Sofie Öberg Magnusson, handläggare och hållbarhetssamordnare på Statens museer för världskultur. Foto: (CC BY)

Hemsida ska stötta museernas miljöarbete

En ny webbplats med ska tipsa museiarbetare om hur de kan jobba mer klimatsmart med utställningar.
– Det bubblar väldigt mycket i Museisverige kring de här frågorna, säger Sofie Öberg Magnusson, handläggare på Statens museer för världskultur, som står bakom hemsidan.

Att ställa om sitt arbete till att bli mer klimatsmart kan vara snårigt. För vilka krav ska ett museum egentligen ställa för att uppnå en reell miljöeffekt när det till exempel handlar om val av material och transporter i samband med en utställning?

En ny hemsida ska stötta museernas arbete att agera mer klimatsmart genom att dela kunskap som behövs för att lättare kunna utvärdera vilken miljöbelastning vissa åtgärder har och på så sätt kunna göra ett bra val.
– Mycket tid går åt till planering, säger Sofie Öberg Magnusson.

Hon fyller i med andra frågor som museets medarbetare ställs inför: vad behöver vi göra för att återanvända det här materialet? Vad behöver jag veta för att göra ett väl genomtänkt inköp? Hur lång framförhållning behöver jag ha om jag vill ställa skarpare miljö- och hållbarhetskrav i en upphandling och kanske räkna in att det här kan bli överprövat?

Förhoppningen är att Världskulturmuseernas hemsida ska kunna ge svar på dessa frågor och därmed korta ned den tiden.
– Man ska inte behöva ha en miljösamordnare på plats, man ska kunna gå in och hitta information som är museispecifik. Det här är produkter och tjänster som vi allihop behöver köpa in med ett visst intervall, då vill vi erbjuda lättillgänglig information om vilka krav som är rimliga att ställa, hur kan man enklast med förhållandevis enkla medel sänka miljöbelastningen, säger Sofie Öberg Magnusson.

Museets medarbetare målgrupp

Hemsidan kommer att läggas under Världskulturmuseets egen domän, men vara öppen för alla som arbetar inom museisektorn. Förhoppningen är att den ska vara färdig under årets första kvartal.

– Den är tänkt för museipersonal framför allt, men vi ser det som en pilot, den kommer att utvecklas förhoppningsvis i samverkan med andra. Så vi börjar med lite smått och kommer att utveckla den allt eftersom, säger Sofie Öberg Magnusson som hoppas att även andra vill vara med och bidra.

– Det bubblar väldigt mycket i museisverige kring de här frågorna och där tycker jag att det är viktigt att vi tar hjälp av varandra istället för att göra samma sak, så eventuellt skulle det kunna växa till något större längre fram, säger hon.

Ett tecken på det är att Sveriges Museer just nu arbetar med att ta fram gemensamma riktlinjer för museernas klimatarbete. Sofie Öberg Magnusson är sekreterare i Nätverket för hållbar utveckling.

– Det initiativet har det mer strategiska ledningsperspektivet, vad har vi för gemensamt mål och vilken nivå vill vi ligga på i vårt miljöarbete. Det kan dröja ganska länge innan sådant når ut i en organisation, när det ska formuleras miljöpolicy och sättas långsiktiga mål. Jag tror att det är många som står och stampar och säger ”jag vill göra rätt nu”. Vår hemsida vänder sig till dem, säger hon.

Världskulturmuseernas hemsida kommer också att erbjuda möjlighet till interaktion.

– Det ska gå att hitta varandra, att ha samverkan genom ett digital forum som kanske är återkommande med ett visst intervall, där man gemensamt kan diskutera utifrån vad användarna har för behov och avsätta tid för det, säger Sofie Öberg Magnusson.

Samlat information

Tipsen på hemsidan är delvis hämtade från arbetet med förstudien Museer för hållbarhet som Världskulturmuseet genomförde för några år sedan. Men informationen bygger också på den kompetens som Sofie Öberg Magnusson själv har samlat på sig i sitt arbete med hållbarhetssamordning. Hon har bland annat genomgått en utbildning hos den brittiska organisationen Julie’s bicycle, som har lång erfarenhet av att jobba med miljö- och hållbarhet inom kultursektorn. Hon har också funnit stöd hos andra internationella initiativ som till exempel Ki culture, som har tagit fram handböcker för olika delar av verksamheten.

– Så jag har försökt läsa på och länka till resurser som finns. Sedan har jag även samlat in och länkat till information som finns hos Upphandlingsmyndigheten. Där finns det mycket bra information om vilken typ av produkter som genererar vilken miljöpåverkan och var i produktionskedjan som det är lämpligt att ställa krav. Det har varit mycket att samla in information, både från andra svenska institutioner och andra initiativ, säger Sofie Öberg Magnusson.

När du har studerat miljöarbetet inom den internationella museisektorn, hur tycker du att svenska museers arbete står sig i en jämförelse?
– Om man tar Storbritannien som exempel så har Julie’s bicycle funnits väldigt länge, men även medvetenheten generellt har funnits länge och uppmärksammats på ett annat sätt. Det finns priser för Green museums och så vidare. Men även de generella förutsättningarna för finansiering skiljer sig, och det har förekommit skandaler med museer med miljöutställningar som har varit sponsrade av oljeföretag. Den problematiken har ju inte vi på samma sätt. I större delen av Sverige är det dessutom lättare att välja förnybar energi, det kan vara betydligt svårare i andra länder, då har man smutsiga energikällor att förhålla sig till. Så förutsättningarna skiljer sig åt. Men medvetenheten har nog varit större i vissa delar av världen.

Men om förutsättningarna finns så borde det alltså vara ganska lätt för svenska museer att komma igång med ett miljöarbete?
– Ja, både och. Jag tror att det finns lågt hängande frukt. Man kan snabbt börja jobba upp en ganska bra takt på sitt miljöarbete. Och där hoppas jag att riktlinjerna som Riksförbundet Sveriges Museer tar fram kan vara till hjälp så att de som känner att de har ett behov av det kan sätta upp ett miljöledningssystem, där man systematiskt följer påverkan och förbättrar arbetet. Men sedan finns det andra delar som är jättesvåra. Resor till exempel. Det är bättre att resa med tåg än att flyga, men vi kan inte ha en vision om att inte flyga alls när vi har en verksamhet som är så internationell. Och hur stor miljöpåverkan har digitala och streamade möten? Det har försökt förkovra mig i men det blev så oerhört komplicerat. Det är likadant med material, vet man vad som är mest ändamålsenligt? Är det ett material som bryts ned lätt eller är det ett som kan användas flera gånger? Så vissa delar är betydligt svårare. Men jag tror att det går att göra ganska mycket.

Kategori

Ämnen


Fredrik Emdén

fredrik.emden@raa.se


  • Publicerad:
  • Uppdaterad: