Sektorsbeskrivning för kulturmiljövårdens riksintressen
För att samhällsplaneringen ska leda till en god hushållning med mark och vatten behövs information om och överblick över olika sektorer.
I sektorsbeskrivningen ges en överblick över Riksantikvarieämbetets kriterier för riksintresseanspråk, tillsammans med en beskrivning av nationella mål, berörd lagstiftning och de synergier och målkonflikter som kan finnas.
Sektorsbeskrivningen vänder sig till de som arbetar med riksintressen på nationella myndigheter och länsstyrelser, men kan också ge bakgrundsinformation för planerare och beslutsfattare i kommuner och regioner, och andra aktörer inom samhällsbyggnad.
Samordning i riksintressesystemet
Boverket har en samordnande roll i riksintressesystemet, och för att bidra till strukturen har varje riksintressemyndighet en sektorsbeskrivning.
Tolv olika statliga myndigheter ansvarar för att peka ut områden som är av riksintresse inom respektive verksamhetsområde. Några exempel är riksintressen för naturvård, rennäring och anläggningar för energiproduktion och energidistribution.
Sektorsbeskrivningens omfattning
Sektorsbeskrivningen omfattar riksintressen enligt 3 kap. miljöbalken. Den omfattar inte riksintressen enligt miljöbalkens fjärde kapitel. I 4 kap. miljöbalken har riksdagen direkt i lagen angett ett antal geografiska områden som är av riksintresse. Områdena, som i de flesta fall är stora, har pekats ut i sin helhet med hänsyn till de stora natur- och kulturvärden som finns där. Länsstyrelsen företräder statens intressen när det gäller dessa riksintressen.
Läs mer
Här hittar du Sektorsbeskrivning för kulturmiljövårdens riksintressen (diva-portal.org)