1K1MUO35XFoto: Pål-Nils Nilsson (CC BY)

Tillämpningen av regelverket för metallsökning ses över

Antal kommentarer: 8

Riksantikvarieämbetet har gjort en uppföljning av hur regelverket för metallsökning tillämpas av länsstyrelserna. Syftet är att se om gällande regler och vägledningar behöver förtydligas eller utvecklas. Uppföljningen visar att det finns anledning att göra förändringar i regelverket som kan underlätta för både handläggare och sökanden.

Den översyn som nu gjorts grundar sig på cirka 400 länsstyrelsebeslut från andra halvåret av 2016. De har fattats med stöd av de föreskrifter som började gälla 1/7 2016 (Kulturrådet författningssamling 2016:1). Uppföljningen har också baserats på intervjuer och enkäter med länsstyrelsehandläggare samt metallsökarhobbyn.

 Slutsatser och rekommendationer

Uppföljningen visar att förhållandevis få ansökningar avslås och att ytterst få ansökningar gäller områden med kända fornlämningar. Uppföljningen visar också att det finns anledning att göra vissa förändringar och insatser som skulle kunna underlätta för både länsstyrelserna och sökanden.

– Det finns anledning att ha kvar och kanske utveckla en modell med fördefinierade sökområden.
– Länsstyrelserna kan sannolikt förenkla och effektivisera sin handläggning genom att använda gemensamma mallar och anvisningar för ansökningar, beslut och avrapportering.
– Tidsgränsen 1850 för fornfynd innebär oönskade konsekvenser för både kulturmiljövården och hobbyn. Riksantikvarieämbetet kommer inom ramen för överinseendeansvaret att under 2017 göra en utvärdering av 1850-årsgränsens effekter.

Diagram LST LarsFigur 1: Antalet ansökningar som inkommer till länsstyrelserna om metallsökning har ökat. Under 2015 inkom 2153 ärenden, en drygt 70-procentig ökning mot 2014.

Läs rapporten om uppföljningen här.

Frågor och svar om metallsökaranvändning hittar du här.

Bakgrund

Riksantikvarieämbetet ska utifrån sitt överinseendeansvar undersöka hur Länsstyrelsen tillämpar reglerna för bland annat metallsökaranvändning. Översynen gäller den detektoranvändning som inte avser att hitta fornfynd, det vill säga hobbysökning och näringsidkare som letar efter annat än skyddade lämningar. En viktig del handlar om att belysa vilka konsekvenser regelverket har.

Dela sidan på

Kommentarer (8)

  1. Bra jobbat Lars och alla inblandade. Hoppas vi kan få ut något positivt av den här röran, så att det blir bra och funkar för alla parter.

    1. Hej! Hmm, det blev litet fel i rubriksättningen där (jag tror det är ändrat nu). Det är själva *tillämpningen av regelverket* som vi jobbat med… Så syftet har varit att se hur regelverket fungerar i praktiken och se om det är något som behöver åtgärdas! Alltså: Det är inte lagen som ses över…

  2. Lysande! Det ligger i allas intresse att det går snabbt och smidigt att få en ansökan godkänd. Det ska inte behöva ta 8-10 månader att få ok att gå med metalldetektor på en vanlig kommunal badstrand – eller någon annanstans för den delen. De idioter som svartsöker med metalldetektor kommer att fortsätta göra så oavsett regelverk och handläggningstider. De enda som drabbas av det tjafs och enorma tidsslöseri som verkar råda på vissa länsstyrelser är ju de seriösa metalldetektorister som vill göra rätt för sig. Risken är överhängande att fler än en kastar in handduken och ger f*n i att söka tillstånd om det tar flera månader, kvartal eller i värsta fall (nästan) hela år att få ett svar på en tillståndsansökan.

    Är det så att reglerna är så snåriga att handläggarna inte mäktar med måste det anställas fler handläggare eller så måste reglerna ses över. Det ligger ju i slutändan i rikets och gemene mans intresse att få bort så många svartsökare som möjligt och därmed värna kulturarvet. Vansinniga handläggningstider skapar definitivt inte färre svartsökare!

    Tack för ordet
    Magnus Brynedal (ej ännu hobbymetallsökare)

  3. I de län som har förenklad handläggning av områden typ badstränder har jag en bild av att det inte tar 8-10 månader (även om det ibland händer för andra sorters områden). Samtidigt kan det vara bra att känna till att länsstyrelserna har direktiv från regeringen att prioritera handläggning av ärenden som har med bostadsbyggande, bredband etc att göra. Det kan i vissa län göra att hobbyns ärende blir liggande lång tid.

  4. Några här delgivningsbara förhandsuppgifter om eventuellt kommande ansökningsavgiften på 700 kr, åt vilket håll lutar det ?
    Antar att avgifts-utredningen är helt fristående denna Översyn ?

  5. Helt rätt, denna översyn gäller det nu gällande regelverket. Vi vet inte vad departementet kommer med för direktiv i den förordning som reglerar vår verksamhet, bland annat förslaget på avgift, samt vilken nivå en sådan skulle ligga på. Så tyvärr, vi sitter litet i samma båt där…

  6. Fråga!
    Varför tittar ni inte på Danmarks system?
    Slippa allt gnäll från detektorister, mindre kostnader, följa EUs krav.
    Dom som sysslar med plundring gör det oavsätt vad ni än gör! Däremot skulle ett bättre samarbete mellan detektorister och museer finnas likt Danmark skulle kanske plundringen minska betydligt.
    RAÄs tankesätt är lika gammalt som fornminnerna!!
    En till sak jag funderat på är vad gör fornminnen för nytta i marken, sakta men alldeles säkert forsvinner dom, eroderas, rostas, nöts bort av regn??
    Det är väl bättre om dom kommer upp och hamnar på museum eller i montrar på olika ställen så folket får ta del av historia, nu hamnar det väl i arkiv/lager fär ingen ser sakerna!
    Det räcker med att fråga markägaren och att man inte får gå på kända fornlämningar.
    Mvh
    Fredrik

  7. Handläggning!
    Jag har tidigare haft tillstånd på stränder men eftersom ni helt plötsligt kräver markägarens tillåtelse så var jag tvungen att få ett godkännande från kommun vilket jag fick, nu har det gått ett par veckor och fom sa idag att det kunde dröja yttligare ett par veckor pg personalbrist.
    Låter det rimligt? Det ända jag gjorde var att kompliterade med godkännande från markägaren på ställen jag har haft tillstånd (Badplatser).
    Med vänlig hälsning
    Fredrik

Lämna en kommentar