Återkommande brister i digital tillgänglighet hos museer
Kulturarvet tillhör oss alla. Därför behöver alla ha samma möjlighet att ta del av och bidra till detta kulturarv – även digitalt. Trots lagkrav och riktlinjer för digital tillgänglighet, finns i praktiken en del bristande kunskaper och medvetenhet hos museer om vad som gör en webbplats och dess information tillgänglig; särskilt den kognitiva tillgängligheten brister. Detta framgår av en ny förstudie.
Stiftelsen Funka har på uppdrag av Riksantikvarieämbetet genomfört en expertgranskning och användningstester där fem utvalda museers webbplatser praktiskt har undersökts av en testgrupp på 20 personer med olika former av kognitiva funktionsnedsättningar. Uppdraget var att identifiera generella och återkommande hinder för kognitiv tillgänglighet.
Förstudien kommer att användas av Riksantikvarieämbetet som underlag för utbildningsinsatser som bidrar till ökad kännedom om förutsättningar, lagstiftning, rekommendationer, metoder och hjälpmedel för ökad digital kognitiv tillgänglighet hos museerna.
Bred representation i användningstesterna
De flesta museer tillgängliggör idag en stor del av sitt utbud via sina webbplatser; från information om öppettider och kommande evenemang, till digitala utställningar och arkiv. Olika former av fysiska och kognitiva funktionsnedsättningar kan emellertid begränsa möjligheterna för besökare att hitta och ta till sig information om och på museers webbplatser.
De fem museerna som valdes ut av Riksantikvarieämbetet ska ge en bred representation av museer med olika storlek, profil, organisationsform och geografisk hemvist.
Undersökningens mål har inte varit att undersöka och utvärdera dessa specifika museers webbplatser i detalj, utan att få fram en övergripande bild av deras kognitiva tillgänglighet och samtidigt identifiera generella, återkommande hinder för tillgänglighet.
Granskningen fokuserade på kriterier som är relevanta för kognitiv tillgänglighet inom fyra områden:
- Hitta information och utforska innehåll
- Läsa och förstå innehåll
- Visuell design och layout
- Multimediainnehåll.
Resultatet presenteras vid ett öppet webbinarium
Förstudien visar på att det är vanligt med komplexa gränssnitt, otydligt språk, svårtolkad navigation och rörigt innehåll, som gör det svårt för många användare att både hitta och ta till sig informationen, säger projektledaren Viktor Lindbäck, verksamhetsutvecklare vid Riksantikvarieämbetet.
– Ett exempel på brister gällde klarspråk, där många användare saknade förklaringar för vad som uppfattades vara ovanliga ord – till exempel fackord som ”pansarvärnspjäs” och abstrakta ord som ”bläddra loss”, ”ljudkarta” och ”story maps” , säger projektledaren Viktor Lindbäck, verksamhetsutvecklare vid Riksantikvarieämbetet.
Tillsammans med representanter från Funka kommer resultatet från förstudien att presenteras vid ett öppet webbinarium i Riksantikvarieämbetets seminarieserie ”Digitala samtal”, den 16 mars klockan 15:00–15:45, där alla som vill är välkomna att delta.
Planerar även e-kurser i kognitiv tillgänglighet
Flera av bristerna var återkommande trots att de är minimikrav enligt lagkraven i lagen om tillgänglighet till digital offentlig service, ”DOS-lagen”.
– Rapporten har gett oss ett bra kunskapsunderlag som vi nu kommer att arbeta vidare med. Bland annat inom den nya nationella handlingsplanen för funktionshinderspolitiken som Myndigheten för delaktighet tagit fram tillsammans med Riksantikvarieämbetet och andra myndigheter, säger Åsa M Larsson, enhetschef Teknik och digital förmedling vid Riksantikvarieämbetet.
Nästa steg för utbildningsinsatser under 2026 är två e-kurser inom området kognitiv tillgänglighet, som särskilt riktar sig till museiverksamheter; dels en övergripande grundkurs, dels en fördjupningskurs som framför allt hjälper deltagarna att komma igång med alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) i sina verksamheter.
När du vill veta mer
Museer som ingått i studien är Glimmingehus, Kalixlinjens museum, Kalmar läns museum, Nordiska museet och Stockholms läns museum. Förstudiens mål har inte varit att undersöka och utvärdera dessa specifika museers webbplatser i detalj, utan att identifiera generella, återkommande hinder för tillgänglighet.