Lyssna och lär – guide med syntolkning till sevärdheter i Stockholms län

Stockholms län är fullt av fornlämningar och andra kulturhistoriska platser som den nyfikne kan ta sig till relativt lätt. Förutsatt att funktionshindren är bortröjda förstås. Stockholms läns museum har i tio år arbetat för att göra kulturhistoriska platser mer tillgängliga.

Kulturmiljöer – men inte för alla?

Arkeologen Gabriele Prenzlau-Enander är gott bekant med fornvården i Stockholms län. I många år har hon som anställd på Stockholms läns museum arbetat med kommunerna för att stötta dem i vården av fornminnen. Bland annat har hon hjälpt till med att skriva skötselplaner och vara rådgivare i frågor om vilka träd som bör fällas och när på sommaren marken ska slåttras så att vegetationen gynnas. Kärleken till arbetet går inte att ta miste på.

– Jag har haft ett fantastiskt arbete, säger den nyligen pensionerade Gabriele Prenzlau-Enander. Tänk själv att få möta våren med vitsippor och fåglar och samtidigt vara på jobbet! Vår och höst var det som mest att göra ute i fält, jag har faktiskt besökt över 200 platser i länet.

Så småningom blev hon mer och mer medveten om orättvisan i att inte alla hade möjlighet att besöka dessa fantastiska kulturmiljöer som dessutom vårdas med skattemedel. Platskoordinater för färdtjänst och taxi saknades och det fanns inte heller syntolkning och platsinformation som kan underlätta besök i fält. Gabriele hade tidigare arbetat med Gunnar Häger, tillgänglighetskonsulent på Hembygdsförbundet. Tillsammans bestämde de sig för att göra något. Med Gunnars expertis på tillgänglighet och Gabrieles kunskap om fornminnesvården skissade de på ett pilotprojekt: att tillgängliggöra en fornminnesmiljö i länet. När de skulle välja ett objekt var det viktigt att det skulle ligga nära offentliga kommunikationer och ha flera sevärdheter i närheten. Valet föll på Brottby som ligger i Vallentuna. Där fanns gott om historiska sevärdheter – järnåldersgravfält, en gammal kvarn med tillhörande kvarnstuga och dessutom Össeby kyrkoruin helt nära. Brottby kom att bli pilot för de kommande nio platserna. Projektet Tillgängligt landskap åt alla började ta form.

Egeninsats från kommun och markägare

Under en tioårsperiod tillgängliggjordes ungefär två platser per år. Varje insats kostade cirka 200 000 kronor som till största delen bekostades genom projektbidrag från Länsstyrelsen i Stockholms län. Huvuddelen av kostnaden gick till den dramatiserade informationen på ljudfiler, tillgänglig via webben, men även till informationsskyltar och taktila skyltar. I tillägg kom egenfinansieringen från alla samarbetspartners: hembygdsföreningar, samfälligheter och gillen, Stockholms läns museum och inte minst alla kommuner, men även andra markägare, till exempel Skärgårdsstiftelsen.

En förutsättning för att göra platserna mer tillgängliga var att mottagaren, i de flesta fall kommunerna, måste vara intresserade. Därför försökte Gabriele och Gunnar välja platser där det inte behövde läggas alltför mycket till rätta för att få ökad tillgänglighet. Till exempel var svallgruset kring Össeby kyrkoruin en utmaning, det skulle vara svårt för en person i rullstol att ta sig fram över det. Kommunen bytte därför ut svallgruset mot stenkross som även är ljusare och markerar gången bättre för synsvaga. Det blev kommunens egeninsats och innebar ett större mervärde för hela platsen.

Dramatiserade talfiler

Förutom kommunerna var det viktigt att engagera hembygdsföreningarna, de har ju kunskapen kring kulturhistorien i närområdet. Denna kunskap blev till stor nytta i samarbetet med företaget Iris Media AB när det var dags för ljudfiler med information och syntolkning. Iris Media AB arbetade fram textförslag till dramatiseringarna som sedan diskuterades mellan alla inblandade. Uppläsning av information i ljudguider blir lätt tråkig, men genom hembygdsföreningarna fanns rika källor att ösa ur för dessa dramatiserade berättelser. Gabriele Prenzlau-Enander menar att informationen fastnar bättre när någon berättar en historia och hon tycker att resultatet är mycket lyckat. Historierna som berättas ger en bild av hur landskapet och miljön såg ut i svunnen tid, ibland med en twist. Bland annat finns en rolig sekvens där August Strindberg möter en tulltjänsteman på Sandhamn!

Hur ska kulturlandskapet bli tillgängligt för fler?

– Vid projekt av den här typen bör man planera noggrant och kanske även tänka stort, säger Gabriele Prenzlau-Enander. Kan man samtidigt söka pengar till en tillgänglig toalett är det en fördel, det brukar finnas fondmedel till sådana förbättringar. Chansen är helt enkelt större att pengarna blir beviljade om projektet är större och mer genomgripande. Det gäller också att alla aktörer är med och känner sig delaktiga i projektet; markägare, hembygdsförening och det lokala näringslivet. Till sist är det också viktigt att planera för ett liv efter att projektet är genomfört. Det måste finnas avtal om skötsel och service av allt från landskap till webbsidor och ljudfiler.

– Sist men inte minst gäller det att göra platsen känd, avslutar Gabriele Prenzlau-Enander. Hon poängterar att invigningen bör ses som ett gyllene tillfälle till marknadsföring. Inte minst ska lokalpressen bjudas in och evenemanget annonseras ordentligt.

Läs mer om Tillgängligt landskap åt alla.

Kom-i-håg-lista för bättre tillgänglighet

Gabriele Prenzlau-Enander (bilden) har följande tips för den förening eller organisation som själv vill jobba med ökad tillgänglighet:

  • Ge platskoordinater till färdtjänst/taxi för deras databas
  • Involvera och samarbeta med markägare och hembygdsförening
  • Avtala om skötsel av platserna
  • Avtala rättigheter till ljudfilerna/berättelserna
  • Avtala uppdatering av webbsidor och länkar
  • Marknadsför evenemanget vid varje invigning
Följande platser i Stockholms län ingår i projektet:
  • Skriven av: Eva Fadeel
  • Publicerad: 24 augusti 2017
  • Uppdaterad: 22 november 2017