Karta över norra Europa med markörer för runinskrifter. Markörerna är tätast i Sverige, Danmark och södra Norge, men förekommer även på Island, Brittiska öarna och i andra delar av Europa.
Karta som visar den geografiska spridningen av registrerade runinskrifter.

Söktjänsten Runor

Runor är en öppen digital söktjänst för dig som vill veta mer om runor och runinskrifter. Tjänsten vänder sig både till forskare och till alla som är nyfikna och syftet med tjänsten är att förenkla, så att alla kan forska på befintligt runmaterial digitalt, var du än befinner dej i världen.

Runor tillgängliggör ungefär 7 000 inskrifter, rapporter och bilder på runstenar, runtexter och platser som du kan söka efter eller utforska via en karta eller genom att söka på namn och titlar. Inget land har så många runor som Sverige.

Söktjänsten är öppen för alla och kräver ingen inloggning. Tjänsten fungerar lika bra på mobil, surfplatta och dator, vilket gör den användbar även vid arbete i fält. De tekniska kraven för att kunna använda Runor är en webbläsare och uppkoppling till Internet. För bästa funktionalitet och prestanda rekommenderas Microsoft Edge, Mozilla Firefox eller Google Chrome och har du en äldre webbläsare bör du uppdatera till senaste version.

Till söktjänsten Runor

 

Frågor och svar

Hur söker jag?

Du väljer hur du vill söka med hjälp av Text, Signum, Fyndplats eller Karta.

Text

Med Text söker du direkt i runinskrifterna. Du kan söka på språkliga former i runinskriften, i normaliseringen till det lokala fornspråket eller i översättningen till fornvästnordiska, se sidan Språk i söktjänsten Runor (Raa.se). Det finns också översättningar till moderna språk, engelska, svenska etcetera.

Observera att textsöket inte per automatik gör skillnad på gemener och versaler eller på bokstäver med eller utan längdmarkering, till exempel a och á. Här kan du läsa mer om Specialtecken på sidan om Språk. 

Till din hjälp finns ett tangentbord med specialtecken till höger om sökrutan. Nedanför textfliken finns också en knapp för att filtrera på annan information kopplad till inskriften.

Signum

Signum är den unika beteckningen för runinskrifterna. Denna består ofta av en lands- eller landskapskod och ett löpnummer och refererar till inskriftens beskrivning i ett referensverk eller annan utgåva. U 11 anger exempelvis den runinskrift som är publicerad som nummer 11 i Upplands runinskrifter (1940-58).

För runinskrifter som ännu inte har behandlats i de nationella runverken som Sveriges runinskrifter används signum som pekar på den källa som läsningen bygger på. U Fv1992;166 avser till exempel en runinskrift som är publicerad i en artikel i Fornvännen 1992 och där själva runtexten återges på sidan 166.

Fyndplats

Fyndplats söker på inlagda runlokaler. För att i stället söka upp ett specifikt område, sök direkt i kartan eller under text – filtrering – proveniens för att se vilka runinskrifter som finns där.

Karta

Du kan klicka i kartan på valfri position, välja någon av träffarna och läsa om objektet eller lokalen.

I Runor kan du söka på

  • Runstenar och objekt med runinskrifter.
  • Runtexter, även enskilda ord och ljud.
  • Plats, geografiskt via karta eller ortsnamn i titeln.

Vilken information finns i Runor?

Informationen som söks fram innehåller olika fakta om objektet som till exempel ursprung, placering, runinskrift, inskannade bilder och publikationer. Det visas en translitterering, teckenöversättning, av runtexten vilket innebär en normalisering till fornvästnordiska, även fornöstnordiska för danska och svenska inskrifter, samt en översättning till moderna språk. I de flesta fallen till engelska, men även svenska och norska översättningar förekommer.

Var hämtas informationen?

Vi hämtar information från dessa samlingar:

  • Samnordisk runtextdatabas, från Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet.
  • Runstensbilder från Kulturmiljöbild, Riksantikvarieämbetet.
  • Digitala Sveriges runinskrifter, Riksantikvarieämbetet (kommer snart).
  • Antikvarisk topografiska arkivets samling av bilder på runstenar och bildstenar, Riksantikvarieämbetet.
  • Runhandskrifter och fotografier ur Uppsala universitetsbiblioteks samlingar (kommer snart).
  • Övriga kulturarvsinstitutioner anslutna via K-samsök, till exempel muséer som har runinskriftsbärande föremål i sina samlingar.

Mer material är digitaliserat och kommer att läggas in efter hand.

Är informationen i Runor tillgänglig och öppen?

Riksantikvarieämbetet vill att kulturarvsinformation sprids och används vidare i olika sammanhang. Därför arbetar vi för att all vår data ska vara tillgänglig, öppen och användbar för alla.

Öppna data är digitaliserad, offentlig information som vem som helst kan ta del av och använda till valfritt ändamål. Många svenska myndigheter tillhandahåller öppna data, däribland Riksantikvarieämbetet.

Runors gränssnitt är byggd på öppna länkade data från K-samsök . Metadatat är licensierat som CC0, och öppet för vem som helst att vidareanvända, bygga appar på och så vidare, via K-samsöks API. Kärnan i innehållet som Runor visar kommer till K-samsök från Uppsala Universitets Samnordisk runtextdatabas⁠, och Runor tar även del av dess API⁠.

Läs mer om Riksantikvarieämbetets öppna data här.

Varför ser jag inte vissa bilder direkt?

Om inte bilden kommer upp direkt under fliken Bilder, kan du klicka på länken vid Organisation så kan du få upp bilden hos organisationen som levererar bilden. Ommappning sker hos dessa bildleverantörer för att möjliggöra direkt bildvisning i Runor. Att bilder inte syns kan också bero på att de inte publiceras på https, det är då beroende på vilken webbläsare man använder. Rekommenderade webbläsare är Microsoft Edge, Mozilla Firefox eller Google Chrome.

Får jag som utvecklare använda informationen i en egen applikation?

Söktjänsten Runor är byggd helt och hållet kring öppen data och därmed tillgänglig för alla. Faktum är att all information som visas i Runors gränssnitt är hämtad från andra system. Stommen i Runor, informationen om de enskilda runinskrifterna, hämtas från Samnordisk runtextdatabas via ett REST-API på http://runor.nordiska.uu.se/rest⁠ (observera att det är http och ej https). Det gäller även de komplexa kombinerade sökningar som kan göras i Runors gränssnitt.

Sökresultaten berikas därefter med information om de enskilda ristningarna som finns indexerad i K-samsök (https://www.raa.se/hitta-information/k-samsok/), t.ex bilder och dokumentation.

Vilka språk kan jag söka på?

Här kan du läsa mer om vilka språk som återges i tjänsten och som du kan söka på.

I princip är alla inskrifter översatta till engelska. Från start finns också ett stort antal svenska runinskrifter översatta till svenska. Detta arbete fortsätter även efter lanseringen av Runor. Många norska inskrifter är översatta till bokmål. Databasstrukturen erbjuder också stöd för översättningar till danska och nynorska.

Här finns en förklaring om de olika språken som återges i tjänsten.

Alla inskrifter med ett fåtal undantag återges med en translitterering, se förklaring nedan, i fet stil – runtext, en normalisering till det lokala fornspråket – till exempel runsvenska, en översättning till fornvästnordiska – undantaget urnordiska och efterreformatoriska inskrifter och en översättning till engelska. Många svenska inskrifter är dessutom översatta till svenska. Språken används enligt principerna nedan.

Vad är translitterering?

Translitterering är en omskrivning av ett främmande till ett känt skriftsystem.
Här kan du läsa mer om translittereringsprincipen.

Vad menas med normalisering?

Normalisering betyder att texten återges i en normaliserad form av något fornspråk som till exempel urnordiska, fornvästnordiska, runsvenska eller forndanska. Detta ger en bättre bild av ungefär hur orden i inskriften kan ha uttalats.

De ordformer som finns i en normaliserad runtext kan man ofta hitta i ordböcker som Ordbog over det norrøne prosasprog⁠  eller Svenskt runordsregister (diva-portal.org)⁠ eller Nordiskt runnamnslexikon⁠.⁠

Vilka språk används i databasen?

Språk som för närvarande inte används i databasen står inom parentes. Observera att endast normaliseringarna är språktaggade och aldrig translittereringarna. Taggningen har skett maskinellt utifrån runologisk datering, se Datering, och geografisk proveniens.

  • Runtext: en återgivning av runorna i inskriften med latinska bokstäver. Runtext finns för samtliga runinskrifter.
  • Fornvästnordiska: I stort sett alla inskrifter som inte tillhör den urnordiska perioden eller har tillkommit efter medeltiden återges i en fornvästnordisk översättning, normalisering. Det gör texterna från olika tidsperioder och geografiska områden jämförbara språkligt.
  • Urnordiska: runinskrifter som är daterade till urnordisk tid.
  • Runsvenska: vikingatida inskrifter inom Sveriges medeltida gränser, inklusive Finland men exklusive Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän. Till runsvenska normaliseras även Vg 5 samt inskrifter med östnordiskt innehåll från Bysans, Lettland, Ryssland och Ukraina.
  • Rundanska: vikingatida inskrifter inom Danmarks medeltida gränser, inklusive Skåne, Halland och Blekinge, plus Karlevistenen (Öl 1). Rundansk normalisering finns också för polska och tyska vikingatida inskrifter med östnordiskt innehåll.
  • Fornsvenska: medeltida inskrifter inom Sveriges medeltida gränser, inklusive Finland men exklusive Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän är översatta till fornsvenska. Till fornsvenska normaliseras även inskrifter med östnordiskt innehåll från Bysans, Lettland, Ryssland och Ukraina. Även sentida inskrifter från Sverige har en fornsvensk normalisering.
  • (Forngutniska: vikingatida och medeltida gotländska inskrifter. Än så länge finns de endast i runsvensk respektive fornsvensk normalisering.)
  • Forndanska: medeltida inskrifter inom Danmarks medeltida gränser, inklusive Skåne, Halland och Blekinge är översatta till forndanska. Forndansk normalisering finns också för polska och tyska vikingatida inskrifter med östnordiskt innehåll. Även sentida inskrifter från andra områden än Sverige har en forndansk normalisering.
  • (Fornöstnordiska: en samlingsterm för runsvenska, fornsvenska, rundanska och forndanska.)
  • (Fornnorska: medeltida och vikingatida inskrifter inom Norges nuvarande gränser plus Bohuslän kan komma att taggas som fornnorska. Än så länge finns de endast i fornvästnordisk normalisering.)
  • (Fornisländska: vikingatida och medeltida inskrifter från Island kan komma att taggas som fornisländska. Än så länge finns de endast i fornvästnordisk normalisering.)
  • (Fornnordiska: för inskrifter med oklar språkbestämning, det vill säga antingen fornväst- eller fornöstnordisk språkdräkt.)
  • (Dalmål: för normalisering av sentida inskrifter från Dalarna plus Gs Rv270, Hr Rv186, Hr Rv201, Hr Rv211, Hr Rv221. Än så länge finns de endast i translittererad form med översättningar till rikssvenska.)
  • (Nysvenska: för sentida svenska inskrifter från andra områden än Dalarna. Än så länge är normaliseringarna taggade som fornsvenska.)
  • (Latin: normaliseringarna till latin är ännu inte uppmärkta.)
  • (Okänd: oklar språkbestämning)
  • Nationellt fornspråk: normalisering till ett lokalt fornspråk för de inskrifter som inte kan språkbestämmas utifrån principerna ovan.

I den version av databasen som görs publik i december 2020 är i princip alla inskrifter översatta till engelska. Observera att engelskan ofta är stilistiskt undermålig. Vid översättningen har hänsyn till sökbarhet tagits vilket bland annat innebär att samma historiska ord alltid har översatts med samma moderna ord på engelska.

Ett stort antal svenska inskrifter finns redan i svensk översättning. Detta arbete fortsätter efter lanseringen av Runor. Många norska inskrifter är översatta till bokmål. Databasstrukturen erbjuder också stöd för översättningar till danska och nynorska.

Hur gör jag en avancerad sökning?

Här kan du läsa mer om avancerade textsökningar, proveniens och ta del av ett antal olika sökexempel.

Det är möjligt att göra avancerade textsökningar, men det innebär också att det går att konstruera sökningar som inte ger något resultat.

Sök på proveniens

Valen för geografiskt område under Proveniens är inte hierarkiskt ordnade utan kan fritt kombineras med varandra.

För att söka på ett landskap som till exempel Dalarna ska du inte välja Sverige först, utan i stället Dalarna (Sverige) direkt under Landskap. Detta gör det möjligt att sammanföra olika geografiska områden av olika storlek som till exempel det nutida Danmark med de tidigare danska landskapen Skåne, Blekinge och Halland. För att snabbt komma till rätt alternativ skriver du in de första bokstäverna i namnet och begränsar på så sätt alternativen i menyn.

Sök på enstaka ord

Sökexempel 1: Sök på ordet sten i betydelsen ‘sten’ oavsett hur det är stavat i inskrifterna

Se till att knappen framför Text är markerad.

  • Välj Engelska i menyn där det står Runtext som förval. Använder du engelska undviker du de fall där det aktuella ordet ingår i personnamn.
  • Skriv in ordet stone i fältet för ”Sök i text…”.
  • Klicka på Sök.

Ditt resultat ger en lista över samtliga inskrifter (1792) som har en engelsk översättning som innehåller ordet stone.

Sökexempel 2: Sök efter ordet efter i samtliga runinskrifter

Se till att knappen framför Text är markerad.

  • Välj Fornvästnordiska i menyn.
  • Välj Helt ord på popupmenyn till höger.
  • Skriv in ordet eptir, den fornvästnordiska formen för detta ord, i fältet för ”Sök i text…”.
  • Klicka på Sök.

Ditt resultat ger en lista över samtliga inskrifter (1485) som har en normalisering till fornvästnordiska som innehåller ordet eptir.

Sökexempel 3: Sök efter det urnordiska ordet ek, jag, i samtliga inskrifter

Se till att knappen framför Text är markerad.

  • Välj Urnordiska i menyn.
  • Välj Helt ord på popupmenyn till höger.
  • Skriv in ordet ek i fältet för ”Sök i text…”.
  • Klicka på Sök.

Ditt resultat ger en lista över samtliga inskrifter (28) som har en normalisering till Urnordiska som innehåller ordet ek.

Kombinera två textsökningar

När du söker efter en kombination av två ord kan du välja att göra en så kallad ordindexsökning, det vill säga söka efter två ord som står på samma plats i texter på olika språk. Det är enbart möjligt att göra ordindexsökningar för Runtext och för normaliserade fornspråk. Översättningarna ingår inte i ordindexsökningarna.

För att kunna göra en ordindexsökning behöver du se till att de två ord som ska vara på samma plats i texterna ligger i samma ruta, se exempel nedan. Observera att vi fortfarande jobbar på att finslipa ordindexet, hittar du några konstigheter får du gärna höra av dig, se kontaktuppgifterna längst ned.

Sökexempel 4: Sök efter ordet ok, och, i stavningen ak

Se till att knappen framför Text är markerad.

  • Välj Fornvästnordiska i menyn.
  • Välj Helt ord på popupmenyn till höger.
  • Skriv in ordet ok i fältet för ”Sök i text…”.
  • Klicka på knappen för Avancerad sökning.
  • Klicka på Lägg till i den innersta rutan.
  • Låt markeringen framför Och stå kvar.
  • Kontrollera att Runtext är valt i menyn.
  • Välj Helt ord på popupmenyn till höger.
  • Skriv in ak i fältet för ”Sök i text…”.
  • Klicka på Sök.

Ditt resultat ger en lista över samtliga inskrifter (1462) som har en normalisering till Fornvästnordiska som innehåller ordet ok, och där Runtext på samma plats i texten har ordet ak.

Sökexempel 5: Sök efter samtliga fall där namnleden björn uppträder med skrivningen iau

Se till att knappen framför Text är markerad.

  • Välj Fornvästnordiska i menyn.
  • Se till att Innehåller är valt i popupmenyn till höger.
  • Skriv in ordet bjǫrn, som är den fornvästnordiska formen, i fältet för ”Sök i text…” Tecknet ǫ, o med hake, väljer du från den popupmeny som kommer upp om du klickar på knappen med tangentbordssymbolen.
  • Klicka på knappen för Avancerad sökning.
  • Klicka på Lägg till i den innersta rutan.
  • Kontrollera att Runtext är valt i menyn.
    Se till att Innehåller är valt i popupmenyn till höger.
  • Skriv in iau i fältet för ”Sök i text…”.
  • Klicka på knappen för Lägg till.
  • Klicka på Sök.

Ditt resultat ger en lista över samtliga inskrifter (12) som har en normalisering till Fornvästnordiska som innehåller ordet bjǫrn, och där Runtext på samma plats i texten har ordet iau.

Sökexempel 6: Söka efter ordet runsvenska hiogg (singularis) och hioggu (pluralis)  ‘högg’ (preteritum av haggva ‘hugga’) där detta är stavat utan inledande h-runa

Se till att knappen framför Text är markerad.

  • Välj Runsvenska i menyn.
  • Välj Börjar på i popupmenyn till höger.
  • Skriv in ordet hiogg i fältet för ”Sök i text…”.
  • Klicka på knappen för Avancerad sökning.
  • Klicka på Lägg till i den innersta rutan.
  • Markera knappen framför Uteslut.
  • Välj Börjar på i popupmenyn till höger.
  • Kontrollera att Runtext är valt i menyn.
  • Skriv in h i fältet för ”Sök i text…”.
  • Klicka på knappen för Lägg till.
  • Klicka på Sök.

Ditt resultat ger en lista över samtliga inskrifter (51) som har en normalisering till Runsvenska
som innehåller ord som inleds med hiogg, och där Runtext på samma plats i texten har ett ord som inte börjar på h.

Sökexempel 7: Sök efter inskrifter som har den under vikingatiden ovanliga ordföljden þenna stein, denna sten, i stället för det förväntade stein þenna

Kontrollera att knappen framför Text är markerad.

  • Välj Fornvästnordiska i menyn.
  • Se till att innehåller är valt i popupmenyn till höger.
  • Skriv in ordet þenna stein i fältet för ”Sök i text…”. Tecknet þ hittar du på popupmenyn under knappen med tangentbordet.
  • Klicka på Sök.

Du får 39 träffar med två tydliga koncentrationer i Uppland och på Gotland. I Uppland kommer samtliga belägg från ristningar av ristaren Visäte, som var verksam under den senare delen av 1000-talet. På Gotland är nästan alla exemplen medeltida.

Sökexempel 8: Sök efter inskrifter med det fornvästnordiska ordet kuml, minnesmärke, som också innehåller former av verbet reisa, resa

Se till att knappen framför Text är markerad.

  • Välj Fornvästnordiska i menyn.
  • Se till att Innehåller är valt i popupmenyn till höger.
  • Skriv in ordet kuml , som är den fornvästnordiska formen, i fältet för ”Sök i text…”.
  • Klicka på knappen för Avancerad sökning.
  • Klicka på Lägg till i den mittersta, grå, rutan.
  • Låt markeringen framför Och stå kvar.
  • Välj Fornvästnordiska i menyn.
  • Välj Börjar på i popupmenyn till höger.
  • Skriv in reis, den fornvästnordiska formen är reisa; anledningen till att böjningsändelsen utelämnas är att vi vill hitta alla förekomster oavsett böjning, i fältet för ”Sök i text…”.
  • Klicka på knappen för Lägg till.
  • Klicka på Sök.

Ditt resultat ger en lista över samtliga inskrifter (38) som har en normalisering till Fornvästnordiska som både innehåller ordet kuml och ord som börjar på reis. Finns enbart ett av orden med i inskriften kommer det inte med i resultatet.

Observera att denna sökning ger träffar på alla inskrifter som innehåller orden kuml och reisa, men att de inte alltid är kombinerade med varandra i samma sats.

Sökexempel 9: Sök efter inskrifter med det fornvästnordiska ordet eptir, efter, där detta inleds med runorna ai, men där det inte är stavat med ʀ, runan för så kallat palatalt r.

Se till att knappen framför Text är markerad.

  • Välj Fornvästnordiska i menyn.
  • Se till att Helt ord är valt i popupmenyn till höger.
  • Skriv in ordet eptir i fältet för ”Sök i text…”.
  • Klicka på knappen för Avancerad sökning.
  • Klicka på Lägg till i den innersta rutan.
  • Låt markeringen framför Och stå kvar.
  • Välj Runtext i menyn.
  • Välj Börjar på i popupmenyn till höger.
  • Skriv in ai i fältet för ”Sök i text…”.
  • Klicka på knappen för Lägg till i den innersta rutan.
  • Klicka i cirkeln framför Uteslut.
  • Låt Runtext stå kvar i menyn.
  • Välj Slutar på i popupmenyn till höger.
  • Klicka på knappen med tangentbordet och välj ʀ så att detta tecken sätts in i fältet för ”Sök i text…”.
  • Klicka på Sök.

Detta ger träffar i sju inskrifter, sammanlagt åtta belägg, eftersom en inskrift innehåller två förekomster. Observera att ett av beläggen som saknar ʀ kommer med i sökningen på grund av att det är defekt i slutet.

Sök på tecken med eller utan accent

Lång vokal markeras i fornvästnordiskan med accent, till exempel é för långt /e/. Man kan söka på kort respektive lång vokal genom att placera ett omvänt snedtecken \ före vokalen.

Exempel:

  • \e ger enbart e, det vill säga kort e, /e/.
  • \é ger enbart é, det vill säga långt e, /e:/.

Detta kan användas för att studera olika ljudbeteckningar i runinskrifterna. Vid en normal sökning i fornvästnordisk text kan du däremot bortse från accenterna, eftersom till exempel sökningen Vekell och Vékell ger samma resultat: Ög 142 och U 22.

Skulle du däremot vilja söka på namnleden Vé- (-vé) och endast få med exempel med lång vokal skriver du v\é i sökfältet för fornvästnordisk text.

Vilka begrepp används i Runor?

I tjänsten har vi använt begrepp som till exempel Stil, Korsformer, Brakteattyp, Runristare och Datering.

Begrepp och principer

Här hittar du begrepp som används i rundatabasen och de olika principerna för translitterering.

Observera att svenska begrepp för geografiska indelningar används.

Stil

Med Stil avses till vilken stilgrupp ornamentiken på stenen hör, enligt den typologi som har utarbetats av arkeolog Anne-Sofie Gräslund, beskriven till exempel i Gräslund 2006:
Dating the Swedish Viking-Age rune stones on stylistic grounds | Anne-Sofie Gräslund – Academia.edu⁠

Den omfattar följande stilgrupper:

Stilgrupp
Förslag till absolut datering
Rak (utan djurornamentik) ca 980?–1015
Fp (fågelperspektiv) ca 1010–1050
Pr 1 ca 1010–1040
Pr 2 ca 1020–1050
Pr 3 ca 1045–1075
Pr 4 ca 1070–1100
Pr 5 ca 1100–1130
Kb (korsbandsstenar) ca 1000-1050*
Sod** ca 1010-1050

*Angående datering, se Cecilia Ljung, Under runristad häll (diva-portal.org)⁠(2016), s. 35, not 14.
**Denna grupp (Skriftband med ornamentala detaljer) har lagts till av arkeologen Cecilia Ljung och avser ristningar som tidigare hade förts till gruppen rak trots att de hade vissa ornamentala element som spiraler och flikar. Se vidare anförda arbete, s. 36 ff.

Korsformer

Klassificeringen av korsformer bygger på ett system utarbetat av arkeologen Linn Lager i hennes avhandling Den synliga tron. Runstenskors som en spegling av kristnandet i Sverige (OPIA 31, Uppsala 2002)⁠. Systemet består av sju olika aspekter av korsets uppbyggnad (A–G) som kombineras med olika variabler som anges med siffror. Se vidare bild på sidan 65 i ovan nämnda avhandling.

Brakteat-typ

För guldbrakteater används den traditionella indelningen i grupperna A–D + F.

  • A-typen har ett människohuvud i profil.
  • B-typen har en eller högst tre människofigurer.
  • C-typen har ett människohuvud ovanför ett fyrfotadjur.
  • D-typens mittfigur utgörs av ett eller flera stiliserade djur.
  • F-typens mittfigur utgörs av ett hästliknande fyrfotadjur.

Runristare

Under runristare anges uppgifter om vem som har ristat runorna. Inskriften kan vara Signerad eller enbart Attribuerad, tillskriven. I vissa fall kan signaturen finnas på en parsten till den aktuelle stenen eller ristningen endast likna ristningar av någon namngiven ristare.

Uppgifterna om attribuerade ristningar bygger i huvudsak på sammanställningen hos Jan Axelson, Mellansvenska runristare. Förteckning över signerade och attribuerade inskrifter (1993) LIBRIS – Mellansvenska runristare: (kb.se)⁠.

Detta arbete är strikt refererande och därför kan ibland en och samma ristning attribueras till flera olika ristare, beroende på uppfattningen hos olika forskare. Notera att en del av de attribueringar som anförs i detta fält kan vara föråldrade och sedan länge övergivna av forskningen. Axelsons arbete bör därför alltid konsulteras om det råder några tveksamheter.

Datering

Den övergripande datering som anges för varje runinskrift bygger på en runtypologisk värdering och avser i huvudsak vilka translittereringsprinciper, läs mer om translitterering nedan, som har tillämpats enligt följande modell.

  • Urnordisk = inskrifter med den äldre 24-typiga runraden (ca 150–750).
  • Vikingatid = inskrifter med den yngre 16-typiga runraden (ca 750–1100).
  • Medeltid = inskrifter som innehåller särskilda tecken för æ och ø (ca 1100–1526).
  • Sentida = inskrifter som inte tillhör den genuina traditionen, utan har tillkommit i ett lärt sammanhang eller innehåller teckenformer som bygger på tryckta källor (ca 1500 och framåt).
  • Dalrunor = särskilt system av eftermedeltida runor som användes i Övre Dalarna (ca 1575? –1900).

Många inskrifter har en noggrannare datering som kan bygga på stilistiska eller konsthistoriska grunder – till exempel profilstilarna, språkhistoriska grunder – grammatik, ordval, stavning, historiska källor, arkeologi – stratigrafi, typologi, genealogier, naturvetenskapliga metoder – 14C-prov, dendrokronologi med mera, etcetera. Ett mindre antal inskrifter är självdaterade till ett visst årtal.

En del inskrifter kan ha dateringar som täcker flera tidsperioder beroende på att runsystemet inte går att bestämma. Om du använder funktionen för filtrering måste du ange absoluta årtal trots att inskrifterna sällan är så noggrant daterade. Du kan behöva höja eller minska dem med ett år för att inte fånga in två perioder samtidigt. För att exempelvis enbart få med medeltida inskrifter anger du tidsintervallet 1101-1500.

Varför återges inte inskrifterna med runtecken?

Orsaken till varför inskrifterna inte återges med runor är för att det finns en så stor variation i runformer, så de kan inte återges rakt av.

En a-runa under vikingatiden till exempel har dubbelsidig bistav, ensidig bistav till vänster eller ensidig bistav till höger. Det finns alltså minst tre varianter, plus olika mellansteg. Ska man återge detta måste man gå igenom litteraturen och titta på varenda a-runa och bestämma den.

De inskriftsutgåvor som Samnordisk runtextdatabas bygger på har skrivits under period av över 100 år och är därför inte helt enhetliga när det gäller beskrivningen av runformerna, och fotografierna är ibland otydliga eller rentav retuscherade. Därför går det utifrån utgåvorna ibland inte att avgöra hur en viss runa verkligen ser ut och för försvunna runinskrifter kan ibland olika källor tala emot varandra. Det är alltså ett enormt jobb att sammanställa denna information, även om det skulle vara mycket intressant att göra det.

Utöver de ovan beskrivna filologiska utmaningarna finns det också tekniska begränsningar. Det finns för närvarande ingen teknisk standard för att beskriva och återge alla de runformer som förekommer i materialet.

Vad är translitterering och vilka är principerna?

Translitterering betyder omskrivning av ett skriftsystem till ett annat så att varje främmande tecken motsvarar ett translittererat tecken. 

Translittereringsprinciper

Translitterering är en omskrivning av ett främmande skriftsystem till ett känt sådant.

Runor, bokstäver och siffror

Runtexterna återges med latinska bokstäver enligt de translittereringsprinciper som har tagits fram för Samnordisk runtextdatabas. De bygger i sin tur på de principer som tillämpas i korpusverket Sveriges runinskrifter.

Alla runor translittereras som gemener eller kapitäler i fet stil. Latinska bokstäver translittereras som versaler i reguljär stil. Arabiska siffror återges i reguljär stil. I framtiden kan det tillkomma translittereringar av sentida runska talsystem. Sådana kommer i så fall att återges i fet stil.

Det är viktigt att komma ihåg att det inte råder något ett till ett-förhållande mellan translittereringarna och de bakomliggande runformerna. Hur en viss runform translittereras är beroende av inskriftens datering och ibland det ljudvärde som respektive tecken representerar.

I uppställningen nedan visas hur runorna från olika tidsperioder translittereras. I första kolumnen visas translittereringen och i de följande kolumnerna motsvarande runa i urnordisk tid (U), vikingatid (V) och medeltid (M).

Translitterering
Urnordisk tid (U)
Vikingatid (V)
Medeltid (M)
a ᚫ ᛅ ᛆ
ᴀ ᛋ ᚼ ᛆ (stunget)
b ᛒ ᛒ ᛒ
c ᛌ, ᛍ, ᛋ (i norska inskrifter)
d ᛞ ᛑ ᛑ
ᴅ ᛞ
ð ᚧ ᚧ
e ᛖ ᛂ ᛂ
ᴇ ᛖ
f ᚠ ᚠ ᚠ
g ᚷ ᚵ ᚵ
ɢ ᚷ
h ᚺ ᚼ ᚼ
ʜ ᚺ
i ᛁ ᛁ ᛁ
ï ᛇ
j ᛃ
k ᚲ ᚴ ᚴ
l ᛚ ᛚ ᛚ
ʟ ᛛ
m ᛗ ᛘ ᛘ
ᴍ ᛗ
n ᚾ ᚾ ᚾ
ɴ ᛀ
ŋ ᛜ
o ᛟ ᚬ ᚮ
ᴏ ᛟ
ǫ ᚯ ᚯ
p ᛈ ᛔ ᛔ, ᛕ
r ᚱ ᚱ ᚱ
ʀ ᛦ ᛦ
s ᛊ ᛋ ᛋ (i norska inskrifter)
t ᛏ ᛏ ᛏ
þ ᚦ ᚦ ᚦ
u ᚢ ᚢ ᚢ
v ᚡ ᚡ
w ᚹ
y ᚤ ᚤ, ᛦ (i norska inskrifter)
ʏ ᚤ (i norska inskrifter)
z ᛉ ᛌ, ᛍ (i svenska inskrifter), ᛋ (i västnordiska inskrifter)
æ ᛅ
ø ᚯ

Skiljetecken

Skiljetecken
Motsvarar
· ·
᛬ ᛬
+ +, ᛭, ✠
× ×
⁑ Två vertikalt placerade kryss
'

 

Kort vertikalt streck
⁓ Alla övriga skiljetecken, t.ex. ⸪, ⁝, ⦙

Specialtecken och textkritiska konventioner

Runtexterna innehåller en del specialtecken som på ett eller annat sätt kommenterar inskriften eller dess läsning.

</tr

 Specialtecken
Exempel
Kommentar
() (a) Skadad runa som kan tydas med viss säkerhet.
[] [ab] Försvunnen runföljd som supplerats från en äldre källa.
{} {AB} Latinska majuskler. För tydlighets skull skrivs de också med versaler.
<>  <ab> Upplöst chiffer.
– -b Tecken, oftast runa, som inte kan definieras men däremot räknas
?   Obestämbart tecken, troligen en olöslig bindruna eller något annat än en runa.
…   Ett skadat ställe i inskriften där man antar att runor funnits.
‥   En möjlig skada i inskriften som dock inte påverkar den språkliga tolkningen, till exempel när ett skiljetecken kan ha gått förlorat i en skada.
^ a^b Bindruna.
^ ^ risa^ ^stin Bindruna i övergången mellan två ord.
| auk| |kus Dubbelläst runa. Inskriften aukus står för auk kus (”och Guds”).
`´ `a´ I efterhand tillagd runa. Detta är inte konsekvent infört i databasen.
/   Variantläsning av runorna i ett och samma ord skiljs åt med /.
§ §A, §B, … §O Markering av inskriftsyta om inskriften finns på fler än en yta av föremålet, eller av inskrift om fler än en inskrift förekommer på föremålet. §A, §B (o.s.v.) finns då även med i den normaliserade texten.
§ §P, §Q, … Variantläsningar som rör mer än ett enstaka ord. §P, §Q (o.s.v.) finns då även med i den normaliserade texten.
  Radbyte
¶¶ famula §B do¶¶mini Om ett ord är skrivet på två inskriftsytor sätts markeringen för inskriftsytan före ordet medan platsen för det faktiska sidbytet markeras med två alineatecken.
°   Endast ornamental ristning eller ristningsyta.

Normaliseringarna innehåller också en del specialtecken:

 Specialtecken
Exempel
Kommentar
‘ ‘a Enklitisk form. Tecknet används bl.a. i ‘s, reducerad form av es ”är”, ”som” och i ‘k, reducerad form av ek ”jag”.
(?) Den normaliserade formen är att anse som tveksam.
? Alla normaliserade former i en inskrift är att anse som tveksamma.
… Del av inskriften är borta eller otolkad.
[ ] [ab] Supplerad text. Del av ord eller helt ord kan ibland suppleras med viss säkerhet.
{ } {ab} Del av inskrift som är skriven med latinska majuskler.
< > <ab> Runföljd som inte kan tolkas i en f.ö. tolkad inskrift, s.k. fetstilsbelägg; inom vinkelparentesen står således runföljden translittererad.
/ a/b Alternativa former. När en runföljd kan tolkas på flera sätt avskiljs alternativen med snedstreck. I gotländska inskrifter används snedstrecket även för att ange den nutida formen av ortnamn.
° Ristningen innehåller inga runor utan endast ornamentik.

Runtyp

Under Runtyp nämns om inskriften innehåller särskilda typer av runor som exempelvis kortkvistrunor, runor av Helnæs-Gørlevtyp, stavlösa runor, knutrunor eller olika slags lönnrunor, isrunor, samstavsrunor etcetera. Här kan också finnas noteringar om förekomsten av stuprunor, bindrunor, vändrunor, spegelrunor etcetera samt speciella teckenformen som exempelvis “grönländskt” r. Observera att runtyperna inte är konsekvent angivna i databasen.

Dalrunor

Inskrifter med dalrunor infördes i 2020 års version av databasen. På grund av mängden av teckenformer har särskilda translittereringsprinciper tillämpats för denna delkorpus. Inskrifterna återges här med gemener, små bokstäver, oavsett inblandningen av latinska bokstäver, så länge någon dalruna finns med i teckenföljden.

I initialer som vanligtvis utgörs av latinska versaler, stora bokstäver, återges dessa däremot som sådana. Det är inte ovanligt att ett eller ett par av tecknen i dessa initialer utgörs av dalrunor och dessa återges då givetvis med gemener, exempelvis EEs (Erik Ersson) eller aaD (Anna Andersdotter).

Det finns för närvarande inga normaliserade texter, Dalmål, Älvdalsmål, för inskrifter med dalrunor, utan dessa är endast översatta till svenska. Läs mer om normalisering nedan.

Vad är normalisering?

Normalisering betyder att texten återges i en normaliserad form av något fornspråk som till exempel urnordiska, fornvästnordiska, runsvenska eller forndanska. Detta ger en bättre bild av ungefär hur orden i inskriften kan ha uttalats.

De ordformer som finns i en normaliserad runtext kan man ofta hitta i ordböcker som Ordbog over det norrøne prosasprog⁠  eller Svenskt runordsregister (diva-portal.org)⁠ eller Nordiskt runnamnslexikon⁠.⁠

Hur citerar jag innehåll från Runor?

Till vetenskapliga publikationer

I vetenskapliga publikationer citeras normalt inte inskriftsåtergivningarna i runtextdatabasen utan respektive korpusverk. I den runologiska tidskriften Futhark används t.ex. inskrifternas signum (t.ex. Sö 113) okommenterade och utan referenser i löptext, men i bibliografin ges följande förklaring: ”Sö + nummer = inskrift publicerad i Södermanlands runinskrifter, av Erik Brate och Elias Wessén = Sveriges runinskrifter. Vol. 3. Stockholm, 1924–36.”

Ibland vill man dock citera runtextdatabasen som helhet. I så fall kan referensen i bibliografin se ut på följande sätt: Samnordisk runtextdatabas 2020, Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet. http://www.nordiska.uu.se/forskn/samnord.htm⁠

På webbsidor

Information om databasen får gärna återanvändas på webbsidor, men vi är tacksamma om källan alltid anges med en hänvisning till Samnordisk runtextdatabas och en länk till objektets stabila URI på kulturarvsdata.se, alltså t.ex.: ”Runinskrift N 2 i Samnordisk runtextdatabas 2020, Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet. http://kulturarvsdata.se/uu/srdb/9dc30dec-30c2-4d6d-9851-6ebdabc490ba⁠ ”. Information om hur du hänvisar till en viss inskrift finns på respektive inskrifts sida i Runor.

Om du ska hänvisa till projektet Samnordisk runtextdatabas kan du använda URL:en http://www.nordiska.uu.se/forskn/samnord.htm⁠. Det går också bra att länka direkt till söktjänsten Runor på adressen https://app.raa.se/open/runor⁠.

Grundläggande beskrivning av runtextdatabasen och Runor av författarna Williams, Bianchi och Zimmermann finns här: Corpus Editions of Runic Inscriptions in Supranational Databases (diva-portal.org)⁠.

Om jag hittar fel

Vi är mycket tacksamma om du vill meddela oss om något i söktjänsten verkar felaktigt eller inte fungerar.

  • Hittar du fel som rör innehållet, som text, dateringar och nyckelord etcetera i databasen, skicka gärna ett meddelande till: e-runor-nordiska@uu.se
  • Hittar du fel i tjänstens funktioner och inte i själva databasinnehållet, skicka gärna ett meddelande till: e-runor@raa.se
Otto von Friesens fältarbete är tillgängligt för forskning. Foto: J.W. Hamner (PD). Färgbearbetad av Julius Jääskeläinen. (CC BY)

Bakgrund

Runor är resultatet av ett samarbete mellan Riksantikvarieämbetet och Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet, det gemensamma projektet kallades Evighetsrunor. Projektet startades i januari 2017 med grundtanken att knyta samman de digitaliserade delarna av Sveriges runinskrifter med Samnordisk runtextdatabas⁠ och presentera dem tillsammans för att ge en så aktuell bild som möjligt av alla Sveriges runinskrifter.

Samtidigt digitaliserades och tillgängliggjordes tidigare svåråtkomligt källmaterial på plattformen. Dessutom genomfördes tre forskningsuppgifter i projekt Evighetsrunor, med anknytning till det material som digitaliseras.

Digitaliseringsinsatser inom projektet

  • ATA:s stora samling av bilder på run- och bildstenar har skannats
  • Delar av Olof Celsius’ och Otto von Friesens samlingar på Uppsala universitetsbibliotek har digitaliserats av universitetsbiblioteket och publiceras i plattformen Alvin⁠, dit Runor kommer att länka.
  • Ett inskriftsmaterial som varit mycket dåligt känt är de efterreformatoriska dalrunorna, som också kommer att presenteras på forskningsplattformen.

Forskningsuppgift om Medelpads runinskrifter

Medelpads runstenar uppmärksammades redan av Johannes Bureus på hans norrländska resa 1600-1601, men någon vetenskaplig utgåva av runinskrifterna i detta landskap existerar inte. En sådan kommer nu att ges ut som band 15:3 i serien Sveriges runinskrifter och även göras tillgänglig på forskningsplattformen.

Ansvarig: Magnus Källström, Riksantikvarieämbetet.

Forskningsuppgift om runbruket på Östersjöns öar

I denna forskningsuppgift undersöktes runtraditionerna på Östersjöns tre största öar – Öland, Gotland och Bornholm – med tvärvetenskapliga metoder som inkluderar runologi, arkeologi och olika typer av laborativa metoder som 3D-skanning, RTI-fotografering med mera.

Undersökningen gav nya insikter om runbruket i Östersjöområdet, men skapade även ett digitalt dokumentationsmaterial som genom plattformen ska kunna komma andra forskare till godo. Forskningen om Bornholm gjordes i samarbete med Nationalmuseet i Köpenhamn.

Ansvarig: Laila Kitzler Åhfeldt, Riksantikvarieämbetet.

Forskningsuppgift om Otto von Friesen som runolog

Otto von Friesen betraktas som grundläggaren av den moderna svenska runforskningen, men hans fältrunologiska arbete var dåligt känt och har endast delvis kunnat utnyttjas i verket Sveriges runinskrifter. Syftet med denna undersökning var att belysa von Friesens runologiska gärning utifrån hans efterlämnade fältmaterial i Uppsala universitetsbibliotek, som nu blir tillgängligt.

Ansvarig: Marco Bianchi, Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet.

Titta gärna på lanseringsseminariet⁠, då söktjänsten Runor presenterades för första gången.

Andra sök- och registreringstjänster

Vill du veta mer om Riksantikvarieämbetets söktjänster? Här hittar du nyheter, uppdateringar och annan information som påverkar våra söktjänster Arkivsök, Bebyggelseregistret, Fornsök, Fornreg, Kringla, Runor och Vitalis.

Kontakt

Runor Användarstöd

e-runor@raa.se