Ortnamn
Ortnamnen är en länk till det förflutna. Riksantikvarieämbetet stöder Lantmäteriet i arbetet med ortnamnen i fastighetsregistret och på de offentliga kartorna.
Nästan alla platser omkring oss heter någonting. Alla sådana namn på geografiska lokaliteter – stora som små – kallas ortnamn. Ortnamn innebär alltså inte bara namn på ”orter” i mer allmänspråklig mening, dvs. samhällen och städer, utan är ett sammanfattande begrepp för alla typer av geografiska namn. Ortnamnen har framför allt en praktisk betydelse. De är de språkliga uttryck vi helst och lättast använder för att tala om enskilda geografiska lokaler och särskilja dessa från varandra. Ortnamnen fyller här en absolut nödvändig funktion. De särskiljer, identifierar och lokalisera platser i rummet och de effektiviserar den språkliga kommunikationen.
I ortnamnen finns även en mental dimension. De är för många människor en naturlig, integrerad del av deras identitet och deras rötter, starkt kopplad till traditioner och lokalsamhället.
Namnen har också en annan viktig betydelse, nämligen som språkliga och historiska källor. Ortnamn är sega strukturer och kan ha lång kontinuitet bakåt. De berättar om sin tillkomsttid och hänger samman med den kulturmiljö de förekommer i, alltså det livsrum som genom sekler har utnyttjats, påverkats och formats av människan: det agrara landskapet, fångst- och fiskeplatserna, slåtterängarna och betesmarkerna, torv- och vasstäkterna, gruvorna, byarna och tätorterna, vår egen tids industrialiserade stadsområden, alla har de satt spår i namnskicket. Ortnamnen kan också påvisa exempelvis äldre administrativa indelningar, platser för kult- och religionsutövning samt för rättskipning. Det är därför viktigt att ortnamnen värnas och vårdas.
Ortnamnen skyddade i lag
Ortnamnen är således en del av kulturmiljön och i kulturmiljölagen (1988:950) finns en hänsynsparagraf om ortnamn (1 kap. 4 § KML):
God ortnamnssed
4 § Vid statlig och kommunal verksamhet ska god ortnamnssed iakttas. Det innebär att
– hävdvunna ortnamn inte ändras utan starka skäl,
– ortnamn i övrigt stavas enligt vedertagna regler för språkriktighet, om inte hävdvunna stavningsformer talar för annat,
– påverkan på hävdvunna namn beaktas vid nybildning av ortnamn, och
– namn på svenska, samiska, finska och meänkieli så långt möjligt används samtidigt på kartor samt vid skyltning och övrig utmärkning i flerspråkiga områden.
Namn som godkänts av Lantmäteriet ska i statlig och kommunal verksamhet användas i sin godkända form. Lag (2013:548).
Vad detta egentligen innebär och hur lagtexten kan tolkas och tillämpas framgår av två skrifter som reder ut vad god ortnamnssed är:
-
God ortnamnssed. Ortnamnsrådets handledning i namnvård. Gävle 2001. (LMV-rapport 2001:4. Ortnamn och namnvård 6.)
https://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-100107
- Nyström, Staffan. Ortnamnen och kulturminneslagen. Om tolkning och tillämpning av begreppet god ortnamnssed.Riksantikvarieämbetets förlag. Stockholm 2001.
https://www.raa.se/publicerat/9172092157.pdf
Många ortnamn är naturligt framvuxna ur människors behov av att kunna tala om en plats på ett enkelt och effektivt sätt. Det är helt enkelt opraktiskt att inte ha namn på platser som man ofta talar om. Namn tillkommer också genom formella beslut. Regeringen beslutar om namn på län, kommuner och nationalparker. Lantmäteriet beslutar om natur- och bebyggelsenamn samt traktnamn, det vill säga de namn som ingår i fastighetsbeteckningen. Namnen granskas av namnexperter från Institutet för språk- och folkminnen innan de fastställs. När en ändring av ett namn skall göras i fastighetsregistret har Lantmäteriet skyldighet att inhämta synpunkter från både Institutet för språk- och folkminnen och Riksantikvarieämbetet. Sametinget har motsvarande uppdrag för de samiska ortnamnen. Namn på gator, torg, kvarter och andra allmänna platser beslutas av kommunerna.
I Lantmäteriets uppdrag ingår också att samordna den statliga ortnamnsverksamheten, vilket sker genom Ortnamnsrådet. Ortnamnsrådet är ett rådgivande samarbetsorgan inom ortnamnsvården med syfte att främja god ortnamnssed.
Ortnamnens ålder
Ortnamn har skapats sedan urminnes tider. Långt ifrån alla har överlevt tidens tand, men det finns ändå många som går tillbaka till järnåldern och också en del som skapades ännu tidigare.
Det är alltid svårt att uttala sig säkert om enskilda namn, men generellt brukar man säga att osammansatta namn på stora naturlokaler är mycket gamla. Våra äldsta ännu bevarade namn på sjöar fanns sannolikt redan under bronsåldern som till exempel Vättern ’vattnet, sjön’, Mälaren ’den grusiga, Hjälmaren ʼden högt ljudande, dånande’ och Immeln ’den dimmiga’. Även namn på vattendrag kan ha väldigt hög ålder, som Emån ”vattnet, ån” och Nissan ”den glänsande”.
Bland de äldsta bebyggelsenamnen hör namn som ursprungligen slutade på -hem ’hemvist, boplats’ (Fåglum, Markim, Björnome), på -vin ’betesmark’ (Gäsene, Kälvene, Nöre) och på –löv /-lev ’arvegod’ (Burlöv, Eslöv, Vinslöv). De kan ha skapats redan vid vår tideräknings början. Idag är många av de äldsta namnen så förändrade att vi har svårt att se vilken typ de tillhör.
Lite yngre är till exempel namn med efterleden -sta(d) ’ställe, plats’ (Gällstad, Märsta) och många namn på -by ’boplats, by, gård’ (Forsby, Sundby). De har framför allt tillkommit från folkvandringstid till vikingatid.
Namntyper som varit produktiva från ungefär vikingatid fram till den högmedeltida agrarkrisen är t.ex. –torp ’utflyttad gård, nybygge’ (Anderstorp, Mickelstorp), –säter ’äng, utmarksäng’ (Nysätra), –hult ’skog’ (Älmhult, Fagerhult), –ryd /-red/ -röd ’röjning, röjd mark’ (Tingsryd) och -boda ’bod såsom fäbod, slåtterbod, fiskebod etc’ (Pålsboda, Äppelbo). Namnen visar att de ofta har betecknat en naturlokal eller en verksamhet långt innan de blev bebyggelsenamn, och att själva namnen därför är äldre än de först ser ut.
Utförligare om de olika efterledernas betydelse, frekvens, spridning, ålder med mera kan man läsa i till exempel:
- Pamp, B. 1988. Ortnamnen i Sverige, 5. Lund.
- Strid, J. P. 1999. Kulturlandskapets språkliga dimension. Riksantikvarieämbetet.
- Wahlberg, Mats (red.) 2003. Svenskt ortnamnslexikon. Språk- och folkminnesinstitutet. Uppsala
När du vill veta mer:
Institutet för språk och folkminnen (ISOF)
https://www.isof.se/namn/ortnamn/lar-dig-mer-om-ortnamn-i-sverige
Ortnamnsregistret:
https://www.isof.se/namn/ortnamn/vara-ortnamnssamlingar/ortnamnsregistret
Lantmäteriet
https://www.lantmateriet.se/sv/kartor/Ortnamn/
Sök ortnamn:
https://ortnamn.lantmateriet.se/
Lantmäteriet ger även ut skriftserien Ortnamn och ortnamnsvård:
https://www.lantmateriet.se/sv/kartor/Ortnamn/Skriftserien/
Ortnamnsrådet:
https://www.lantmateriet.se/sv/kartor/Ortnamn/Ortnamnsradet/
Sametinget
NORNA Nordiska samarbetskommittén för namnforskning