Riskbedömning och högriskföremål

Även med obegränsade resurser är det inte alltid möjligt att upprätta en obruten kedja av dokumenterat ägande av ett föremål. Luckor i proveniensen kan bero på att tidigare ägare inte sparat dokumentation, att den gått förlorad, eller att auktionshus av integritetsskäl undvikit att avslöja köpares och säljares identiteter.

Vid bedömning av vilken omfattning av due diligence som är lämplig i ett specifikt fall kan man använda sig av ett riskbaserat förhållningssätt. Detta hjälper organisationen att använda tid och resurser där de har störst effekt.

Här beskriver vi olika föremålsgrupper som särskilt bör uppmärksammas i samband med förvärv eller lån:

Arkeologiska föremål som upphittats utanför Sverige

Illegala utgrävningar och plundringar av fornlämningar, både på land och under vatten, är ett omfattande och uppmärksammat globalt problem. Även om denna brottslighet förekommer i många delar av världen är vissa länder och regioner särskilt utsatta, framför allt de som drabbats av krig eller väpnad konflikt.

Den ständigt ökande efterfrågan på antikviteter och det faktum att äldre kulturföremål är en begränsad och unik resurs utgör starka incitament för rovgrävning, vrakplundring och smuggling. Därför klassas arkeologiska föremål som upphittats utanför Sverige som högriskföremål.

Studier har visat att plundrade föremål från konfliktzoner ofta ”läggs på is” under en längre period, vilket betyder att de förs ut på marknaden först när konflikten inte längre är närvarande i det allmänna medvetandet. Kännetecken på att något är nyligen upptaget ur marken, som till exempel rester av jord, kan lätt elimineras när tiden är på plundrarens sida.

Arkeologiska föremål som har grävts upp olagligt har ingen fysisk ägare som kan anmäla föremålet stulet eller försvunnet. Eftersom föremålen först måste upptäckas, eller hittas, för att kunna nå marknaden behöver legitimiteten i förhållandena kring upphittandet kontrolleras mot den nationella lagstiftningen i ursprungslandet.

Om man överväger förvärv eller inlån av arkeologiska föremål eller föremål som antas vara delar av historiska monument bör man ställa sig följande frågor:

• Kommer föremålet från ett område drabbat av krig, konflikt eller omfattande plundring av kulturarv?
  I sådana områden är skyddet av kulturarv ofta svagt eller obefintligt, och förekomsten av en aktiv illegal marknad ökar risken för att föremålet är illegalt uppgrävt, exporterat eller har en oetisk bakgrund.

• Finns föremålet representerat i någon av ICOM:s röda listor?
  ICOM:s röda listor identifierar kulturföremål från särskilt utsatta regioner. Förekomst där tyder på hög risk och ställer krav på noggrann granskning.

•  Förbjuder ursprungslandets lagstiftning utförsel eller försäljning av arkeologiska föremål? Finns det dokumentation som styrker laglig utförsel?
  Många länder har lagar som styr eller förbjuder utförsel av arkeologiska föremål. Att kontrollera detta är avgörande för att inte bryta mot nationell lagstiftning.

Om legal proveniens inte kan styrkas ska föremålet betraktas som ett högriskobjekt, vilket kräver ytterligare kontroller och konsultation med experter på området. Är man efter konsultation osäker bör man avstå från att förvärva föremålet.

Arkeologiska föremål som upphittats i Sverige

Arkeologiska fynd som upptäcks i Sverige omfattas av bestämmelserna i kapitel 2 i kulturmiljölagen (1988:950). I lagen definieras fornfynd som ägarlösa föremål som hittas i samband med fornlämningar eller som hittas under andra omständigheter och kan antas vara från före 1850. Det finns två typer av fornfynd:

• Den första typen är fynd som tillfaller staten, vilket inkluderar alla fynd från arkeologiska undersökningar och fynd som hittats i eller vid en fornlämning.
• Den andra typen är fynd som tillfaller upphittaren, om de hittas under andra omständigheter än vid en fornlämning. Om dessa innehåller guld, silver, brons eller koppar måste de dock erbjudas staten enligt regler om hembudsplikt. Detta gäller även depåfynd, det vill säga flera föremål som antas ha lagts ned tillsammans.

Handel med fornfynd kan vara komplex, särskilt eftersom fynd ofta har varit okända för myndigheter under lång tid. Detta gör det svårt att fastställa om handel med ett specifikt föremål är laglig. Vid förvärv eller inlån måste fyndets historia och upphittandets omständigheter granskas noggrant. Även om brott mot kulturmiljölagen kan preskriberas och kravet på hembudsplikt kan förfalla, är det ur etisk synvinkel viktigt att avstå från handel med fynd vars bakgrund är osäker.

När man överväger förvärv eller inlån av arkeologiska föremål som upphittats i Sverige bör man ställa följande frågor:

• Är eller kan föremålet antas vara ett fornfynd enligt kulturmiljölagen?
  Denna fråga hjälper till att avgöra om föremålet omfattas av särskilda regler och skyldigheter, som hembudsplikt eller statens äganderätt.

• Finns det dokumentation eller uppgifter om fyndets omständigheter och plats för att säkerställa att det är lagligt att inneha eller handla med föremålet?
  Denna fråga syftar till att klarlägga fyndets proveniens och kontrollera om det bryter mot regler för fornfynd i kulturmiljölagen.

• Har föremålet tidigare varit föremål för myndigheters eller museers granskning, eller har staten uttryckt anspråk på det?
  Detta klargör om föremålet har rapporterats eller bedömts enligt lag och minskar risken för att hantera olagligt förvärvade föremål. Ett föremål under hembudsplikt kräver ett avslaget beslut från Riksantikvarieämbetet för att kunna tillfalla upphittaren och därmed kunna förvärvas av en annan aktör än staten.

Om legal proveniens inte kan styrkas ska föremålet betraktas som ett högriskobjekt, vilket kräver ytterligare kontroller och konsultation med experter på området. Är man efter konsultation osäker bör man avstå från att förvärva föremålet.

Föremål från Syrien och Irak

Under krigen i Syrien och Irak har historiska minnesmärken, bland annat flera världsarv, förstörts och plundrats. FN:s säkerhetsråd har beslutat om två resolutioner i syfte att fördöma förstörelsen av kulturarv i länderna och för att förhindra finansieringen av terrorism. Mot bakgrund av detta har EU infört import- och handelsbegränsande förordningar som är direkt tillämpliga i Sverige.

För kulturföremål gäller följande:

Irak

Förbud mot import, utförsel av och handel med irakisk kulturegendom och andra föremål av arkeologiskt, historiskt, kulturellt, sällsynt vetenskapligt och religiöst värde som olagligt har förts bort från Irak efter den 6 augusti 1990. (Rådets förordning (EG) nr 1210/2003, artikel 3).

Syrien

Förbud mot import, export och förmedling av syrisk kulturegendom och andra föremål av arkeologisk, historisk, kulturell, vetenskaplig eller religiös betydelse från Syrien, om det skäligen kan misstänkas att föremålen olagligen och utan tillstånd av ägaren förts ut ur landet efter den 9 maj 2011 (Rådets förordning (EG) nr 1332/2013, artikel 11c).

När man överväger förvärv eller inlån av föremål som kan antas komma från Syrien eller Irak bör man ställa följande frågor:

• Finns föremålet representerat i någon av ICOM:s röda listor för Syrien eller Irak?
  ICOM:s röda listor identifierar kulturföremål som är särskilt utsatta för olaglig handel.

• Kan det bevisas att föremålet inte har förts ut ur Syrien eller Irak efter de relevanta datumen?
  Eftersom föremål som olagligen förts ut efter den 6 augusti 1990 (Irak) eller den 9 maj 2011 (Syrien) är förbjudna att importera eller handla med, måste det finnas dokumentation (t.ex. exportlicens eller bevismedel) som styrker föremålets proveniens.

• Finns det trovärdiga källor som kan bekräfta föremålets ursprung?
  Eftersom det ofta är svårt att fastställa ett föremåls ursprungsland är det särskilt viktigt att, med hjälp a trovärdiga källor, undersöka huruvida ett föremål kommer från Syrien eller Irak. Detta för att undvika brott mot EU:s restriktioner och risken att hantera stöldgods.

Om legal proveniens inte kan styrkas ska föremålet betraktas som ett högriskobjekt, vilket kräver ytterligare kontroller och konsultation med experter på området. Är man efter konsultation osäker bör man avstå från att förvärva föremålet.

Kyrkliga inventarier och sakrala föremål

Med kyrkliga inventarier och sakrala föremål avses framför allt äldre föremål, vanligtvis av metall, textil eller trä, som används eller har använts för gudstjänständamål eller till utsmyckning i kyrkliga miljöer. Det förekommer bara en ytterst begränsad mängd sådana föremål som är legala på marknaden.

Samtidigt är stölder av kulturföremål från svenska kyrkor ett ständigt återkommande problem. I enstaka fall har sådana föremål kunnat återfinnas då de lagts ut till försäljning hos internationella auktionshus med marknadsföring på nätet.

I varje församling ska det finnas en inventarieförteckning över samtliga kulturhistoriskt värdefulla föremål. Om en församling av någon anledning vill avyttra ett föremål som är upptaget i förteckningen krävs tillstånd från länsstyrelsen.

Vissa undantagna för tillstånd

Om ett tillstånd från länsstyrelsen inte finns kan det undantagsvis ändå vara så att föremålet är legalt avlägsnat från sin ursprungliga kontext. Församlingar som tillhör frikyrkliga förbund är till exempel tillåtna att avyttra och sälja inventarier utan tillstånd från länsstyrelsen.

Kyrkliga föremål har också i viss omfattning avyttrats under till exempel reformationen eller i samband med 1800-talets intensiva kyrkobyggande. Under denna epok revs eller avlystes ofta mindre medeltida kyrkor och en del av dess inventarier kom inte att inlemmas i de nya kyrkornas föremålsbestånd.

Det har också i vissa delar av landet, särskilt under medeltiden och hos aristokratin, funnits privatägda kyrkor och kapell från vilka tillhörande inventarier har kunnat avyttras under tidens gång.

Globalt problem

Inbrott och stölder av kulturföremål i religiösa byggnader är ett utbrett globalt problem. Både äldre kulturföremål och sakrala föremål stjäls och säljs vidare, ofta i andra länder. Problemet är särskilt allvarligt i konfliktdrabbade områden, som Ukraina, men förekommer även i fredliga regioner. Reglerat skydd för kulturföremål som har ett ursprung i sakrala miljöer, liksom omfattningen av legala föremål av detta slag på marknaden, varierar från stat till stat.

När man överväger förvärv eller inlån av kyrkliga inventarier eller sakrala föremål bör man ställa ett antal frågor:

Svenska föremål

• Finns det tillstånd från länsstyrelsen som visar att föremålet lagligt har avförts från en församlings inventarieförteckning?
• Alternativt finns det en annan legitim förklaring till varför föremålet finns på marknaden?

Föremål med utländsk proveniens

• Vad säger lagstiftningen i ursprungslandet om utförsel och försäljning av sakrala föremål? Finns föremålet representerat på någon av ICOM:s röda listor?

Samtliga föremål

• Är föremålet registrerat i någon databas över stulna kulturföremål?

Religiösa eller ceremoniella föremål

Religiösa och ceremoniella föremål är objekt som används i religiösa eller andliga ritualer och har stor kulturell och symbolisk betydelse.

Detta måste ske i enlighet med museibranschens normer och med hänsyn till de intressen och trosföreställningar som finns hos medlemmar av det samhälle eller de etniska eller religiösa grupper som föremålen är kopplade till.

Det är centralt att föra dialog och samarbeta med det samhälle eller den grupp som det aktuella föremålet har en koppling till. Kulturarvsinstitutioner som vill diskutera frågor om hantering av samiskt kulturarv kan vända sig till Sametinget, som är expertmyndighet för samiska frågor.

När man överväger förvärv eller inlån av kulturellt känsligt material, särskilt föremål av religiös eller ceremoniell betydelse, bör man ställa följande frågor:

• Har samråd skett med det samhälle, den etniska grupp eller den religiösa gemenskap som föremålet är kopplat till, och är förvärvet förenligt med deras intressen, normer och trosföreställningar?

• Finns det dokumentation som visar att föremålet har förvärvats och överförts i enlighet med nationella och internationella lagar? Inklusive FN:s deklaration om urfolks rättigheter.

• Kan förvärvaren säkerställa att föremålet förvaras och hanteras på ett respektfullt och säkert sätt som överensstämmer med etiska riktlinjer och eventuella krav från det samhälle eller den grupp som föremålet är kopplat till?

Det är viktigt att säkerställa att dialog förs med representanter från relevanta delar av den berörda gruppen eftersom det inom samma religiösa eller etniska gemenskap kan finnas skilda uppfattningar om hur kulturföremål bör hanteras och bevaras av kulturinstitutioner.

Föremål som kan ha varit nazi-konfiskerade

Mellan 1933 och 1945 plundrade nazisterna stora mängder konst, antikviteter, böcker och andra kulturföremål i Tyskland och de ockuperade länderna. Plundringen omfattade allt från konfiskering av offentliga och privata samlingar till försäljningar under hot och utpressning, särskilt riktad mot judiska personer och andra förföljda grupper. Denna organiserade och systematiska stöld skedde i enorm skala.

Efter kriget fortsatte handeln med de stulna föremålen, och många har ännu inte återlämnats till sina rättmätiga ägare. Det har uppskattats att cirka 650 000 konstverk stals, varav omkring 100 000 fortfarande saknas, utöver miljontals andra kulturföremål som böcker och religiösa artefakter.

Washington-principerna och Terezin-deklarationen

Vid Washington-konferensen 1998 enades 44 stater, däribland Sverige, om principer för att identifiera och återlämna nazistiskt plundrade föremål till deras rättmätiga ägare. Dessa kallas Washington-principerna och uppmanar till identifiering och offentliggörande av konfiskerad konst, samt rättvisa lösningar för återlämnande, även om ägarnas arvingar inte kan spåras.

Terezin-deklarationen från 2009, undertecknad av 47 stater, betonar vikten av fortsatt proveniensforskning och öppenhet i redovisningen av resultaten.

För föremål skapade före 8 maj 1945 och som kan ha funnits i kontinentaleuropa under krigsåren, är särskild uppmärksamhet nödvändig. Följande frågor kan hjälpa till i bedömningen:

• Finns det luckor i föremålets proveniens mellan 1933 och 1945?
• Kan föremålet ha ansetts värdefullt av nazisterna eller intresserat dem av andra skäl?
• Finns föremålet med i någon databas över konfiskerade eller efterlysta kulturföremål från nazi-tiden?

Som stöd i denna process kan även listor över personer och företag som var inblandade i handeln med nazi-konfiskerade föremål användas.

Föremål bestående av utrotningshotade växter eller djur

Många djur och växter hotas av utrotning. För att skydda de hotade arterna och den biologiska mångfalden har världens länder kommit överens om att begränsa handeln. Överenskommelsen kallas CITES (Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora).

CITES ratificerades av Sverige 1974 och trädde i kraft 1975. Idag har fler än 180 länder godkänt konventionen. Regelverket omfattar såväl levande växter och djur som är CITES-listade, samt delar och produkter tillverkade av dessa djur och växter.

Förbud inom Sverige och EU med vissa undantag

Handel med de mest hotade arterna är förbjudna inom Sverige och EU. Men i vissa fall går det att få undantag från förbudet genom att söka CITES-intyg. För import eller export av hotade arter mellan Sverige och länder utanför EU behövs i de flesta fall CITES-tillstånd.

Vanliga typer av föremål som det krävs tillstånd eller intyg för är föremål bestående av exempelvis elfenben, jakttroféer, uppstoppade fåglar, ägg, fjädrar och päls. Även för souvenirer tillverkade av något av dessa är det viktigt att säkerställa ursprung och material. Vissa föremål omfattas av det så kallade antikundantaget. Det gäller för vissa föremål som är bearbetade före 3 mars 1947. Kan man tydligt bevisa att föremålet omfattas av undantaget behöver man inte söka intyg/tillstånd för handeln.

CITES-listor över arter

Det finns flera CITES-listor som anger i vilken omfattning arter är skyddade samt om och när man behöver intyg/tillstånd för att köpa eller låna in föremål.

• A-listade arter är utrotningshotade på grund av handel och har därför störst behov av skydd.
• B-listade arter riskerar att bli utrotningshotade om inte handeln kontrolleras.
• C-listade arter är utrotningshotade i ett visst land.
• D-listade arter importeras till EU i så stor omfattning att det behövs kontroll av handeln.

Jordbruksverket är administrativ myndighet för CITES i Sverige . Läs mer på Jordbruks webbplats  om vilka regler som gäller, hur man söker intyg/tillstånd, blanketter med mera.