Det uppdragsarkeologiska systemet

Vägledning avsnitt 1 – Det uppdragsarkeologiska systemet (2015)

Undersökningarna görs som ett led i en samhällsbyggnadsprocess och resultaten ska vara tillgängliga för myndigheter, forskare och allmänhet. Uppdragsarkeologin kan delas in i tre huvudsakliga steg: arkeologisk utredning, arkeologisk förundersökning och arkeologisk undersökning.

Det första steget, en arkeologisk utredning enligt 2 kap. 11 § kulturmiljölagen, innebär att ta reda på om det finns fornlämningar inom området för ett planerat arbetsföretag. Om en fornlämning berörs och ytterligare underlag behövs för att bedöma om tillstånd till ingrepp i fornlämningen kan ges, kan länsstyrelsen besluta om en arkeologisk förundersökning enligt 2 kap. 13 § kulturmiljölagen. Utredningar och förundersökningar kan också utföras i avgränsande syfte för att fastställa en fornlämnings utbredning och därmed kunna undvika ingrepp.

Som villkor för att ge tillstånd till ingrepp i en fornlämning enligt 2 kap. 12 § kulturmiljölagen kan länsstyrelsen slutligen ta beslut om en arkeologisk undersökning för att dokumentera fornlämningen innan den tas bort. Syftet med en arkeologisk undersökning är att dokumentera de fornlämningar som förstörs vid exploateringar och ta till vara fornfynd samt rapportera och förmedla resultaten. Att dokumentera en fornlämning innebär att registrera fakta om dess innehåll och uppbyggnad samt ge en meningsfull kunskap om det samhälle som fornlämningen representerar.

Efter att en undersökning är slutförd ska undersökaren leverera fynden, dokumentationsmaterialet och rapporteringen till offentligt arkiv och bibliotek.

Kostnaden för undersökningar ska i enlighet 2 kap. 11 respektive 14 § kulturmiljölagen betalas av den som utför arbetsföretaget, dvs. företagaren. Det finns dock situationer då undantag kan göras från företagarens generella kostnadsansvar, exempelvis om fornlämningen vid exploateringstillfället inte tidigare var känd.