Bevis för Europas äldsta blå pigment funna
Ett forskarlag från Århus har nu funnit det äldsta beviset för att blått pigment använts av människor. Spåret härstammar från ett omkring 13 000 år gammalt stenföremål funnet i Tyskland. Riksantikvarieämbetet är en samarbetspartner i projektet och våren 2024 undersöktes stenföremålet vid myndighetens Kulturarvslaboratorium i Visby.
Det skålformade föremålet av sandsten hittades i Mühlheim-Dietesheim i slutet av 1970-talet och är daterat till senpaleolitikum, äldre stenålder. Stenen har flera blå fläckar.
Undersöktes grundligt vid Kulturarvslaboratoriet
Våren 2024 reste arkeologen Isobel Wisher från Århus universitet till Kulturarvslaboratoriet i Visby för att undersöka stenföremålet. Stenen undersöktes med infraröd spektroskopi, reflektansspektroskopi och multiband imaging. Isobel Wisher besökte även andra universitet och laboratorier för att kartlägga stenens hemligheter.
Studien nu publicerad i Antiquity
I en artikel i den vetenskapliga tidskriften Antiquity slår nu Isobel Wisher och hennes kollegor fast att de blå spåren faktiskt är fragment av azurit, ett klarblått mineralpigment. Forskarna tror att den blå färgen kan ha använts för att färga kläder och för kroppsmålning eftersom dessa användningsområden lämnar få arkeologiska spår. Blått har tidigare inte hittats i Europeisk stenålderskonst, vilket man hittills trott bero på att människor vid den tiden inte hade tillgång till blått pigment. Stenen med azuritspår troddes först vara en enkel oljelampa. Enligt studien är det mer sannolikt att den fungerade som en blandningsyta eller palett för att förbereda blått pigment.
– Detta gör att vi måste tänka om kring det vi trodde oss veta om pigmentanvändning under äldre stenålder. Att vi nu hittat azurit visar att paleolitiska människor hade djup kunskap om mineralpigment och kunde använda en mycket bredare färgpalett än vi tidigare trott – och de kan ha varit selektiva i hur de använde vissa färger, säger Doktor Isobel Wisher i ett pressmeddelande från Århus univeristet.
Riksantikvarieämbetets Kulturarvslaboratorium är en av samarbetspartnerna i studien.
– Det är fantastiskt att vårt arbete för att skapa internationella samarbeten inom heritage science nu gett så här fina resultat. Det här projektet genomfördes via infrastrukturen IPERION HS där vi har öppnat dörrarna för forskare att komma till oss och få experthjälp, samtidigt som svenska forskare har kunnat ta del av annan expertis hos våra samarbetspartners i andra länder, säger Sara Norrehed, enhetschef för Kulturarv och vetenskap vid Riksantikvarieämbetet och som tillsammans med Elyse Canosa själv deltog i undersökningen av stenen.
Om Heritage science
Heritage science är ett vetenskapligt forskningsfält som förenar naturvetenskap, humaniora och teknik för att öka förståelsen och förmedla kunskap om kulturarvet.
Att vara gästkollega vid Kulturarvslaboratoriet
Genom deltagande i en europeisk infrastruktur för heritage science har forskare från Europa kunnat ta del av expertis och instrument i Kulturarvslaboratoriet. Arbetet görs i nära samarbete med personal på laboratoriet som har bred kompetens inom området kulturarv och naturvetenskap. Utöver själva testerna så bistår laboratoriet forskaren med att bearbeta och diskutera frågeställningen samt analysera och utvärdera resultaten.