Så tolkar du biologiskt kulturarv
Det biologiska kulturarvet har skapats genom en kombination av naturliga förutsättningar, naturliga processer och människans nyttjande av naturen. Därför förutsätter tolkningen att man växlar mellan historisk kunskap om människans nyttjande och biologisk kunskap om hur naturen kan ha svarat på människans aktivitet. Ofta tillför det ny kunskap om både biologi och historia.
Allt börjar med att man observerar något som skulle kunna utgöra ett biologiskt kulturarv. För att kunna förstå varför just denna naturtyp, detta träd eller denna växt finns här och ser ut som de gör krävs en tolkningsprocess. Tolkningen bygger på en upprepad växling mellan olika kunskapskällor. För varje gång man växlar perspektiv mellan biologi och historia genereras nya frågor. Svar och alternativa tolkningar jämförs.
Du kan läsa mer om detta i Riksantikvarieämbetets skrift Att tyda landskapets berättelser – en metod att tolka biologiskt kulturarv.
Den biologiska kunskapen
En art förekommer aldrig på en plats av en ren slump. Den måste först ha kommit till platsen, därefter lyckats etablera sig och slutligen lyckas hålla sig kvar. Eftersom förutsättningar som måste uppfyllas ofta är specifika för en art eller en grupp av arter berättar närvaron av arten något om platsen, ibland långt tillbaka i tiden. Arter kan bland annat indikera öppenhet, markens näringsinnehåll, kalkhalt och hävdförhållanden. Sådan information kan finnas hos många arter: örter, gräs, buskar, träd, insekter, svampar, mossor och lavar.
På växtsättet hos enskilda individer av träd och buskar kan man läsa av ifall de vuxit upp i en öppen miljö eller sluten skog, ifall de utsatts för skada eller hindrats i sin utveckling på något sätt.
Förekomst av olika arter, buskar och träds växtsätt och andra strukturer i miljön utgör tillsammans indikatorer som berättar vilka förhållanden som rimligen bör ha funnits på platsen. Med flera indikatorer blir ramarna tydligare och mer precisa. Däremot kan frånvaro av arter eller andra strukturer inte användas vid tolkningen eftersom man inte kan veta om de funnits tidigare eller ej.
Den historiska kunskapen
Den historiska kunskapen sträcker sig från det generella om den region man befinner sig i, till det specifika för just den här byn, gården, och enskilda platsen i terrängen. Befinner man sig i en bondemiljö, herrgårdslandskap eller torpmiljö? Är det utmark, inägomark eller gårdsmiljö? Har det funnits speciella näringar såsom bergsbruk, kolning eller tjärbränning som kan ha påverkat vad man behövt producera? Dessa och en mängd andra frågor om vilka slags mänskliga aktiviteter som kan ha påverkat naturen bör ställas.
Natur eller kultur?
Utifrån observationen gäller det nu att tolka vad som ligger bakom de förhållanden som rått tidigare och ifall det handlar om naturliga processer och/eller mänsklig aktivitet. En skog som tidigare har varit mer öppen kan ha röjts för bete, slåtter eller odling, men kan också ha skapats av naturliga processer som storm och brand. På samma sätt kan en skada på ett träd ha orsakats av naturliga händelser eller vara utförd av människa genom någon slags huggning.
Detaljerad tolkning
Efter att man fått en övergripande bild av platsen med hjälp av biologin och historien är det dags att närma sig detaljerna genom att ställa sig bland annat följande frågor: Vilka detaljer i nyttjandet och i de biologiska förhållandena kan ha varit särskilt viktiga för att forma det biologiska kulturarvet? Vilka ytterligare spår kan jag förvänta mig att finna som kan bekräfta mina tolkningar? Vilka spår avviker från det som naturligt kan förväntas finnas en viss biotop?
Man ställer hela tiden frågor som ringar in de berättelser som ryms i företeelser man finner. Varför ser det ut så här? Vad har format miljö och platsen? Och varför har man gjort så här? Till sin hjälp i tolkningen har man diverse historiska källor såsom äldre kartor, det digitala fornminnesregistret Fornsök samt nuvarande och tidigare brukare och boende i trakten.