Svårt söka information i museers digitala samlingar
En studie av 100 söktjänster för svenska digitala museisamlingar, gjord vid Linnéuniversitetet, visar att svenska museer inte är särskilt bra på att möta användarens behov.
– Det är undermåligt undersökt vilka som använder webbsidorna, säger Koraljka Golub, en av dem som står bakom studien.
Koraljka Golub, professor vid Linnéuniversitetet i Växjö, har genomfört studien ”Organizing subject access to cultural heritage in Swedish online museums”, som undersöker hur långt svenska museer med digitala samlingar har kommit med sina sökfunktioner.
Alltså, hur lätt är det att söka information om föremål i svenska museers digitala samlingar?
Inte så lätt, är deras slutsats. Men att möjligheten finns är av yttersta vikt.
– De kanske ska använda det till en offentlig utredning, kanske ska de forska, det kanske mynnar ut i att de förändrar världen om de får tillgång till innehållet? Men de vet inte om att det existerar, för gränssnittet förhindrar åtkomst till det, säger Koraljka Golub.
Det yttersta syftet med studien, som hon gjort tillsammans med Goran Zlodi från universitetet i Zagreb och studenten Pawel Michal Ziolkowski från Linnéuniversitetet, är att peka på utmaningarna och föreslå lösningar när det handlar om att göra kulturarvet tillgängligt online.
Koraljka Golub har sin bakgrund i biblioteksvetenskap, där ämnesindexering har en längre tradition än inom museer och arkiv, eftersom metadatastandarderna utvecklades tidigare.
– Dessutom är det mycket lättare att katalogisera en bok på samma sätt som alla andra bibliotek i världen som har den och kopiera metadatan. För museer är det svårare efter som objekten är unika. Men just därför är det också viktigt att föremålet är väl beskrivet, att säkerställa att det är möjligt att finna när man söker, säger Koraljka Golub.
Kontrollerad vokabulär
Särskilt har forskartrion tittat på ämnessökning, samt användandet av kontrollerad vokabulär, alltså att det i förväg har bestämts vilka termer som ska användas vid indexeringen för att på så sätt skapa en enlighet bland de sökbara föremålen. Ett exempel är Art and Architecture Thesaurus, som administreras av den amerikanska konstinstitutionen Getty Trust (Getty AAT).
Vad Koraljka Golub kan sakna även hos biblioteken, trots sin långa tradition av ämnessökning, är ett bättre användargränssnitt.
Hon ser att orsaken till det är att användargränssnitten ofta inte kommunicerar tillräckligt väl med kontrollerade vokabulärer för att eliminera tvetydighet (disambiguation), det vill säga att slå fast vilken betydelse ett ord har i ett givet sammanhang när det kan ha två eller flera betydelser. Det bidrar till att få fram mer relevanta sökresultat.
Det borde inte vara så svårt att åstadkomma, menar Koraljka Golab. Metadatan är idag strukturerad i bra standarder, i hierarkiskt ordnade databaser.
– När en användare söker på termen ”bord” borde det vara ganska enkelt att fråga tillbaka ”vilket sorts bord menar du?”. Vilken typ av bord avser du? Ett soffbord eller ett köksbord eller en arbetsbänk?, säger hon.
En stor del av problematiken ligger i utformningen av de datasystem som användaren gör sina sökningar.
– Men vi vet inte hur det är förrän vi verkligen pratar med dem som skapar dessa programvaror och dem som köper dem, hur de som köper faktiskt beställer, ”vi vill ha det här och det där”, och om mjukvaruföretagen faktiskt kan leverera det. För ofta får man känslan av att de inte bryr sig. De säger bara ”om resten av världen nöjer sig med att ha det så här dåligt, varför ska vi förbättra det bara för dig?”
Behöver museerna utveckla sin kompetens när det gäller att ställa krav på dessa system?
– Det kan jag inte riktigt svara på. Men om man tittar på hur bibliotekschefer gör, så upplever jag ofta deras val av programvaror som ogrundade. Någon motiverade sitt val ”för att det är nytt”. Men frågar cheferna dem som är ansvariga för metadata? Tittar de på publicerade riktlinjer för att se vad som vore lämpligt? På bibliotek tycks de inte göra det. Men samtidigt känner vi inte till någon programvara tillräckligt bra tillåter metadata användas på ett bra sätt i användargränssnittet.
– Kanske finns det redan museer som har en dialog med producenter av programvara, men de flesta är inte tränade i att tänka som ett museum, tror jag. De vet inte att det finns något som heter kontrollerad vokabulär som är en del av databasen. De vet inte att det finns saker som heter ”word sense disambiguation”, att bredda eller smalna sökningen. Kanske räcker det med att någon från museerna som är expert på metadata talar med dem?
En slutsats som ni kommer fram till är att så lite hänsyn tas till slutanvändaren? Är museerna medvetna om vilka som använder sig av deras sökfunktioner är?
– Det är ett problem, för det är undermåligt undersökt vilka som använder webbsidorna. På biblioteken vet man lite mer, men inte tillräckligt mycket där heller, säger Koraljka Golub, som påtalar att det är ”en fråga om hönan och ägget”.
Önskar mer internationellt samarbete
Användaren kräver inte mer för att den inte vet vilka möjligheter den har.
– Användarna kanske inte vet att det är möjligt att kräva till exempel disambiguering av sökord, alltså att få hjälp att avgöra vilken betydelse ett ord har i ett givet sammanhang. De är vana vid att googla, de är vana vid att få en massa olika resultat, de får de tio bästa förslagen på en lista, och de förväntar sig inte att de kan få något bättre. På museum har vi människor som skapar metadata och utgår från en kontrollerad vokabulär som Art and Architecture Thesaurus, Varför är inte det inte möjligt att dra fördel av det och till exempel välja den mest specifika betydelsen eller att utöka en för specifik term till en bredare term?
Även sökmotorföretaget Google har uppmärksammat det här.
– Om du söker på ordet ”jaguar” får du först och främst upp bilen, men erbjuder även möjlighet att se resultat för djuret. Även om deras förutsättningar såklart är annorlunda än museernas, med den mängd webbsidor som de indexerar, så är de medvetna om detta, säger Koraljka Golub.
Vart ska museerna börja om de vill förbättra sin sökfunktion?
– Helst borde det göras en internationell satsning, kopplad till internationella organisationer som ICOM, som då helst skulle samarbeta med ISKO, eftersom det är de som fokuserar på ämnestillgång. Och på något sätt kombinera våra ansträngningar för att fastställa en uppsättning riktlinjer, både för programvaruproducenter och köpare, som museer.
– Det här är inte bara ett problem för museer, det är problem för alla kunskapsorganisationer. Vi har skapat alla dessa system och standarder.
Tips från Koraljka Golub: Tre saker som borde inkluderas i alla söktjänsters gränssnitt
1. Använd kontrollerad vokabulär, till exempel Art and Architecture Thesaurus. Detta kommer att möjliggöra disambiguering av flertydigheter. Dessutom en mindre uppsättning av endast relevanta resultat, om någon söker på ordet ”bord”, se till att användaren får motfrågan ”vilken typ av bord menar du? Vi har de här olika typerna av bord med olika typer av svarsresultat, välj det som är relevant”.
2. Använd synonymer. Om användaren får för få resultat, gå tillbaka till Art and Architecture Thesaurus och titta på listan med synonymer som finns där. Gå därefter tillbaka till användare och säg ”den här termen gav inte så många träffar, men du kanske vill titta på det här?”
3. Hjälp användaren att smalna av sin sökning. Om någon söker på ett väldigt brett ämne, som ”möbler”, så talar du om för användaren att ”vilken typ av möbler, från vilket århundrade, vilket material?” och så vidare, så att det hjälper användaren att smalna av sin sökning. Ofta får användaren så många träffar utan att förstå varför eller hur sökresultatet ska kunna förbättra.
