Sex röster från Vårmötet
Museernas vårmöte 2026 bjöd på ett brett spektra av ämnen, från faktaresistens till dinosauriebajs. Men även gott om tillfällen för museiarbetare att utbyta tankar och erfarenheter. Vad var bäst? Vi frågade sex konferensdeltagare.
Sedan 2004 har Sveriges museer arrangerat Vårmötet som en årlig mötesplats för landets museisektor. I år ägde det rum den 21–22april i Uppsala, där Upplandsmuseet, Uppsala konstmuseum och Gustavianum gemensamt delade på värdskapet. Temat för året var Samlad kunskap.
500 personer var på plats under de två dagarna, ytterligare 200 följde konferensen digitalt.
Museer & omvärld gav sig ut i vimlet och sökte svar på frågan: vad tar du med dig från Vårmötet 2026?
Maria Sidén, vd, Nääs slott, Floda
– Det är väldigt roligt att höra om all verksamhet som pågår runt om på museerna. Men det viktigaste är ändå mötet mellan människorna och de informella samtal som uppstår här och där. Det betyder lite extra att en gång om året få ses. Man hör hur det går på olika ställen och man kan ställa frågor – ”hur har ni hanterat det här dilemmat?”. Det är onödigt att uppfinna hjulet igen, det är bra att kunna dela erfarenheter om olika frågor.
– För mig som suttit med i juryn för Årets museum var det ju stort att få avslöja vinnaren under den första dagen. Och det har varit oerhört lärorikt att få åka runt och besöka de nominerade museerna, att se hur de jobbar och vad de är stolta över. Det är verkligen mycket bra som händer på våra museer.
Michaela Faily, museichef, Abecita Popkonst och foto, Borås
– Jag plockar med mig jättemycket från Vårmötet, även av saker som kanske inte just adresserar vår verksamhet. Till exempel att arbeta med det taktila, jag lyssnade till Mölndals stadsmuseum som har ett öppet arkiv. Vi kan inte ha just det, men jag började genast tänka på hur vi kan inkludera och använda fler sinnen i en kommande utställning. Det är många smågrejer som jag har skrivit upp och tar med mig.
– Sedan vann vi ju pris för Årets volontärmuseum, så jag tar också med mig ett pris! Jag är otroligt stolt och tacksam över det. Och så tar jag med mig känslan av att även om vi alla går i varsin bubbla i våra verksamheter, och vi fastnar i verksamhetsrelaterade frågor, så finns det så många andra som är i samma situation.
Stefan Lundblad, museichef, Upplandsmuseet, Uppsala
– Jag tycker vi fick till ett väldigt spännande program, där den första dagens föredrag verkligen gav mig nya insikter. Eero Ehanti, chef för konservering på Nationalmuseum i Finland, var otroligt bra, han blev nästan filosofisk i sitt föredrag och vände lite på perspektiven. Man kände på en gång att stämningen i rummet blev annorlunda när han började prata.
– Det här är ett utmärkt tillfälle att träffas och nätverka. Och som arrangör av Vårmötet är jag mycket nöjd, vi har haft en väldigt väl fungerande och proffsig projektgrupp som har jobbat med det här. Allting har känts väldigt lugnt och tryggt hela resan.
Malin Brännström, museichef, Silvermuseet, Arjeplog
– De tre föreläsningarna under Vårmötets första dag var precis det jag behövde. Att få kontexten kring vad som händer i samhället, demokrati och politiska utspel. Vad kan museernas roll vara i det? Och så fick jag en bättre bild av vad som händer i USA med museer.
– Och sedan att få en konservators personliga reflektioner kring vilken resa repatriering, som vi ju jobbar mycket med, är för den som arbetar på ett museum; att inse att ett museum och dess föremål är så mycket mer än det man tror att man jobbar med. En konservator lär sig ju att jobba på ett visst sätt, att föremål ska vara i lådor, staplade någonstans i ett magasin och så ska man ha bra koll på dem. Men då kanske de dör, de är inte till för någon. Så det är viktigt att faktiskt lyssna på dem som föremålet betyder något för.
– Det är första gången jag är med på Vårmötet. För mig var det väldigt väl arrangerat, väldigt nyttigt att få komma ut. Att komma förbi 50-skylten i Arjeplog är ju nyttigt och se att vi sitter och bryter lite samma saker på olika ställen.
Åsa Stenström, museichef, Länsmuseet Västernorrland, Härnösand
– Det viktigaste är att museerna är fortsatt trovärdiga. Att vi står upp för sanningen, det som är rätt, och att vi fortsätter vara pålitliga och trygga i vårt arbete. Och att vi aktiverar samlingarna. Inte mumifierar dem.
– Det var jättespännande att få följa Nordiska museets arbete med aktiva samlingar. Och så har vi en utmaning med att se till att vi fortsätter samla klokt. Och samtidsdokumentationen är superviktig.
Ulf Dernevik, generalsekreterare, Länsmuseernas samarbetsråd
– Jag tar med mig demokratifrågorna, som ju var väl representerade i föredragen den första dagen. Dels utifrån Åsa Wikforss övergripande observationer om demokratins tillstånd och vad som krävs av oss som medborgare för att den ska fungera väl. Och också det mer specifika från Marilyn Jackson från American Alliance of Museums, som beskrev snarlika frågor, men om situationen i USA. Det var skakande.
– Om det gick att uppfatta något hopp? Åsa Wikforss hjälper ju till att ge strategier för hur vi kan identifiera det som kan gå snett. Och det ger ju visst tillförsikt att man kan ta till sig dem och också använda dem. Sen kan man ju notera att oavsett om man har hopp eller inte så ska man göra vad man kan ändå för att vända en utveckling som inte är så positiv.
