immateriella egenskaper som gatunamn och kvartersnamn. - Bebyggelse
Bebyggelsens karaktärsdrag, till exempel byggnadstyp, komposition, skala, volym och proportioner, takform, material och färgsättning. - Grönstruktur
Parker, trädgårdar, alléer eller annan gestaltad vegetation. - Andra anläggningar
Anläggningar som har betydelse för byggnadens eller bebyggelseområdets karaktär, till exempel trappor, murar, staket eller skyltar. - Konst
Offentlig konst och konstnärlig gestaltning i gaturum, på torg, i parker eller på andra allmänna platser samt på byggnader (byggnadsanknuten offentlig konst).
Byggnad
- Byggnadens relation till platsen eller omgivande landskap
Byggnadens placering i terrängen och dess relation till platsen eller det omgivande landskapet. - Skala och volym
Byggnadens våningsantal och skala i fråga om höjd, bredd och längd. Byggnadens form, till exempel om den består av en enstaka byggnadskropp eller är sammansatt av flera volymer. - Fasad
Fasadens uppbyggnad och grammatik med utgångspunkt i sockel, väggparti, dörrars och fönsters placering samt deras inbördes proportioner. Arkitektoniskt utformade byggnadselement som burspråk, trappor och balkonger samt reliefer och friser. Byggnadens färgsättning. - Tak
Takets form, lutning och takfot samt taktäckningsmaterial. - Stomme och byggnadsteknik
Byggnadens bärande delar och de material som väggstommen är uppförd i, till exempel betong, timmer, skiftesverk, tegel eller prefabricerade element. - Fönster och portar
Utformning, material och färgsättning. - Konst
Byggnadsanknuten offentlig konst, till exempel muralmålningar, takmålningar och mosaiker. - Taktila och akustiska egenskaper
Även taktila och akustiska egenskaper kan vid behov beskrivas, till exempel materialets beskaffenhet hos en grovkrattad betongvägg, en tyst innegård eller ljudet av porlande vatten i en fontän. - Interiöra arkitektoniska gestaltningar
I vissa sammanhang kan det finnas behov av att beskriva interiöra arkitektoniska gestaltningar utifrån planlösningar och rumskompositioner samt fast inredning, som bröstpaneler, spisomfattningar, trappor eller andra byggnadsspecifika detaljer.
Kulturhistoriskt sammanhang
De skeden, händelseförlopp, verksamheter, behov och arkitekturhistoriska kontexter som format och präglat byggnaden eller bebyggelseområdet samt hur dessa återspeglas. Det kan till exempel handla om vilka samhälleliga processer eller arkitektur- och konsthistoriska strömningar som haft betydelse för byggnadens eller bebyggelseområdets framväxt och karaktär, det vill säga vilket sammanhang som de tillkom i.
Även uppgifter som byggnadens eller bebyggelseområdets ursprungliga användning, till- eller ombyggnader och upphovspersoner som arkitekt eller landskapsarkitekt, kan ingå i beskrivningen.
Socialt sammanhang
Uppgifter eller iakttagelser om människors relationer till en plats eller en byggnad kan beskrivas. Det kan handla om hur människor förstår, upplever, använder och rör sig i miljön eller byggnaden.
Det kan även omfatta iakttagelser om samtida lokala traditioner, berättelser eller händelser som är kopplade till en viss byggnad eller miljö.
Det beskrivande steget – ett exempel
Ett villaområde låg ursprungligen i utkanten av ett samhälle. Planmönstret med det slingrande gatusystemet och de väl tilltagna tomterna anpassades till det fornlämningstäta skogspartiet dominerat av ekar i sydsluttningen mot sjön. Planmönstret var en strävan bort från de trånga, mörka städerna mot ett ideal av grönska och frisk luft för människor.
Området ritades för och beboddes av högre tjänstemän fram till nedläggningen av industrin och återspeglar på så vis lokalsamhällets expansion under mellankrigstiden i det framväxande industrisamhället.
Ett nytt inslag när området byggdes var att alla villor uppfördes med fristående garage eftersom tjänstemännen hade egen tjänstebil som förmån. Att området byggdes för högre tjänstemän återspeglas i de stora och påkostade villorna med sina stora tomter, ett uttryck för den tidens samhällshierarkier. På grund av detta kallas området i folkmun för Minkfarmen.
Analys: Vilka är kulturvärdena?
I det här steget analyseras en byggnads eller ett bebyggelseområdes kulturvärden. Analysen innebär en bedömning av på vilket sätt och hur väl den kulturhistoriska bakgrunden återspeglas eller uttrycks genom byggnadens eller bebyggelseområdets egenskaper och karaktärsdrag. Här bedöms också byggnadens eller bebyggelseområdets arkitektoniska kvaliteter. Även en byggnads eller ett bebyggelseområdes sociala betydelse kan bedömas. Analysen svarar på frågorna: Vilka är kulturvärdena? På vilket sätt och hur väl uttrycks dessa?
Kriterier för bedömning av kulturvärden
Bedömningen av kulturvärden utifrån kulturhistoriska, arkitektoniska och sociala aspekter sammanfattas i följande kriterier.
Kulturhistorisk läsbarhet och förståelse
På vilka sätt och hur väl återspeglar byggnaden eller bebyggelseområdet olika skeenden?
Det kan exempelvis handla om tidigare samhällsförhållanden, utvecklings- och händelseförlopp, verksamheter, idéer och synsätt. Det kan även handla om arkitekturhistoriska strömningar eller stadsbyggnadsideal och tolkningar av dessa, liksom olika tiders materialanvändning och byggnadsteknik.
Här bedöms också om och hur byggnaden eller bebyggelseområdet har förändrats och vilken inverkanförändringarna har haft på den kulturhistoriska läsbarheten. Det kan handla om tillägg och ombyggnader som stärker den kulturhistoriska läsbarheten, men också om rivningar, ombyggnader eller andra förändringar som minskar den. Vidare bedöms i vilken grad byggnaden eller bebyggelseområdet återspeglar en avgränsad tidsperiod eller om det successivt har tillkommit nya årsringar.
Kulturhistorisk relevans
På vilka sätt och i vilken grad är byggnaden eller bebyggelseområdet kännetecknande eller betydande för sin tid och kontext?
En byggnad eller ett bebyggelseområde som är kännetecknande har uppstått som ett resultat av ett visst kulturhistoriskt skede eller utvecklingsförlopp (lokalt, regionalt eller nationellt) och har många gemensamma drag med andra motsvarande miljöer.
En byggnad eller ett bebyggelseområde som är förebildligt eller haft särskild betydelse för den kulturhistoriska utvecklingen (lokalt, regionalt eller nationellt) kan till exempel återspegla en ny innovation med efterföljande spridning eller på annat sätt varit uppmärksammad i sin samtid.
Arkitektonisk verkan
Hur tydlig är byggnadens eller bebyggelseområdets arkitektoniska verkan i sig?
Den arkitektoniska verkan handlar om att bedöma helheten, det vill säga byggnadens eller bebyggelseområdets relation till sin omgivning, den exteriöra arkitektoniska formen samt omsorgen om detaljer, både exteriört och interiört.
Sammantaget handlar det om att bedöma i vilken grad det rör sig om ett medvetet gestaltat arkitektoniskt verk eller bebyggelseområde och i vilken grad det präglas av en stark arkitektonisk idé. Med utgångspunkt i kunskap om den kulturhistoriska bakgrunden kan bedömningen av arkitektonisk verkan fördjupas.
Social betydelse
Har byggnaden, bebyggelseområdet eller platsen en särskild betydelse för människor i ett lokalt eller regionalt sammanhang?
Den sociala betydelsen kan handla om att bedöma om och på vilket sätt en byggnad eller en miljö uppskattas i ett lokalt sammanhang, till exempel genom att den har stor betydelse för ortens invånare. Den kan också handla om hur människor använder, rör sig på eller talar om en plats, utifrån egna eller kollektiva erfarenheter.
Det analyserande steget – ett exempel
Villaområdet med det slingrande gatusystemet och de väl tilltagna tomterna är ett tydligt läsbart uttryck för det stadsplaneideal som hämtade inspiration från engelska trädgårdsstäder men som här har anpassats till lokala förhållanden.
Området ritades av en namnkunnig arkitekt och har bland arkitekturhistoriker lyfts som ett av hennes mest konsekvent genomförda villaområden. Arkitektens ambition med planens utformning, byggnadernas placering och generösa planlösningar, påkostade material som marmor och emaljerad plåt samt fasadernas uppbyggnad är till stor del bevarade, även om flera villor har fått mindre tillbyggnader och inbyggda balkonger.
Skogspartiet med fornlämningarna är ett uppskattat och välbesökt strövområde även för boende i närområdet. Sammantaget bedöms området därför ha höga kulturvärden.
Analys: Hur uttrycks värdena?
De värdebärande egenskaperna och karaktärsdragen är de fysiska uttryck som har störst betydelse för byggnadens eller bebyggelseområdets kulturvärden. Genom att konkretisera hur kulturvärdena tar sig uttryck ges ett underlag för att bedöma byggnadens eller bebyggelseområdets känslighet och tålighet för olika typer av förändringar. Analysen svarar på frågan Vilka värdebärande egenskaper och karaktärsdrag finns?
Värdebärande egenskaper och karaktärsdrag kan också ligga till grund för olika beslut och prioriteringar i efterföljande förvaltnings-, planerings- och beslutsprocesser. De kan exempelvis användas för att utforma skydds-, varsamhets- eller utformningsbestämmelser i detaljplan, eller som underlag i hanteringen av bygglov. De värdebärande egenskaperna och karaktärsdragen kan även vara en utgångspunkt vid varsam omvandling av befintlig bebyggelse utifrån ett hållbarhetsperspektiv.
Värdebärande egenskaper och karaktärsdrag – ett exempel
Villabyggnaden som beskrivits i tidigare exempel bedöms ha höga kulturvärden. Det finns egenskaper och karaktärsdrag, både i bebyggelseområdet och i den enskilda byggnaden, som är av betydelse för att dessa kulturvärden ska bestå. Nedan ges några exempel.
Exempel bebyggelseområde:
- Den terränganpassade planen med slingrande gatusystem, gröna gaturum och ursprungligen stora tomter som i stora delar finns bevarade.
- Inslag av naturparker med tall och ädellövträd i områdets kuperade delar samt den medvetet utsparade fornlämningsmiljön i ett skogsparti i sydsluttningen ned mot sjön.
- Stora villor i 1 ½–2 våningar med fristående garage mot tomtgräns. Bebyggelsens anpassning till topografin och den sammanhållna karaktären avseende volym, proportioner, fasad och takutformning.
Exempel byggnad:
- Villabyggnadens ursprungliga storlek och volym, det platta taket och pulpettaket över entrépartiet.
- Den fristående garagebyggnaden med pulpettak och stående träpanel.
- Fasaduttrycket med vitslätputs och fasaddetaljer i marmor och emaljerad plåt.
- Fönstersättning med fönster i fasadliv och bågar av trä som är målade med linoljefärg.
Analys: Hur höga är kulturvärdena?
Graderingen innebär en sammanvägning av de kulturhistoriska, arkitektoniska och sociala värden som tillskrivits en byggnad eller ett bebyggelseområde. En gradering görs för att kommunicera byggnadens eller bebyggelseområdets kulturvärden och för att tydliggöra hur dessa bör hanteras i efterföljande processer.
Graderingen är en bedömning. Det är först genom ett rättsverkande beslut, till exempel ett beslut om detaljplan eller bygglov, som ett utpekande prövas. Frågan som besvaras vid graderingen är: Hur höga är kulturvärdena?
Till stöd för denna bedömning har Riksantikvarieämbetet utvecklat en graderingsskala som kan användas vid inventeringar. Graderingsskalan är utformad för byggnader. En beskrivning för bebyggelseområde där kulturvärdena är så höga att de bedöms omfattas av plan- och bygglagens förvanskningsförbud har också tagits fram.
Nivå 1 i graderingsskalan avser byggnader där kulturvärdena är så höga att de bedöms omfattas av plan- och bygglagens förvanskningsförbud.
Nivå 2 avser byggnader med sådana kulturvärden att hänsyn och varsamhet om byggnadens egenskaper och karaktärsdrag särskilt behöver beaktas.
Nivå 3 avser byggnader som har betydelse för ett områdes karaktär i sin helhet, och där hänsyn och varsamhet främst behöver tas till byggnadens miljömässiga egenskaper och karaktärsdrag.
Byggnader som inte har sådana kulturvärden som avses i nivå 1 kan ändå anses vara särskilt värdefulla ur miljömässig synpunkt om de ingår i ett särskilt värdefullt bebyggelseområde. Byggnader från tiden före 1920-talets bebyggelseexpansion, som har sin huvudsakliga karaktär bevarad, ska enligt Boverkets byggregler anses vara särskilt värdefulla om inte något talar däremot.
För all bebyggelse gäller att hänsyn ska tas till dess kulturvärden och att förändringar ska göras varsamt med hänsyn till de värdebärande egenskaperna och karaktärsdragen.
Byggnader som inventerats men som inte bedöms ha sådana kulturvärden att de motsvarar någon av nivåerna kan vid behov hanteras som en egen kategori.
Graderingsskala
- Höga kulturvärden
Byggnaden förmedlar särskilt väl en bred historisk förståelse om tidigare samhällsförhållanden och/eller stadsbyggnads- och arkitektoniska ideal. Byggnaden har tydligt avläsbara egenskaper och karaktärsdrag, till exempel när det gäller material, utformning eller byggnadsteknik, eller en hög ambitionsnivå i arkitektonisk och konstnärlig gestaltning.
Eventuella tillägg och andra förändringar kan ha tillfört nya årsringar och kvaliteter, eller vara väl anpassade till byggnadens ursprungliga utformning eller funktion. Byggnaden kan också ha stor betydelse i stads- eller landskapsbilden, ha kvar sin ursprungliga funktion eller tillmätas stor betydelse sitt lokala sammanhang. - Medelhöga kulturvärden
Byggnaden förmedlar en historisk förståelse om tidigare samhällsförhållanden och/eller stadsbyggnads- och arkitektoniska ideal. Byggnaden har avläsbara egenskaper och karaktärsdrag, till exempel när det gäller material, utformning eller byggnadsteknik, men kan vara förändrad på ett sätt som har påverkat den kulturhistoriska läsbarheten eller den arkitektoniska gestaltningen. Byggnaden kan också ha betydelse i stads- eller landskapsbilden eller tillmätas betydelse sitt lokala sammanhang. - Vissa kulturvärden
Byggnaden har i första hand miljömässig betydelse genom egenskaper och karaktärsdrag, till exempel volym, färgsättning, materialval eller placering på tomt, som bidrar till platsens eller bebyggelseområdets karaktär.
Bebyggelseområde med höga kulturvärden
Bebyggelseområdet förmedlar särskilt väl en bred historisk förståelse om tidigare samhällsförhållanden och/eller stadsbyggnads- och arkitektoniska ideal, eller utmärks av en hög ambitionsnivå i arkitektonisk gestaltning.
Utöver detta kan bebyggelseområdet ha en stor betydelse i stads- eller landskapsbilden och/eller tillmätas stor betydelse i sitt lokala sammanhang. Bebyggelseområdet kan vara en tydlig tidsmarkör och präglas av homogenitet eller bestå av olika delar som har tillkommit under en längre tidsperiod.