Runsvenska skrifttraditioner – och ett supplement till Upplands runinskrifter

Den vikingatida runraden, den så kallade futharken, användes från Grönland i väster till Ryssland i öster. Men den ser inte likadan ut överallt. I detta projekt studeras likheter och olikheter i det vikingatida skriftsystemet med utgångspunkt i de uppländska runinskrifterna.

I runskriftens långa historia framstår vikingatiden som ett särskilt händelserikt skede. Den äldre 24-typiga futharken hade redan på 700-talet reducerats till en runrad med endast 16 tecken, som relativt snabbt började användas över hela Norden.

Den nya runraden uppträdde också i olika varianter och genomgick under loppet av vikingatiden flera förändringar som så småningom ledde fram till de medeltida runorna.

Syftet med projektet är att undersöka hur dessa förändringar har gått till och hur den vikingatida runraden användes som skriftsystem på olika platser. Undersökningen utgår från det uppländska runstensmaterialet, men med utblickar mot andra delar av Sverige och det övriga Norden.

Världens runstensrikaste område

I projektet ingår också att publicera ett supplement till Upplands runinskrifter. Uppland är världens runstensrikaste område och de flesta av landskapets runstenar gavs ut i verket Sveriges runinskrifter mellan åren 1940 och 1958.

Redan innan detta arbete var avslutat hade många nya runfynd gjorts och man planerade för ett supplementband, som tyvärr aldrig blev verklighet. Början till ett sådant supplement har nu publicerats digitalt på Riksantikvarieämbetets webbplats och kommer att fortsätta som en del av Runverkets löpande arbete.

Projektet har genomförts som en postdoktoral tjänst vid Riksantikvarieämbetet med stöd från Vitterhetsakademien och Riksbankens jubileumsfond. Här finns en översiktlig artikel om projektet liksom slutrapporten.

Runblock U 112 Kyrkstigen, Eds sn, Uppland
Runblocket U 112 vid Kyrkstigen i Eds socken (dagens Upplands-Väsby). Blocket bär två olika ristningar. Inskriften på den södra sidan lyder: ”Ragnvald lät rista runorna efter Fastvi, sin moder, Onäms dotter, hon dog i Ed. Gud hjälpe hennes ande.” Foto: (CC BY)

 

Publikationer från projektet

Projektet Runsvenska skrifttraditioner har förutom artiklar i det digitala supplementet till Upplands runinskrifter hittills resulterat i nedanstående tryckta publikationer.

Magnus Källström:

2020

  • Aristocratic Networks During the Late Viking Age in the Light of Runic inscriptions, i: K. Esmark, L. Hermanson & H. J. Orning (eds.), Nordic Elites in Transformation, c. 1050-1250, Volume II: Social Networks, New York, NY: Routledge. S. 79103.
  • Tillsammans med Fedir Androshchuk: Botfus the Gute and the Production of Viking Age Weapons on Gotland, i: Archäologisches Korrespondenzblatt 50 (2020). S. 429448.
  • Den runristade gravhällen i Varnhem, i: Varnhem – från järnåldersgård till klosterstiftelse, Västergötlands fornminnesförenings tidskrift 20192020. S. 8393. NY!
  • En återuppstånden runsten från Källa ödekyrka på Öland (Öl 57), i: Futhark 9–10 (2018–19, tr. 2020). S. 179–191.
  • Ett fall för Roger Den försvunna Skälbystenen Sö 295 i Grödinge, i: K. Alexandersson, M. Dahlin & V. Palm (red.), Forntid längs ostkusten 6, Blankaholmseminariet. Never Stop exploring. Roger Wikell 1965–2019. S. 113125.
  • Ett runristat gravmonument från Östra Stenby kyrka i Östergötland?, i: Fornvännen 115 (2020), s. 181191. NY!
  • Goterhövding eller klimatkatastrof? Varför är Rökstenen så svår att tolka?, i: Populär arkeologi 2020:2. S. 33–34.
  • Ristarens lyckade ordlek, i: Språktidningen 2020:6, s. 56–63.
  • Runristarens bildkonst, i: Populär arkeologi 2020:6, s. 26–30. NY!
  • Runstenen i Hagby kyrka, i: Göran Ulväng (red.), Hagby kyrka, kapitel och socken 1220–2020. Hagby. S. 79101.
  • Tillsammans med Laila Kitzler Åhfeldt: Runverket (Årsberättelse från vissa forskningsföretag m.m. Verksamhetsåret 2019), i: Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien årsbok 2020. S. 231–234.
  • Språkhistoria längs kusten – vikingatidsspråket i Gästrikland, Hälsingland och Medelpad speglat i runinskrifter, i: Daniel Sävborg, Eva Liina Asu & Anu Laanemets (red.), Studier i svensk språkhistoria 15: Språkmöte och språkhistoria. (Nordistica Tartuensia 21.) Tartu. S. 132–147.
  • The typology of the short-twig runes and contacts in the Baltic Sea, i: L. Kitzler Åhfeldt, C. Hedenstierna-Jonson, P. Widerström & B. Raffield (red.), Relations and Runes – The Baltic Islands and Their Interactions During the Late Iron Age and Early Middle Ages (2020). S. 127–150.
  • Vikingatida personnamn i Medelpad, i: Maria Löfdahl, Michelle Waldispühl & Lena Wenner (red.), Namn i skrift. Names in Writing, NORNA-rapporter 98, Meijerbergs arkiv för svensk ordforskning 44. Göteborg. S. 195–211. NY!

2019

2018

2017

2016

2015

2014

2013

2012

2011

 2010

2009