Så ska lågpriskedjan sälja regalskepp

Sedan i måndags säljer Lidl fyra helt nya produkter sina svenska butiker. En del av förtjänsten går direkt till Vasamuseets projekt Stötta Vasa, som arbetar för att byta ut den konstruktion som stöttar upp skeppet.

Katarina Litzén, ansvarig för Fundraising & External Relations på Vasamuseet, beskriver vägen fram till samarbetet som okomplicerad.  De fick kontakt och Katarina kunde berätta om de behov som Vasamuseet har och en diskussion inleddes.

Lidl återkom med en färdig idé, som inkluderade framtagande av produkter – skorpor, sirapslimpa, äppelmust och en ost – som skulle kunna ha funnits på 1600-talet.

– Vi behövde ingen lång förhandling, snarare tvärtom. Lidl vill bidra till civilsamhället, företaget gör det redan på flera sätt och denna kampanj är ytterligare ett sätt att göra det, säger Katarina Litzén.

Hur mycket pengar samarbetet med Lidl förväntas generera vet hon inte i nuläget. ”Vi kan inte dagligvaruhandel, men Lidl satsar med säkerhet inte på något som de inte tror på, så vi  håller tummarna för att det går bra”, konstaterar hon.

Det är inte heller satt något slutdatum för hur länge projektet ska pågå. Det ska pågå ”något år eller två”, men utvärderas löpande.

– Vi tar inget för givet. Men Lidl har gjort en rejäl satsning på att synas, i alla svenska butiker, från norr till söder. Det är klart att avsikten är att detta ska ge utdelning, både för deras egen skull men också för oss, säger Katarina Litzén.

Inte vara gratis

Att en sponsor begär att rikta sin investering mot ett specifikt projekt är något som Mirelle Andreasson generellt sett inte förespråkar då hon som partner på kommunikationsbyrån Tango Brand Alliance hjälper organisationer att utveckla affärsmässiga sponsringssamarbeten. Hon ser hellre att pengarna går till hela verksamheten och att mottagaren själv får välja vad de ska användas till. På så sätt värnas mottagarens, i det här fallet museets, oberoende.

Men, påtalar hon, projektet Stötta Vasa har startats av Vasamuseet själv, och upplägget är Vasamuseets eget val, med syfte att skapa ett brett engagemang för ett kulturarv som håller på att gå förlorat.

– Hur kan de nå det? Jo, genom att samarbeta med en aktör som når brett, dit den vanliga svensken går och handlar, och då göra det i form av den här säljdrivande kampanjen där en viss peng går till projektet, säger Mirelle Andreasson.

Hon tycker att i den här typen av samarbeten är det rimligt att företaget lägger en grundsumma, så att det inte bara är kunderna som bidrar till insamlingen.

– Vasamuseet har ju ett starkt varumärke som är värt någonting för Lidl att få synas med. Det har ett högt värde, bidrar till deras försäljning och bör inte vara gratis, säger Mirelle Andreasson.

LÄS ÄVEN: ”Fundraising handlar inte bara om pengar” – Riksantikvarieämbetet

Lågpriskedja säljer regalskepp

”Värdet för ett företag ligger i att förknippas med ett museum som är helt unikt”, sade docent Katja Lindkvist vid Lunds universitet, när hon kommenterade samarbetet i Sveriges Radio.

Finns det även ett värde för Vasamuseet att förknippas med en dagligvarukedja?

– Vi får en unik chans att nå ut till hela Sverige. I den här kampanjen berättar de ju precis  om det som vi behöver få ut, att vi har ett projekt som vi inte riktigt kan finansiera själva och som vi behöver hjälp med. Det är en utmaning att nå ut brett med  budskapet – och här får vi ut informationen i alla butiker i hela Sverige, säger Katarina Litzén.

Att det kommer att finnas de som rynkar på näsan åt att ett regalskepp saluförs av en lågpriskedja är Katarina Litzén medveten om.

Men riskanalysen har gjorts.

– Vi är beredda att ta den risken för att vi tror att det här i förlängningen är bra för både oss och Lidl, säger Katarina Litzén.

– Som statligt museum vi är till för alla, även dem som väljer att handla på en lågpriskedja. Vi har öppet för alla besökare på museet, så varför ska vi då säga nej till kedjan?, säger hon.

Varorna som säljs till förmån för Vasamuseet ingår i produktserien Matriket, där samtliga produkter är tillverkade av svenska råvaror.

– Vi ställer oss  bakom Lidls upplägg med Matriket, det är ett fint initiativ, säger hon.

Även Mirelle Andreasson påpekar att det i Statens maritima och transporthistoriska museers instruktion står att myndigheten, där ju även Vasamuseet ingår, ska verka för att dess verksamhet ska vara en angelägenhet för alla människor i samhället.

– Man måste ju alltid bedöma som organisation, vilka vill vi arbeta med och vilka vill vi inte arbeta med? Vad vill vi uppnå tillsammans? Det tycker jag att man ska klart innan man ens börjar bearbeta företag. Det finns alltid som man av olika skäl säger nej till. Men i det här fallet är det tydligt att samarbetet kan hjälpa museet att nå framtida besökare och engagera fler för att bokstavligt talat stötta Vasa. Det viktiga att poängtera är att organisationen alltid sitter i förarsätet, säger Mirelle Andreasson.

Hon poängterar att sponsring är ”som vilken relation som helst”, att det ska vara bra för båda parter – och inte minst för målgrupperna. Hon refererar till hur det på senare år sagts upp samarbeten, inte minst i Storbritannien, till följd av att målgrupperna har varit så kritiska till samarbetet.

Alltid personliga relationer

Det här är inte första gången Vasamuseet samarbetar med dagligvarusektorn. Under många år arbetade Vasamuseet tillsammans med företaget Wasabröd. 50 öre per såld förpackning av hårt bröd gick till Vasaskeppet.

Katarina Litzén beskriver erfarenheten som ”mycket lyckad”.

– Det gav en rejäl slant till en annat viktigt projekt aktuellt då, säger hon.

Vad vill Vasamuseet ge för tips till dem som vill jobba med extern finansiering?

Det är viktigt att sätta sig in i motpartens värld och förstå deras behov, oavsett om det är en person eller en organisation, säger Katarina Litzén.

– Lidl inledde med att berätta att de vill hjälpa till att bevara kulturarvet. Vi har gett dem en möjlighet att göra det på ett sätt som passar dem. I slutändan handlar det alltid om personliga relationer, och att träffa rätt. Av det följer att man behöver gå ut och träffa folk och prata med många, på många olika ställen. Man vet aldrig i förväg var man kommer att träffa rätt och man måste våga ställa en fråga. Det värsta som kan hända är att man får nej.

Det kan vara lätt att bli försiktig och tänka ”det är inte mitt uppdrag, jag vet inte alls hur man gör det här”, har Katarina Litzén noterat.

– Man behöver kunna berätta om vilka man är, vilket syfte och uppdrag man har, vad man gör – utifrån ditt eget perspektiv. Blir personen framför dig intresserad kan dialogen fortsätta. Är personen helt ointresserad, eftersom den till exempel föredrar dans framför modern konst, då kommer det inte att gå att ta diskussionen vidare, hur mycket du än har tränat dina argument, säger hon.

Mirelle Andreasson tycker att museerna ska se näringslivet som en plattform att nå ut på – och nå in i människors hjärtan.

– Och jag tycker att det kan vara bra och inspirerande att inte bara kontakta de vanligaste, mest uppvaktade sponsorerna, utan att man ser lite bredare på det här. Fundera på vad ni själva vill få ut och hur näringslivet kan engageras. Det finns många aktörer som skulle kunna tycka att det var attraktivt att samarbeta inom kulturen och där kulturen verkligen har någonting att vinna för sig själva, men också för sina målgrupper.