Begrepp och ordförklaringar för riksintressen för kulturmiljövården.
Förklaringar till de kulturmiljötyper som anges i beskrivningstextens motivering finns i Riksantikvarieämbetets ordlista för kulturmiljötyper (pdf).
Fördjupningar om olika begrepp och definitioner finns i: Handbok för kulturmiljövårdens riksintressen.
Innehållsförteckning
- Aktualitetsprövning
- Anspråk
- Avgränsning (geografisk)
- Byråmässig granskning
- Fysiska uttryck
- Helhetsmiljö
- Hushållningsförordningen
- Huvudmotiv
- Kriterier
- Kvalitet (i riksintresseanspråk)
- Kulturhistoriskt sammanhang
- Kulturmiljö
- Landskaps- eller kulturmiljötyp
- Läsbarhet
- Objekt
- Omprövning
- Peka ut
- Revidering
- Riksintresseanspråk
- Riksintressebeskrivning
Aktualitetsprövning
Vid en aktualitetsprövning granskar Riksantikvarieämbetet om ett riksintresseanspråk uppfyller de beslutade kriterierna för riksintresseanspråk för kulturmiljövården. Granskningen görs främst baserat på texterna i riksintressebeskrivningarna, inte genom fältstudier. Se Byråmässig granskning och Riksintressebeskrivning nedan. Länsstyrelsen ges tillfälle att yttra sig över Riksantikvarieämbetets bedömningar.
Anspråk
Se Riksintresseanspråk.
Avgränsning (geografisk)
Texten i riksintressebeskrivningen är avgörande för vilken yta riksintresset omfattar, i och med att avgränsningen speglar det innehåll som redovisas i beskrivningarna. Avgränsningen är underordnad texten.
Byråmässig granskning
En byråmässig eller skrivbordsmässig granskning görs utifrån skriftligt material och viruella kartvyer, inte genom fältstudier.
Fysiska uttryck
Fysiska uttryck gör riksintresseanspråkets kulturhistoriska sammanhang läsbara och synliga i landskapet. De fysiska uttrycken återspeglar anspråkets kulturhistoriska sammanhang i landskapet. Uttrycken kan bestå av objekt, karaktärsdrag, strukturer, funktioner och samband. Exempel på uttryck kan vara karaktäristisk bebyggelse, infrastruktur, siktlinjer eller ett biologiskt kulturarv som är resultatet av människors nyttjande av landskapet.
Helhetsmiljö
Riksintressen för kulturmiljövården består enligt kriterium B av helhetsmiljöer med ett tydligt samband mellan motivet för anspråket och de fysiska uttrycken i landskapet samt mellan de olika uttrycken. Anspråkets kulturmiljö uppvisar då ett kulturhistoriskt sammanhang som utgör ett funktionellt historiskt system. Helhetsmiljöer benämns ofta med landskaps- eller kulturmiljötyp. Till exempel: Industrisamhälle, odlingslandskap, gruvmiljö, fiskeläge.
Hushållningsförordningen
Förordning (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden, hushållningsförordningen, beskriver bland annat ansvarsfördelningen mellan nationella myndigheter och länsstyrelser när det gäller riksintressen.
Huvudmotiv
Begreppet huvudmotiv används för att beskriva riksintresseanspråkets kategori. Det vill säga den ”röda tråden”, som de fysiska uttrycken visar. Huvudmotivet visar de kulturhistoriska utvecklingsskeden och verksamheter eller aktiviteter som främst präglat landskapet i området.
Kriterier
Riksintressena måste uppfylla tre obligatoriska kriterier; A: riksintressant berättelse, B: helhetsmiljö och C: fysiska uttryck. Två ytterligare kriterier vägs in där det är relevant, men de är inte obligatoriska; D: regionala och lokala förhållanden samt E: internationella åtaganden. Om inte riksintresset uppfyller kriterium A-C måste det omprövas eller avstås. För att bedöma status görs ett fältbesök.
Kvalitet (i riksintresseanspråk)
Med hög kvalitet i riksintresseanspråken avses att urvalet ska vara relevant, de enskilda anspråken ska motiveras och avgränsas utifrån fastställda kriterier, samt att de ska vara tydligt beskrivna.
Kulturhistoriskt sammanhang
Kulturhistoriskt sammanhang är ett identifierat och avgränsat historiskt utvecklingsförlopp med ingående verksamheter eller aktiviteter som på olika sätt påverkat och präglat ett visst område.
Kulturmiljö
Kulturmiljö avser hela den av människor påverkade miljön, det vill säga miljö som i varierande grad präglats av olika mänskliga verksamheter och aktiviteter. En kulturmiljö kan preciseras och avgränsas till att omfatta en enskild anläggning eller lämning, ett mindre eller större avsnitt av landskapet, en bygd eller en region. Kulturmiljön är en del av kulturarvet.
Landskaps- eller kulturmiljötyp
Termerna används i riksintressebeskrivningarna för att beskriva vilken karaktär landskapet och miljön i det riksintressanta området har. Riksantikvarieämbetet har en ordlista med kulturhistoriska begreppsdefinitioner till miljöer av riksintresse för kulturmiljövården.
Läsbarhet
Ett riksintresse ska innehålla synliga fysiska uttryck som stödjer det utvalda historiska sammanhanget i landskapet. Det riksintressanta kulturhistoriska sammanhanget ska vara läsbart i miljön, möjligt att uppfatta och förstå.
Objekt
Ett objekt i en kulturmiljö är en enskild företeelse som till exempel en byggnad, ett gravröse, en vägsträckning, en trädgård etc som ingår i helhetsmiljön. Objekt kan beskrivas som ”enskild, fysisk manifestation av materiellt kulturarv”. Ett objekt kan aldrig ensamt utgöra ett riksintresse, det ingår i det kulturhistoriska sammanhanget.
Omprövning
En omprövning av ett riksintresseanspråk görs till exempel genom en ändring av texten i riksintressebeskrivningen eller en justering av avgränsningen av det geografiska området. Arbetet när anspråket ses över kallas revidering. Se Revidering nedan. Beslut om omprövningen fattas av Riksantikvarieämbetet.
Ett beslut från Riksantikvarieämbetet om omprövning av ett anspråk innehåller också en aktualitetsprövning av riksintresseanspråket.
Peka ut
Riksantikvarieämbetet ”pekar ut”, dvs. beslutar om vilka områden som är av riksintresse för kulturmiljövården. Utpekandet görs genom att Riksantikvarieämbetet lämnar uppgifter i skriftlig form till länsstyrelserna om områden som myndigheten bedömer vara av riksintresse enligt 3 kap. MB. Detta sker enligt 2 § förordningen (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden.
Myndigheten ska se till att bedömningen är aktuell och ska lämna uppdaterade uppgifter till länsstyrelserna vid behov eller åtminstone vart åttonde år. Detta görs genom en aktualitetsprövning. Se Aktualitetsprövning ovan.
Revidering
Vid revidering av ett riksintresseanspråk granskas riksintressebeskrivningen, anspråkets tillstånd och geografiska avgränsning och prövas mot kriterierna. En revidering kan medföra att anspråkets motivering, vilka fysiska uttryck som ingår och/eller den areella utbredningen ändras, eller att anspråket avstås. Vid en revidering fattar Riksantikvarieämbetet beslut om en omprövning av riksintresseanspråket.
Riksintresseanspråk
Områden som pekas ut som riksintressen för kulturmiljövården enligt 3 kap. miljöbalken ska särskilt tydligt återspegla kulturhistoriska sammanhang i landskapet som är nationellt betydelsefulla. Att ett riksintresseanspråk för kulturmiljövården pekas ut innebär att staten gör anspråk på nationellt viktiga kulturhistoriska värden som finns inom ett geografiskt område.
Riksintresseanspråken är en viktig del i den fysiska planeringen, men innebär inte att äganderättsförhållanden eller pågående markanvändning påverkas.
Riksintressebeskrivning
Riksantikvarieämbetets beskrivning vid utpekande av ett riksintresseanspråk. Beskrivningen innehåller en text med motivering till utpekandet (varför kulturmiljön är av riksintresse) och beskriver de fysiska uttryck som finns för riksintresset. En karta över anspråkets utbredning kompletterar beskrivningen.