Fem röster från Sveriges Museers Vårmöte

Sveriges Museers Vårmöte brukar kallas ”årets viktigaste mötesplats” för landets museer. Den här gången ägde det rum i Jönköping den 8-10 april, med Jönköpings läns museum, Grenna Museum och Tändsticksmuseet/Kultur och fritid, Jönköpings kommun som värdorganisationer. Omkring 400 besökare fanns på plats och ytterligare drygt 200 följde mötet digitalt.  Temat för vårmötet var ”Säkra källor? Från kunskap till förtroende”.

När konferensen i onsdags närmade sig sitt slut sökte Museer & omvärld upp fem besökare och ställde frågan: vad tar du med dig från årets vårmöte?

 

Sven Rentzhog, chef för Framtidsfrågor, Nordiska museet, Stockholm

– Jag tar med mig att det finns oerhört mycket att göra med de frågorna som vi diskuterar, inte minst AI. Jag känner att hela AI-frågan kopplad till museernas verksamhet kommer att kunna bli en fantastisk resurs om den används rätt. Vi kan väcka liv i historien, människorna som har levt och deras berättelser och låta publiken möta dem. Och det är i mötet med människor som vi växer ihop och skapar ett gemensamt vi och inte bara ser till sig själva. Och det är ju det som en kulturarvsinstitution vill, att vi ska ha en gemensam diskussion kring hur vi vill ha vårt liv och hur vi vill utveckla det för framtiden.

– Det är roligt att vi diskuterar så mycket frågor som vi inte gjort tidigare. Till exempel hur man skriver utställningstexter och hur det påverkar publiken.  Något som jag också insett är att jag skulle vilja se mer samarbeten och gemensamma nätverk mellan akademin och museerna när det gäller forskning.

 

Lisa Berg, programansvarig, Gotlands museum, Visby

– Det har varit en extremt hög nivå på alla de presentationer som jag lyssnat på, det är intresserade och kunniga människor som både pratar och delar med sig. Och så är det en vänlig stämning. Om det är något jag saknar så är det mer tid för att hinna vara med på fler programpunkter.

– Jag hamnade i ett spännande samtal om hur man som museum kan jobba med studieförbunden, hur man kan forska på vad man lär sig i mötena med besökarna och när man erbjuder resurser på museet. Det tror jag att jag kommer att ta med mig och fundera på hur vi kan jobba med.

 

Ulrika Mebus, fastighetschef, Kungliga Vitterhetsakademien, Stockholm

– Framför allt tar jag med mig alla fantastiska möten med kollegor – många som jag bara träffar en gång om året, på vårmötet – och utbyter massiva informationsmängder kring vad som är på gång med. Jag var på en föreläsning om MIK, ”Museer som fyrar i informationsdimman”. Det är oerhört viktigt att addera det skiktet till museernas relevans, att vara den här oberoende kunskapsförmedlaren, som förhoppningsvis bygger tungt på forskning och fördjupning. Det känns ju som ett väldigt viktigt uppdrag vi har, inte minst i dagens förvridna informationssamhälle.

 

Mikael Ahlund, chef för Gustavianum, Uppsala universitetsmuseum

– Det har varit mycket som är relevant för vår verksamhet. Jag lyssnade till exempel på hur kollegorna från Skissernas museum talade om hur de använder samlingarna i undervisningen vid Lunds universitet. Hur de där gör museet till en resurs som kan berika universitetets olika utbildningar. Det var inspirerande som ett utmärkt exempel på hur museisamlingarna kan användas inom universitetsvärlden. Det är en viktig roll vi har som universitetsmuseer – att vara nyttiga för våra universitet – samtidigt som vi naturligtvis också vänder oss till världen utanför akademierna.

– Sedan har det också varit en stor behållning för mig att träffa nya kollegor här och höra vad som händer på olika fronter och vilka problem man brottas med. Museerna är ju utspridda runt om i landet, men plötsligt finns här flera hundra kollegor på ett och samma ställe. Det skapar en delaktig och ett slags gemenskap som alltid ger inspiration och energi.

 

Anna Sandberg Falk, kurator på IKEA Museum, Älmhult

– Jag har hamnat i diskussioner handlat om hur man tar hand om den digitala närvaron i utställningar. Det är lätt att tänka att om vi ska nå en ny målgrupp så behöver vi ta till digitala medier och skärmar. Men vi måste verkligen tänka igenom vad som är, att man inte bara gör något för att det känns samtida eller att det låter relevant på pappret, men som egentligen blir en tröskel eller ett hinder för besökaren. Man kanske kan tänka över det lite grann, också i relation till skärmtidsrekommendationer. Det är lätt att gå i fällan för att man tror att man gör något som är relevant. Men det behöver inte vara det. Tvärtom kanske många i den yngre generationen går åt helt andra hållet, att de blir megaanaloga som en motpol. Det är bra att tänka över den här slentrianinställningen man lätt har till en att göra en utställning.