En målning packas in i packmaterial inför transport.Foto: (CC BY)

Materialval för samlingsförvaltning

Silkespapper, bubbelplast, textil och glas. Ett medvetet materialval kan förebygga risken för att objekt skadas i utställningar, förvaring och vid packning. Informationen på denna sida är ett kort utdrag ur Riksantikvarieämbetets Vårda väl-blad om materialval och vänder sig till alla som arbetar med samlingar och museiföremål.

Ofta är det svårt att avgöra hur ett material kommer att påverka ett objekt över tid. Varje museum måste bestämma vad som är viktigt för deras materialval. Det finns flera saker att tänka på:

  • Föremålet. Hur nedbrutet eller känsligt är objektet som ska packas, förvaras eller ställas ut?
  • Materialets funktion. Ska materialet till exempel vara stötdämpande, lufttätt eller tillåta luftflöde? Ska det vara återanvändningsbart, enkelt att arbeta med eller se snyggt ut?
  • Tid. Hur lång tid kommer materialet att vara nära objektet? Om det gäller förvaring eller en utställning som ska stå längre tid är det viktigt att välja neutrala material.
  • Mängd. Hur stor mängd av materialet ska användas? En etikett på en vägg i ett stort rum påverkar luftkvalitén mindre än en klick lim inuti en utställningsmonter.
  • Klimat och miljö. Luftfuktighet, temperatur och ljusmängd påverkar hur material bryts ner och hur de samverkar med varandra. Hur kommer omgivningen för föremålen och materialen att vara?
  • Bearbetning och underhåll. Material kan kräva tid och plats för bearbetning (exempelvis torkning av färg och sågning av skivor), och kan behöva underhållas eller bytas ut över tid.

I produktblad kan det finnas information om ett material och dess innehåll. Det är en bra källa för att få reda på egenskaper hos materialet innan det köps in. Här kan det också finnas information om hälsoaspekter och miljöaspekter. Kontrollera vad som står i museets policyer, riktlinjer eller förvaltningsplaner som kan påverka materialvalet (exempelvis brandskydd, skadedjurskontroll, bevarandeplaner, arbetsmiljöpolicy). Ett generellt råd är att vara uppmärksam på förändringar såväl på föremålet som på materialet: yta, färg, form och lukt.

Vad kan hända?

Vissa material för utställning, förvaring och packning kan orsaka skador på museiföremål. Material kan skada ett föremål genom direktkontakt, genom att materialet påverkar luftkvaliteten i ett utrymme. Material kan också brytas ner över tid och till exempel börja avge damm. Om materialet ska vara i direkt kontakt med föremålet, exempelvis packmaterial, kan det finnas risk för mekaniska skador som repor och slitage på objektets yta. Fibrer från packmaterial kan fastna på  objekt med en lätt klibbig yta och vara svåra att avlägsna utan att skada objektet. För täta material i olämplig miljö kan påskynda mögelbildning. Material kan också dra till sig skadedjur som kan angripa föremål.

Neutrala material

Ett sätt att förebygga och minska nedbrytningen av föremål i samlingar är att välja material som är mer neutrala än andra. På marknaden finns det mängder av varor och det sker en ständig utveckling. Det är därför svårt att rådge om enskilda produkter, men Riksantikvarieämbetet arbetar för att bygga upp kunskap om hur luftkvalitén för föremål kan förbättras. Till exempel går det att screena material före de används i samlingsförvaltning med ett Oddytest. Kulturarvslaboratoriet har byggt upp en databas med de hittills undersökta materialen.

Läs mer

Material som är mer neutrala än andra diskuteras i Vårda väl-bladet Material för utställning, förvaring och packning: Vanliga material.

Mer stöd för att resonera om materialval finns i Vårda väl-bladet Material för utställning, förvaring och packning: Allmänna utgångspunkter.