Värmland och Dalsland

Värmland

Det finns bara fyra runstenar i Värmland. Två är från urnordisk tid. De är alltså ristade med urnordiska runor. De två andra är vikingatida. En av runstenarna från urnordisk tid står i Järsberg utanför Kristinehamn.Toppen har blivit avslagen, men nästan hela texten finns kvar. Den brukar översättas: ”[Lj]uv(?) heter jag. Ravn heter jag. Jag eril skriver runorna”, men mycket talar för att den egentligen bör läsas i en annan ordning: ”Jag eril heter [Lj]uv(?). Ravn heter jag, (som) skriver runorna.” Texten liknar inte alls den som står på de vikingatida runstenarna. Ordet erilaR, som brukar återges med ‘eril’ förekommer i flera urnordiska runtexter och måste ha varit någon form av titel, men man vet inte säkert vilken.

Den andra urnordiska runstenen påträffades så sent som 1993 vid en arkeologisk undersökning vid Skramle i Gunnarskog. Den står nu vid hembygdsgården.

De två runstenarna från vikingatiden står i Väse och vid Västra Hovlanda på Hammarön. På Väsestenen står det bara ”Vidbjörn, sin broder”. Så brukar aldrig en inskrift på en runsten vara utformad, så det finns anledning att misstänka att det ursprungligen har funnits ytterligare en sten med början av texten.

Hammaröstenen bär en lite längre text. Där står det ”Björn reste denna sten efter Esger, sin …”. Inskriftens slut är borta.

Dalsland

Från Dalsland känner man bara en enda genuin inskrift, nämligen en tegelsten med runorna …ria. Inskriften är medeltida och runorna utgör säkert del av namnet Maria. Tegelstenen är hittad vid Murängen i Gestads socken, norr om Vänersborg. Länge trodde man att den kom från Lödöse och den blev därför av misstag publicerad i Västergötlands runinskrifter som Vg 236.

Någon runsten från Dalsland är däremot inte känd.

  • Skriven av: Eva Fadeel
  • Publicerad: 24 augusti 2017
  • Uppdaterad: 22 november 2017