”Att söka bidrag är ett hantverk – privat finansiering är en konst”
Privat finansiering av kulturen framställs ofta som något nytt och outforskat i Sverige. Men frågar man arbetslivsmuseerna är bilden en annan, menar Pelle Filipsson på Arbetets museum, som snart drar igång en ny kurs i ämnet.
– Det är redan en hel del som håller på med det här ute i bygderna, säger han.
Hallå där, Pelle Filipsson, arbetslivsintendent för finansieringsfrågor på Arbetets museum. En kurs i privat finansiering – hur kommer det sig att ni lanserar en sådan?
– Det handlar om att det har blivit så mycket diskussion om privat finansiering till kulturlivet senaste åren. Vi har sedan tidigare en söka pengar-kurs, som är bidragsinriktad, och har de senaste åren även haft en kurs i att ta betalt – till exempel via biljettintäkter eller försäljning. Men nu behövdes det tredje bladet i treklövern, nämligen privat finansiering.
Vad kommer man få lära sig?
– Kursen är till för inspiration nära arbetsgolvet – jag pratar reda summor och vad som faktiskt fungerar. Det blir en konkret kurs i hur man gör för att börja arbeta med sponsring, mecenater, privata fonder, crowdfunding och testamenten.
Breddad finansiering av kulturen är ju en av regeringens käpphästar. Har du märkt att det efterfrågas även av arbetslivsmuseerna?
– Det mest spännande är att det redan sker så mycket privat finansiering. I den allmänna debatten låter det som att temat skulle vara helt okänt för kulturskapare, men så är det absolut inte. Om man frågar arbetslivsmuseer är det redan en del som håller på med det här ute i bygderna, och får en skaplig andel av sina intäkter från privat finansiering.
Du har alltså hittat exempel på museer som redan får in pengar på det här sättet?
– Det finns de som har hämtat in åtskilliga miljoner. Det rör sig dels om olika sponsoravtal, dels om exempel där man gjort satsningar på en insamlingskampanj och fått in ganska mycket pengar.
– Och då har jag valt att inte ta med de gyllene salongerna i Stockholm, utan det är ute i bygderna jag hittat mina exempel. När privat finansiering diskuteras kommer det annars lätt att handla om Kungliga Operan, men det går inte att lära sig så mycket av eftersom de allra flesta inte befinner sig på den nivån.
Vad är det viktigaste du själv lärt dig i arbetet med att ta fram kursen?
– När det gäller de mer praktiska aspekterna av att hitta privat finansiering till kulturen är det mycket att sätta sig in i. Det liknar nästan sättet riskkapitalister arbetar på, sättet att bygga relationer och över tid försöka enas om vad man vill uppnå. Med skillnaden förstås att en donator till kulturen inte väntar sig avkastning på samma sätt. Men sättet att bygga relationer är likartat.
Det låter komplicerat?
– Jag brukar säga så här: Att söka bidrag, det är ett hantverk. Att hitta privat finansiering, det är en konst. För att det är så pass intrikat – det finns inga formulär, varje enskild givare kan vara helt olik den andre när det gäller vad man är intresserad av att ge pengar till. Och du kan inte överklaga om en givare inte vill ge pengar till din verksamhet. Det kan ta decennier innan det släpper, inte minst för de som jobbar med testamentesgivare. Folk gillar generellt att hålla sig vid liv…
Du samlade på dig så mycket material till kursen att det även blir en bok?
– När jag själv samlar in kunskap sitter jag och för anteckningar, och jag märkte att det blev en hel del sådana. Så jag beskriver finansieringsformerna i ett varsitt avsnitt. Den kommer troligen ut ungefär samtidigt som regeringens utredning om breddad kulturfinansiering, i maj eller juni.
Kursen Hitta privat finansiering ges digitalt av Arbetets museum den 24 februari 2026.
