Björn Magnusson Staaf.Foto: (CC BY)

Att minnas tillsammans

”Det allra underligaste och mest spännande magasinet vi har balanserar på en skranglig ryggrad och har bara ett skört skal runt sig.”

Björn Magnusson Staaf talar om den mänskliga hjärnan som ett magasin med minnen som formar vårt jag.

Minnena ligger inte stilla och statiska där i hjärnans vindlingar utan utvecklas i relation till omvärlden. Alla minnen är heller inte individuella och självupplevda – vi härbärgerar även kollektiva minnen av händelser i det förflutna från tider innan vi själva föddes.
– De kollektiva minnena bidrar till att forma gruppmedvetanden, säger Björn Magnusson Staaf, universitetslektor vid Lunds universitets avdelning för arkiv, bibliotek och museer (ABM).

Med detta i åtanke ska föremålen i museimagasinen inte bara hanteras som föremål utan även som minnen.

Han tar en bysantinsk spärrkätting som exempel. Gyllene Hornet, den vik av Bosporen som fungerade som hamn för det gamla Konstantinopel, spärrades av en järnkätting och när Konstantinopel erövrades bevarades kättingen som minne över händelsen. Spärrkättingen är numera ett museiföremål som samtidigt spelar en viktig roll i myten om hur det osmanska riket skapades.

Björn Magnusson Staaf har även studerat hur besökare förhåller sig till föremålen i Nobelpristagaren Orhan Pamuks Oskuldens museum. Museet är som en pendang till romanen med samma namn och rymmer de föremål som huvudpersonen Kemal samlar på som en manifestation av sin kärlek till sin kusin Füsun. Samtidigt ger museet en bild av turkiskt vardagsliv.

Orhan Pamuk i Oskukldens museum.Foto: Oskuldens museum (CC BY)

 

Majoriteten av besökarna utländska turister och de kan delas in i två grupper: 1) De som har läst Oskuldens museum och upplever att museet blir en fysisk gestaltning av romanen. 2) De som inte har läst boken och upplever museet som mer gåtfullt. Hos i synnerhet den andra gruppen lockar museiföremålen fram kommunikativa minnen och får besökarna att tänka på sådant som de glömt att de hade i sin minnesbank.

–  En äldre kvinna som var där med sitt barnbarn sa: ”Det är trevligt att minnas saker tillsammans”.
Besökarna blandar sina minnen och stärker därigenom banden till varandra, säger Björn Magnusson Staaf.

Fotnot: För vidare läsning om minnessociologi hänvisar Björn Magnusson Staaf till portalfigurerna inom ämnet, Aleida Assman och hennes make Jan Assman.