Helsingborgs museum visar vägen för beredskapsarbete

Therese Kruse är avdelningschef för museets samlingar, som omfattar både insamling, förvaltning och utställningsverksamhet. Museet ingår i Helsingborgs stad och har flera besöksmål, bland annat Fredriksdal museer och trädgårdar samt Dunkers kulturhus.

Från rutiner till systematik

Redan 1996, i samband med byggandet av Kulturmagasinet, började Helsingborgs museum arbeta mer professionellt med samlingsförvaltning genom rutiner och policies. Men det var först 2014, efter en kurs i Stockholm, som behovet av ett mer systematiskt beredskapsarbete blev tydligt.

Året därpå påbörjades en riskanalys, och 2016 fick en särskild säkerhetsgrupp uppdraget att ta fram en evakueringsplan för samlingarna. Gruppen skulle även revidera riskanalysen regelbundet och utveckla skriftliga rutiner.

– Vi insåg snabbt att det inte var ett projekt som går att avsluta, utan något som måste byggas in i verksamheten, berättar Therese Kruse.

Prioriteringar i samlingarna

Ett viktigt steg var att identifiera vilka föremål som är mest prioriterade vid en eventuell evakuering. Till en början prövade museet att göra skattningar på föremålsnivå, men det visade sig vara alltför tidskrävande. I stället började man arbeta magasin för magasin, där en särskild grupp diskuterade och valde ut prioriterade föremål.

Dessa så kallade prioföremål placeras på särskilda vagnar i magasinen för att enkelt kunna flyttas ut vid en krissituation. För räddningstjänsten finns insatsplaner som visar var föremålen står och hur evakuering kan genomföras.

Än så länge har museet inte övat på att genomföra en evakuering, men inspiration har hämtats från andra museer och nästa steg är att planera för praktiska övningar.

Ett arbete som aldrig blir färdigt

Helsingborgs museum har hittills arbetat fram planer för nio av tio magasin. Men eftersom samlingarna hela tiden förändras, bland annat genom samtidsdokumentation, är arbetet ständigt pågående.

– Föremål flyttas till utställningar, nya objekt samlas in, och riskbilden i omvärlden förändras. Därför behöver insatsplanerna hela tiden uppdateras, säger Therese Kruse.

När kriget i Ukraina bröt ut blev arbetet med riskanalys plötsligt mer konkret. Scenarier som tidigare känts avlägsna blev högst aktuella, och det gav också värdefulla insikter för hur museet kan agera vid mer vardagliga händelser, som vattenskador eller bränder.

Samverkan på flera nivåer

Beredskapsarbetet sker inte i ett vakuum. Museet samarbetar med Helsingborgs stad, Länsstyrelsen, Riksantikvarieämbetet och andra museer i regionen. Genom nätverk och erfarenhetsutbyte utvecklas arbetet gemensamt.

– Vi bidrar med vår del till helheten. Kulturarvet kan drabbas hårt både i krig och vid andra katastrofer. Om vi är förberedda kan vi ändå bevara något för framtiden, säger Therese Kruse.

Samtidsdokumentation i kris

Parallellt med beredskapsarbetet har Helsingborgs museum ett uppdrag att dokumentera samtiden. Sedan 2013 har museet återkommande skildrat samhällshändelser – ofta svåra och dramatiska.

Exempel är manifestationer mot fotbollsvåld, EU-migranternas situation 2015, flyktingvågen 2016 och pandemins påverkan på vardagslivet. Genom att samla in föremål, bilder och berättelser har museet byggt en unik dokumentation av vår tid.

”Börja – och vänta inte på att bli färdig”

Efter snart tio års arbete med beredskap vill Therese Kruse uppmuntra andra museer att ta första steget.

– Det viktigaste är att börja. Många väntar för att bli färdiga med något innan de går vidare, men i praktiken blir man aldrig helt färdig. Har man ett tydligt uppdrag, någon som driver frågan och ett systematiskt arbetssätt kommer man långt. Och sedan får man justera längs vägen.

Helsingborgs museum visar att beredskapsarbete inte behöver vara övermäktigt. Genom att ta små steg, dokumentera och revidera, går det att bygga ett långsiktigt och hållbart arbete. Det är till nytta för både kulturarvet och samhällets gemensamma beredskap.