”Kulturen måste vara välfinansierad och den måste vara fri”

LÄS ÄVEN: Här är talarna på Museernas omvärldsdagar 2025 -Riksantikvarieämbetet

Under de senaste åtta åren har Handelshögskolan i Stockholm fått in donationer på två miljarder kronor. I en tid då kultursektorns aktörer förväntas öka andelen privat finansiering får Lars Strannegård, rektor på Handelshögskolan i Stockholm, då och då frågan av museerna hur han burit sig åt.

Och han delar gärna med sig av sina tankar. Under de senaste åren har Strannegård varit en flitig deltagare i debatten om kulturens roll för bildning – och även dess finansiering. Att försöka förmå, möjliggöra och entusiasmera privata aktörer att skapa stiftelser som finansierar kulturen kallar han för ”den enskilt viktigaste för svenskt kulturliv och svensk kulturpolitik”.

– Anslaget är ju alltid stort till universitet och högskolor. Och det finns dessutom fullproppat med stiftelser, inte minst då Wallenbergsstiftelserna, som delar ut tre miljarder varje år, säger han och påpekar att det är jämförbart med vad hela Kulturrådet ger.

LÄS ÄVEN: ”Fundraising handlar inte bara om pengar” 

I ett framtida drömscenario finns det ett antal sådana stiftelser med pengar öronmärkta för kultur.

Att nå dit är ingen omöjlighet, tror Lars Strannegård.

– Jag tycker att man ska se på det som wallenbergarna har gjort och sedan föreställa sig att motsvarande personer sätter fokus på kultur i stället för vetenskap. Man kan tänka sig att några av de välbeställda bestämmer sig för att göra en kulturfond, eller bidra till en sådan, säger han och gör en jämförelse med Dansk kulturfond eller Carlsbergsfonden.

– Där man kan garantera armlängds avstånd på samma sätt som i det svenska forskningssystemet. I Sverige har man förstått att vetenskap är viktigt för samhället, ingen ifrågasätter det. Alla tycker att fri forskning är jätteviktigt, det uppstår aldrig några diskussioner, säger han och understryker att det inte är de som finansierar dessa fonder som ska påverka hur medlen fördelas. Det ska tillsättas styrelser och kommittéer som hjälper till att göra det enligt professionella normer.

Kulturen ryggraden i samhällskroppen

Även i framtiden kommer en stark och stabil offentlig finansiering av kulturen avgörande.

– Landet behöver bildas och utbilda sig att förstå att kultur är ryggraden i samhällskroppen – liksom att den tas alldeles för mycket för given, som något som man kan ha och mista, säger Lars Strannegård.

– Sedan får vi hoppas att man i den utbildningsinsatsen inser att kulturen måste vara fri. Kulturen måste vara välfinansierad och den måste vara fri. Och om finansieringskällorna är för få blir det svårt att ha en fri kultur. Jag skulle ändå säga att en förutsättning för ett fritt kulturliv är en mångfald av finansieringskällor, att det finns en blandning av offentliga och privata.

När museerna frågar hur han burit sig åt brukar han svara genom att berätta om vikten av att formulera en vision, en strategi och en tydlighet.

– Museerna ska vara bra på sitt kärnuppdrag och därigenom visa varför det är viktigt med kulturen. De ska bedriva sin verksamhet på ett bra sätt, se till att arkiven finns, att man gör bra utställningar, att man förmår berätta för andra hur viktigt det är med bildning – för det är ju det som museer ändå sysslar med. Så jag tycker att de ska bliva vid sin läst, och göra det med väldigt hög kvalitet. Och sen försöka berätta om det så mycket som möjligt, säger han.

När det talas om finansieringen av kultur är det främst vad som visas upp och som konkret bidrar till bildning som avses. Att bekosta ett läckande tak är inte lika attraktivt som att bekosta en utställning. Hur ska finansieringen av kulturens infrastruktur se ut?
– Då kan det mycket väl gå till som jag beskrev. Ett museum kan säga ”vi behöver pengar till stambyte” och därför måste man frånkoppla de som lägger in pengarna och sedan låta en expert göra bedömningen. Du kan ha hög kvalitet på utställningarna, men om taket läcker in så är det inte det mycket bevänt med den utställningen. Så jag tycker det kan det kan lösas inom ramen för samma stiftelse.

”Det blir befängt att ställa frågan hur kultur kan skapa ekonomi”, skrev du i Dagens Nyheter för några år sedan. Nu ingår du i expertgruppen i regeringens utredning av den breddade finansieringen. Hur väl går ditt budskap fram där?
– Vi har inte börjat arbeta än, så jag vet inte. Men jag utgår från att mina stämband håller. Men allt handlar om förståelsen för den vikt som kulturen härbärgerar. Det är grunden. Vi har vård, skola och omsorg som är förgivettagna delar av välfärden. Kulturen är inte på den nivån den måste vara. Och det behöver man inse att den ska vara. Det kommer bli ännu viktigare i ett i det geopolitiska läge som vi befinner oss i nu. Kultur är ju en beredskaps- och försvarsfråga nu. Det är som de där orden som lagts i munnen på Churchill, men som han aldrig har sagt: ”Om vi inte har kulturen, vad ska vi då försvara?”. Målet är att man ska ha att kulturen ska ses på samma nivå som vård, skola, omsorg, tycker jag.

LÄS ÄVEN: Fem röster om utredningen om breddad finansiering av kultur 

Vad får det för konsekvenser för bildningen om den offentliga finansieringen av kulturen minskar?
– Om du minskar den offentliga finansieringen av vård, skola och omsorg, vad händer då? Det är nästan en icke-fråga. En retorik som ofta används från politiskt håll är att det offentliga inte har råd, att andra saker måste prioriteras och därför måste privata aktörer och filantroper hjälpa till. Men det finns ingen filantrop som vill vara med och bidra bara för att någon annan backar ur. Om en kulturpolitiker istället säger ”kulturen är så fruktansvärt viktig, jag ser kulturen som ett sätt att bygga samhället, en nationell identitet, vi gör detta ihop”, kommer fler filantroper vilja vara med. Men det får inte heller behandlas som en het potatis som ingen vill ta i, där man säger ”det får det offentliga ta”. Till syvende och sist handlar det om kunskap och visioner.

Museernas omvärldsdagar 2025 arrangeras av Riksantikvarieämbetets omvärldsredaktion i samarbete med Länsmuseet Gävleborg och vänder sig till dig som jobbar med, eller är intresserad av, utvecklingsfrågor inom museisektorn. Konferensen äger rum på Länsmuseet Gävleborg i Gävle den 2–3 oktober. Läs mer om konferensen och anmäl dig här.