Om due diligence

Museer och andra kulturarvsinstitutioner utvecklar kontinuerligt sina samlingar, bland annat genom att förvärva nya föremål via köp eller gåvor. Det är även vanligt att låna in objekt till utställningar.

Detta underlag är avsett som ett stöd till kulturarvsinstitutioner, såväl offentliga som privata och ideella, i att ta fram rutiner och policydokument för due diligence i samband med förvärv eller inlån av kulturföremål.

Termen due diligence används inom många områden. I museisammanhang avses att man följer god praxis inom branschen. Det innebär att man vidtar åtgärder för att säkerställa att ett föremål som är aktuellt för köp, lån, byte eller gåva erhållits, grävts ut eller exporterats på ett lagligt sätt samt att nuvarande ägare har laglig rätt till föremålet. Due diligence bör även iakttas i samband med andra processer i samlingsförvaltningen, såsom gallring och hantering av återlämnandeärenden.

Viktigt att styrka proveniens

Kulturarvet är oersättligt, inte bara för en enskild stat, utan även för mänskligheten som helhet. Förlust av kulturföremål på grund av stöld, plundring och andra former av illegal handel utarmar det gemensamma kulturarvet och kränker de grundläggande mänskliga rättigheterna till kultur och utveckling.

För aktörer som verkar inom kulturarvs- och museisektorn är det av intresse att veta så mycket som möjligt om ett föremål eller en samling som är aktuell för förvärv, inlån eller donation.

Att iaktta due diligence för att styrka en laglig proveniens innebär att agera ansvarsfullt och transparent, såväl etiskt som juridiskt.

Vid handel med kulturföremål kan det vara otydligt vilka föremål som är legala respektive illegala och de presenteras ofta på ett sätt som gör dem svåra att särskilja från varandra på marknaden. En del av omsättningen av kulturföremål kan beskrivas som en ”grå” marknad.

Många av de kulturföremål som finns ute på marknaden har ofullständig eller saknar helt proveniens. Föremål kan ha en tusenårig historia och kan både i närtid och i dåtid ha hanterats otillbörligt på en rad olika sätt, till exempel i strid mot olika länders lagstiftning.

Att inte utföra due diligence kan innebära stora risker. Det kan medföra förlust av både anseende och kapital för en institution. Ett föremål som till exempel visar sig vara stulet kan komma att krävas tillbaka utan ekonomisk kompensation och tas i beslag av brottsbekämpande myndigheter. Att inte utföra due diligence kan betyda att man direkt eller indirekt stödjer olaglig eller oetisk handel med kulturföremål.

Ett sätt för kulturarvsinstitutioner att arbeta etiskt är att eftersträva transparens. För att uppnå transparens är det viktigt att dokumentera due diligence-processen och göra information om till exempel nyförvärv och proveniens offentligt tillgänglig.