Runsvenska skrifttraditioner – och ett supplement till Upplands runinskrifter

I runskriftens långa historia framstår vikingatiden som ett särskilt händelserikt skede. Den äldre 24-typiga futharken hade redan på 700-talet reducerats till en runrad med endast 16 tecken, som relativt snabbt började användas över hela Norden.

Den nya runraden uppträdde också i olika varianter och genomgick under loppet av vikingatiden flera förändringar som så småningom ledde fram till de medeltida runorna.

Syftet med projektet är att undersöka hur dessa förändringar har gått till och hur den vikingatida runraden användes som skriftsystem på olika platser. Undersökningen utgår från det uppländska runstensmaterialet, men med utblickar mot andra delar av Sverige och det övriga Norden.

Världens runstensrikaste område

I projektet ingår också att publicera ett supplement till Upplands runinskrifter. Uppland är världens runstensrikaste område och de flesta av landskapets runstenar gavs ut i verket Sveriges runinskrifter mellan åren 1940 och 1958.

Redan innan detta arbete var avslutat hade många nya runfynd gjorts och man planerade för ett supplementband, som tyvärr aldrig blev verklighet. Början till ett sådant supplement har nu publicerats digitalt på Riksantikvarieämbetets webbplats och kommer att fortsätta som en del av Runverkets löpande arbete.

Projektet har genomförts som en postdoktoral tjänst vid Riksantikvarieämbetet med stöd från Vitterhetsakademien och Riksbankens jubileumsfond. Här finns en översiktlig artikel om projektet liksom slutrapporten.

 

Publikationer från projektet

Projektet Runsvenska skrifttraditioner (och min övriga forskning vid Riksantikvarieämbetet) har förutom artiklar i det digitala supplementet till Upplands runinskrifter hittills resulterat i nedanstående tryckta publikationer.

Magnus Källström:

2021

• Apokalypsen i Hunnestad, i: Våra härader 2020. Ljunits och Herrestads hembygdsförening 53. S. 14–20.
• Bland runristare och skalder i vikingatidens Sigtuna, i: Populär arkeologi 2002:3. S. 42–45.
• Det franska runmysteriet – satte svenska munkar sten i Orléans?, i: Populär arkeologi 2002:2. S. 44–49.
• Elias Wesséns runstensundersökningar i Södermanland 1928 och 1929, i: MacLeod, Mindy, Bianchi, Marco & Williams, Henrik (red.), Reading Runes: Proceedings of the Eighth International Symposium on Runes and Runic Inscriptions, Nyköping, Sweden, 2–6 September 2014. Runrön 24. Uppsala: Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet. S. 249–269.
• Gotland – är det här dalrunorna har sitt ursprung?, i: Populär arkeologi 2002:4. S. 40–45. NY!
• Rec. av Hans-Peter Naumann et al., Metrische Runeninschriften in Skandinavien: Einführung, Edition und Kommen­tare (2018), i: Futhark: International Journal of Runic Studies 11. S. 183–188.
• Ännu ett exempel på den stungna l-runan, i: Futhark: International Journal of Runic Studies 11. S. 173–176.

2020

• Aristocratic Networks During the Late Viking Age in the Light of Runic inscriptions, i: K. Esmark, L. Hermanson & H. J. Orning (eds.), Nordic Elites in Transformation, c. 1050-1250, Volume II: Social Networks, New York, NY: Routledge. S. 79–103.
• Tillsammans med Fedir Androshchuk: Botfus the Gute and the Production of Viking Age Weapons on Gotland, i: Archäologisches Korrespondenzblatt 50 (2020). S. 429–448.
• Den runristade gravhällen i Varnhem, i: Varnhem – från järnåldersgård till klosterstiftelse, Västergötlands fornminnesförenings tidskrift 2019–2020. S. 83–93.
• En återuppstånden runsten från Källa ödekyrka på Öland (Öl 57), i: Futhark 9–10 (2018–19, tr. 2020). S. 179–191.
• Ett fall för Roger – Den försvunna Skälbystenen Sö 295 i Grödinge, i: K. Alexandersson, M. Dahlin & V. Palm (red.), Forntid längs ostkusten 6, Blankaholmseminariet. Never Stop exploring. Roger Wikell 1965–2019. S. 113–125.
• Ett defekt och tidigare otolkat mansnamn på Kungsbergastenen (U 22), i: Namn och Bygd 108 (2020). S. 87–93.
• Ett runristat gravmonument från Östra Stenby kyrka i Östergötland?, i: Fornvännen 115 (2020). S. 181–191.
• Goterhövding eller klimatkatastrof? Varför är Rökstenen så svår att tolka?, i: Populär arkeologi 2020:2. S. 33–34.
• Helbjörn och Hallbjörn. Ett par runsvenska namn i ljuset av en nyfunnen runinskrift i Källunge kyrka, i: Studia anthroponymica Scandinavica 35 (2020). S. 27–34.
• Hägvard eller Hägvar – eller kanske Hägvald? En namnfråga på gravhällen G 293 i Lärbro kyrka, Gotland, i: Studia anthroponymica Scandinavica 35 (2020). S. 35–43.
• Rec. av Sigmund Oerhl, Die Bildsteine Gotlands. Probleme und neue Wege ihrer Dokumentation, Lesung und Deutung (2019), i: Medieval Archaeology 64:2 (2020). S. 394–395. NY!
• Ristarens lyckade ordlek, i: Språktidningen 2020:6, s. 56–63.
• Runristarens bildkonst, i: Populär arkeologi 2020:6, s. 26–30.
• Runstenen i Hagby kyrka, i: Göran Ulväng (red.), Hagby kyrka, kapitel och socken 1220–2020. Hagby. S. 79–101.
• Tillsammans med Laila Kitzler Åhfeldt: Runverket (Årsberättelse från vissa forskningsföretag m.m. Verksamhetsåret 2019), i: Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien årsbok 2020. S. 231–234.
• Språkhistoria längs kusten – vikingatidsspråket i Gästrikland, Hälsingland och Medelpad speglat i runinskrifter, i: Daniel Sävborg, Eva Liina Asu & Anu Laanemets (red.), Studier i svensk språkhistoria 15: Språkmöte och språkhistoria. (Nordistica Tartuensia 21.) Tartu. S. 132–147.
• The typology of the short-twig runes and contacts in the Baltic Sea, i: L. Kitzler Åhfeldt, C. Hedenstierna-Jonson, P. Widerström & B. Raffield (red.), Relations and Runes – The Baltic Islands and Their Interactions During the Late Iron Age and Early Middle Ages (2020). S. 127–150.
• Vikingatida personnamn i Medelpad, i: Maria Löfdahl, Michelle Waldispühl & Lena Wenner (red.), Namn i skrift. Names in Writing, NORNA-rapporter 98, Meijerbergs arkiv för svensk ordforskning 44. Göteborg. S. 195–211.

2019

• Ett valkyrienamn i Medelpad?, i: Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift 2019. S. 21–34.
• Helmer Gustavson. En av Sveriges främsta runforskare och under decennier chef för Runverket har avlidit, i: Populär arkeologi 2019:1. S. 37.
• Makt och minne hugget i sten, i: Populär historia 2019:10. S. 16–27.
• På spaning efter Hudiks försvunna runsten, i: Hälsingerunor 2019. S. 47–61.
• Tillsammans med Laila Kitzler Åhfeldt: Runverket (Årsberättelse från vissa forskningsföretag m.m. Verksamhetsåret 2018), i: Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien årsbok 2019. S. 237–240.
• Rec. av Cecilia Ljung, Under runristad häll. Tidigkristna grav­monu­ment i 1000-talets Sverige, i: Futhark 8 (2017, tr. 2019). S. 172–180.
• Runstenstäkter i Sigtunatrakten och runstenar vid vatten, i: Situne Dei 2019. S. 26–33.

2018

• En förbisedd futharkinskrift och ett personnamn från kvarteret Professorn, i: Situne Dei 2018. S. 90–96.
• Tillsammans med Roger Wikell och Michael Dahlin: Förkomna runstenar i Vimmerby och Rumskulla, Småland, i: Fornvännen 113. S. 7–16.
• Haraldær stenmæstari – Haraldus magister: a case study on the interaction between runes and Roman script, i: Alessia Bauer, Elise Kleivane & Terje Spurkland (red.) Epigrahy in an intermediate context. Dublin. S. 59–74.
• Helmer Gustavson i memoriam, i: Situne Dei 2018. S. 105–106
• Inte bara huggna i sten, i: Populär arkeologi 2018:4. S. 20–25.
• Les runes à l’ére viking, i: Nous les appellons vikings. Musée d’historie de Nantes, Les éditions Château des ducs de Bretagne. Nantes. S. 104–113.
• Nolbystenens buri (ack.) och ortnamnet Birsta, i: Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift 2018. S. 23–44.
• Några nygamla nyheter om Järfällas runinskrifter, i: Järfälla hembygdsblad 2018:1. S. 10–12.
• Runorna från Haverö, i: Haverö Hembygdsförening 2017–2018. S. 8–13.
• Tillsammans med Laila Kitzler Åhfeldt: Runverket (Årsberättelse från vissa forskningsföretag m.m. Verksamhetsåret 2017), i: Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien årsbok 2018. S. 255–257.

2017

• Blykorset från Åkroken och den medeltida runtraditionen i Södermanland, i: Peter Carelli (red.) Den nya köpingen. Perspektiv på Nyköpings äldsta historia. Stockholm. S. 42–52.
• Ett oläst namn på Igelstastenen i Östertälje, i: Studia anthroponymica Scandinavica 34 (2016, tr. 2017). S. 5–14.
• Ett svårlagt runstenspussel från S:t Per, i: Situne Dei 2017. S. 38–51.
• Fsv. Ole och Olle – en betraktelse utifrån en nyfunnen runinskrift i Anga kyrka på Gotland, i: Studia anthroponymica Scandinavica 34 (2016, tr. 2017). S. 15–24.
• Hier mun standa stainn at merki: Ett par bidrag till tolkningen av inskriften på Hogränstenen (G 203), i: Jana Krüger, Vivian Busch, Katharina Seidel, Christiane Zimmermann, Ute Zimmermann (red.) Die Faszination des Verborgenen und seine Entschlüsselung – Rāði saʀ kunni. Beiträge zur Runologie, skandinavistischen Mediävistik und germanischen Sprachwissenschaft. (Reallexikon der Germanischen Altertumskunde. Ergänzungsbände 101.) S. 205–216.
• Monumenta lapidum aliquot runicorum: Om runstensbilagan i Verelius’ Gothrici & Rolfi Westrogothiae Regum Historia, i: Scripta Islandica 68. S. 233–252.
• Några runonomastiska bidrag av Anders Celsius, i: Ortnamnsällskapets i Uppsala årsskrift 2017. S. 71–87.
• Runfynd i gotländska kyrkor genom trettio år, i: Byggnadshyttan på Gotland 2015–2016. Visby. S. 67–75.
• Runorna på vinden i Marums kyrka, Västergötland, i: Fornvännen 112. S. 252–256.
• Tillsammans med Laila Kitzler Åhfeldt: Runverket (Årsberättelse från vissa forskningsföretag m.m. Verksamhetsåret 2016), i: Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien årsbok 2017. S. 188–191.
• Sighs and sorrows – but no laughter? Expressions of emotions in runic inscriptions, i: P. Förnegård, E. Kihlman, M. Åkestam & G. Engwall (red.), Tears, sighs and laughter. Expressions of emotions in the Middle Ages. Stockholm. (Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, Konferenser 92.)  S. 277–288.
• Une, Karl och Ane. Tre föregivna personnamn på runstenen vid Selångers kyrkoruin (M 10), i: Lars-Erik Edlund & Elżbieta Strzelecka under medverkan av Thorsten Andersson (red.), Mellannorrland i centrum. Språkliga och historiska studier tillägnade professor Eva Nyman. Umeå. (Nordvenska 26. Kungl. Skytteanska Samfundets Handlingar 77.) S. 143–152.

2016

• Byzantium reflected in the runic inscriptions of Scandinavia, i: F. Androshchuk, J. Shepard & M. White (eds.) Byzantium and the Viking world. Acta Universitatis Upsaliensis. Studia Byzantina Upsaliensia 17. Uppsala. S. 169–186.
• Bär den norska Vangstenen ett Ragnaröksmotiv?, i: Fornvännen 111. S. 268–271.
• Den målade runtexten i Torpa kyrka (Ög 218), i: Futhark. International Journal of Runic Studies 6 (2015, tr. 2016). S. 177–182.
• Tillsammans med John Wändesjö: ”Fader, i dina händer lämnar jag min ande.” Död och begraven centralt i Spånga, i: Runstenarnas tid, Arkeologi i Stockholms län, seminarierapport nr 8. Stockholm. S. 38–48.
• Gravhällsfragmentet från Tornby i Fornåsa i Östergötland och utvecklingen av några medeltida runformer, i: Futhark. International Journal of Runic Studies 6 (2015, tr. 2016). S. 107–142.
• Kungen, bryten och märket. Till tolkningen av runblocket U 11 vid Hovgården på Adelsö och något om runstenarnas placering, i: Saga och Sed, Kungl. Gustav Adolfs Akademiens årsbok 2015. S. 67–86.
• Nyfunnen runsten i Norrby. I: Glimtar från Haningebygden 2016:4. S. 14–15.
• Tillsammans med Helmer Gustavson: Runbleck från Sigtuna. Några nyfynd från Svarta jorden och museets magasin, i: Situne Dei 2016. S. 14–25.
• Runor i puts – några nyfynd från Gotland och Västergötland, i: META Historiskarkeologisk tidskrift 2016. S. 35–50.
• Runor och runstenar i Stockholm, i: S. Thedéen & T. Zachrisson, Stockholm före Stockholm. Från äldsta tid fram till 1300. Stockholm. S. 113–147.
• Tillsammans med Gunnar Andersson och Kerstin O. Näversköld: Runstensfyndet från Björkö by, i: Fornvännen 111. S. 102–117.
• Tillsammans med Laila Kitzler Åhfeldt: Runverket (Årsberättelse från vissa forskningsföretag m.m. Verksamhetsåret 2015), i: Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien årsbok 2016. S. 207–208.
• Sven och Åsmund ristade rätta runor. Runstenar i Gästrikland. I: Från Gästrikland 2016: ”Fornsaker” och nyare företeelser. S. 4–45.
• The Rune Carver Åsmund Kåresson and the Runic Tradition in Northern Sweden, i: V. E. Turner, O. A. Owen & D. J. Waugh (eds.) Shetland and the Viking World. Papers from the Proceedings of the Seventeenth Viking Congress, Lerwick. S. 251–256.
• Till tolkningen av ristarsignaturen på G 343 från S:t Hans ruin i Visby, i: Futhark. International Journal of Runic Studies 6 (2015, tr. 2016). S.  171–176.
• Viking Age runes, i: G. Andersson (ed.), We call them vikings. Stockholm: Historiska museet. S. 72–79.
• Vikingatidens själ. Ett runord och den svenska missionshistorien, i: D. Andersson, L-E. Edlund, S. Haugen & A. Westum (red.), Studier i svensk språkhistoria 13. Historia och språkhistoria. Umeå. (Nordsvenska 25. Kungl. Skytteanska Samfundets Handlingar 76.) S. 151–165.

2015

• Himmelrike och sjömansliv – runfynden i Vrena kyrka, i: Sörmlandsbygden 2016 (tr. 2015). S. 171–186.
• Recension av Michael P. Barnes, Runes. A Handbook, i: Fornvännen 110. S. 291–293.
• Runbenet från Drakegården, i: Situne Dei 2015. S. 90–92.
• Runstenarnas magi – på runstensjakt i Sigtuna, i: Sigtunaguide 2016 (tr. 2015) S. 26–29.
• Tillsammans med Laila Kitzler Åhfeldt: Runverket (Årsberättelse från vissa forskningsföretag m.m. Verksamhetsåret 2014), i: Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien årsbok 2015. S. 206–207.
• Tillsammans med Laila Kitzler Åhfeldt: Runverket på 2000-talet, i: Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien årsbok 2015. S. 159–175.
• ”… som förde henne till Sigtuna”. Bland lakuner och textfragment på runstenen U 395 från S:t Pers ruin, i: Situne Dei 2015. S. 28–39.
• Vardagens runor, i: Sigtunaguide 2016 (tr. 2015). S. 32–33.
• Wikingerzeitliche Runen, i: G. Andersson (hg.) Wikinger! Schallaburg. S. 91–97.

2014

• Aktuell runologi, Akademien granskar… Nordiska språk, i: Saga och Sed. Kungl. Gustav Adolfs Akademiens årsbok 2014. S. 189–193.
• Birka, Sigtuna och Medelpad – glimtar från tre vikingatida skriftmiljöer, i: A-C. Edlund et al. (red.) Vernacular Literacies – Past, Present and Future. Umeå. S. 107–124.
• Från Forneby till Gamla Uppsala – några nyheter om runristaren Erik, i: Festskrift till Per Stille, Humanetten 32, s. 33–41.
• Fältrunologernas återbesök på Rots skans, i: Skansvakten 2014, s. 11. [I samma nummer finns också artikeln Kring dalrunorna (s. 9–10), tidigare publicerad i Fornvännen 2013.]
• Gott öl i Sigtuna, i: Situne Dei 2014. S. 52-55.
• Mansnamnet runsv. Gunnvarr – ett bidrag till en gammal tvistefråga, i: Studia anthroponymica Scandinavica. Tidskrift för nordisk personnamnsforskning 32. S. 59–66.
• Runor och rena hebreiskan, i: L. Norberg (red.) Ett aros blir en köping – arkeologi i Åkroken och Nyköping. Nyköping. S. 36–45.
• Runstenar i vinterlandskap, i: Isbiten. Medlemsblad för Stockholms skridskoseglarklubb 2014, nr 1. S. 26–27.
• Skriftnorm och runsvensk dialekt – en pilotstudie från Västmanland, i: M. Bylin et al. (red.) Studier i svensk språkhistoria 12. Variation och förändring. Stockholm. S. 110–122.

2013

• Den rødskjoldede, i: SKALK 2013, nr 6. S. 16–17.
• Tillsammans med Morten Axboe: Guldbrakteater fra Trollhättan – 1844 og 2009, i: Fornvännen 108. S. 153–171.
• Kring dalrunorna: det 26:e internationella fältrunologmötet i Mora, 3–6 oktober 2013, i: Fornvännen 108. S. 282–284.
• Kvinnor och män i tiohundratalets Uppland. Några nedslag i den vikingatida namnhistorien utifrån runinskrifter, i: Ortnamnssällskapet i Uppsala årsskrift 2013. S. 71–88. Summary.
• Nyfunna runor i Hejnum kyrka, i: Byggnadshyttan på Gotland 2011–2012. S. 79–84.
• Nyfunnen runsten vid Odensala kyrka, i: Situne Dei 2013. S. 23–30.
• Recension av L. Peterson, »En brisi vas lina sunn, en lini vas unaR sunn … En þa barlaf…». Etymologiska studier över fyra personnamn på Malsta- och Sunnåstenarna i Hälsingland (2012), i: Studia anthroponymica Scandinavica. Tidskrift för nordisk personnamnsforskning 31. S. 150–153. (tryckt 2014)
• Recension av M. G. Larsson, Kensington 1898. Runfyndet som gäckade världen, i: Situne Dei 2013. S. 94–95.
• Vad betyder binamnet Rauðumskialdi på Rønningestenen DR 202?, i: Studia anthroponymica Scandinavica. Tidskrift för nordisk personnamnsforskning 31.  S. 5–12. (tryckt 2014)
• Vikingatida och medeltida skrifttraditioner: Några iakttagelser med utgångspunkt i det svenska runmaterialet, i: Futhark. International Journal of Runic Studies 4 (2013). S. 102–128.

2012

• Binamn på vikingatida runstenar – hur vanliga är de och varför finns de där?, i: Binamn – uppkomst, bildning, terminologi och bruk. Handlingar från NORNA:s 40:e symposium i Älvkarleö, Uppland, 29/9­-1/10 2010. NORNA-rapporter 88. Uppsala: NORNA-förlaget. S. 65–88.
• Clerical or Lay Literacy in Late Viking Age Uppland? The Evidence of Local Rune Carvers and Their Work, i: K. Zilmer & J. Jesch (red.) Epigraphic Literacy and Christian Identity. Modes of Written Discourse in the Newly Christian European North. Utrecht Studies in Medieval Literacy 4. Turhout: Brepols.  S. 27–62.
• Den gäckande runstenen i Ljusdal, i: Hälsingerunor 2012. S. 62–71.
• Finstastenen i Skederid – ett genmäle, i: Futhark. International Journal of Runic Studies 3. S. 135–149. (tryckt 2013)
• Gotländska bildstenar som källor för runologi och nordiska språk, i: M. Herlin Karnell et al. (red.) Bildstenar. Järnålderns gåtfulla budbärare, Gotländskt arkiv 84. S. 119–128. [Även i engelsk version: Gotlandic Picture Stones as Sources for Runology and the History of Scandinavian Languages, i: Gotland’s Picture Stones. Beares of an Enigmatic Legacy, Visby: Gotlands museum, 2012]
• Ljusdalsstenen åter i ljuset, i: Museivännen. Medlemsblad för museets vänner, Ljusdalsbygdens museum. 2012:1. S. 4–8.
• Recension av Zentrale Probleme bei der Erforschung der älteren Runen. Akten einer internationalen Tagung an der Norwegischen Akademie der Wissenschaften (2010), i: Fornvännen 107. S. 296–298
• Två arkivfunna runstenar från Uppsalatrakten, i: Fornvännen 107.  S. 59–62.
• Tysken som blev trilsk. Ett runsvenskt namnproblem från Mörkö (Sö 22), i: K. Leibring et al. (red.) Namn på stort och smått. Vänskrift till Staffan Nyström den 11 december 2012. Uppsala: Institutet för språk och folkminnen. S. 129-140.
• Åkomman och demonen på ”feberbenet” från Professorn 4. Ett bidrag till tolkningen av en besvärlig runinskrift från Sigtuna, i: Situne Dei 2012. S. 37–43.

2011

• Brottet på Forsaringen, i: Hälsingerunor 2011. S. 39-49.
• Ett digitalt supplement till Upplands runinskrifter, i: Futhark. International Journal of Runic Studies 2. S. 223–226. (tryckt 2012)
• Ett namnproblem hos Åsmund Kåresson: Runföljden kanilf på den försvunna U 986 från Kungsgården, Gamla Uppsala, i: Studia anthroponymica Scandinavica. Tidskrift för nordisk personnamnsforskning 29.  S. 5–20. (tryckt 2012)
• Folkslagsbeteckningen Syddaner på Sædingestenen (DR 217). I: Namn och bygd 99. S. 109–114. (tryckt 2012)
• Recension av K-G. Selinge, Språket i landskapet. Om runstenar, rågångar och byar (2010), i: Futhark. International Journal of Runic Studies 2. S. 242–245. (tryckt 2012)
• Runstenen under kakelugnen i kvarteret Tryckaren – Torbjörn eller Visäte?, i: Situne Dei 2011. S. 61–65.
• Två blir en: Om Grällstastenarna i Kila (Vs 27 och Vs 28) och något om vikingatidens brobyggande, i: Futhark. International Journal of Runic Studies 2. S. 177–191. (tryckt 2012)

 2010

• ”… men jag fulländade den?”. Till tolkningen av ett dunkelt parti på runstenen Ög 66 vid Bjälbo kyrka, i: Arkiv för nordisk filologi 125. S. 51–66.
• Det 22:a internationella fältrunologmötet 11–13 september 2009 i Sigtuna, i: Fornvännen 105. S. 121–123.
• Ett par norrländska namnproblem: nom. þrusun (Hs 12) och nom. aunhar (M 8), i: Studia anthroponymica Scandinavica 28. S. 5–26.
• Forsaringen tillhör 900-talet, i: Fornvännen 105. S. 228–232.
• Hårds dotter och Gillögs son, i: S. Nyström (red.) Namn – en spegel av samhället förr och nu. Språkvårdssamfundets skrifter 41. Stockholm. S. 115–135.
• Lost words in personal names in Viking Age runic inscriptions. Obvious problems and some possible solutions, i: L. Elmevik & S. Strandberg (red.) Probleme der Rekonstruktion untergegangener Wörter aus alten Eigennamen. Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi 112. Uppsala: Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur. S. 175–184.
• Lönnrunorna i Långgränd. En runinskrift och en ordlek från medeltidens Sigtuna, i: Situne Dei 2010. S. 77–83.
• Recension av M. Hansson & P. Stille (red.), Runor i Kronobergs län, Kronobergsboken 2008, i: Historisk tidskrift 130 (2010): 134–137.
• Recension av Lydia Klos, Runensteine in Schweden. Studien zu Aufstellungsort und Funktion (2009), i: Fornvännen 105. S. 260–262.
• Runbruk i förändring. Några tankar om vikingatidens skrifttraditioner, i: Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien årsbok 2010. S. 183–194.
• Runorna norr om Ödmården. Om vikingatida skrifttraditioner och missionsbiskopen som blev norrlänning. I: P. H. Ramqvist (red.) Arkeologi i Norr 12. S. 109–131.
• Runstenen från Tunnerstad på Visingsö. Ännu en runologisk gåta, i: K. Jóhannesson (red.), Bo65. Festskrift till Bo Ralph. Meijerbergs arkiv för svensk ordforskning 39. Göteborg: Meijerbergs institut för etymologisk forskning, Göteborgs universitet.  S. 80–88.
• Some Thoughts on the Rune-Carver ØpiR. A Revaluation of the Storvreta Stone (U 1022) and Some Related Carvings, i: Futhark. International Journal of Runic Studies 1. S. 143–160.
• Åsmund, Öpir och Önjut – Om individens betydelse för bilden av vikingatidens språkhistoria, i: E. Magnusson & L. Rogström (red.), Språkhistoria – hur och för vem?, Studier i svensk språkhistoria 10. Meijerbergs arkiv för svensk ordforskning 36. Göteborg: Meijerbergs institut för svensk etymologisk forskning, Göteborgs universitet S. 163–174.

2009

• Från Berga till Göksten, i: K. Cassel (red.): Hugget i sten för evigheten. Nyköping: Sörmlands museums förlag. S. 34–55.
• Han var Ragnhilds son – om namn och relationer i broinskrifter, i: A. Nordberg & L. Andersson (red.) Bro till evigheten. Brons rumsliga, sociala och religiösa dimension under vikingatid och tidig medeltid. Stockholm: Stockholms läns museum. S. 34–41.
• Ortnamnet Hedeby på runstenen vid Kattnäs kyrka (Sö 16), i: Namn och Bygd 97 (2009), s. 51–63.
• Runstensfynd från Spånga kyrkogård, i: J. Wändesjö, Spånga kyrkogård, förhistorisk boplats & medeltida bygghytta. Stockholms stad, Spånga, RAÄ 380, Stockholms stadsmuseum, Arkeologisk rapport 2009:2. Stockholm: Stockholms stadsmuseum, Dokumentationsenheten. S. 32–42.