Uppdragsarkeologi

Uppdragsarkeologi är de arkeologiska utredningar och undersökningar som efter beslut av länsstyrelsen genomförs i samband med markexploateringar. I kulturmiljölagens andra kapitelet 11-13 §§ finns bestämmelser för hur den uppdragsarkeologiska verksamheten ska fungera.

Riksantikvarieämbetet har tagit fram föreskrifter och allmänna råd för tillämpningen av dessa paragrafer (KRFS 2017:1). Mer detaljerade rekommendationer finns i Riksantikvarieämbetets vägledning om uppdragsarkeologi.

Avsikten med vägledningen är att den ska vara till stöd och hjälp vid länsstyrelsernas arbete, men att även undersökare och andra intresserade kan få en god bild av hur kulturmiljölagen och Riksantikvarieämbetets föreskrifter om uppdragsarkeologi ska förstås och tillämpas.
Vägledningen för uppdragsarkeologi är för närvarande under revidering och den består av avsnitt som reviderats 2015 och 2016 samt sådana som kvarstår från den äldre vägledningen från 2012. De äldre texterna har inte ändrats och där förekommer begrepp som återgår på KML före 2014 och på föreskrifterna 2007. Avsnitt nummer 4 Anbudsförfarande och direktval utgått. Text som rör dessa områden har inkluderats i avsnitt 3 Förfrågningsunderlag.

Vägledning om uppdragsarkeologi

Vägledningen för uppdragsarkeologin är förhållandevis omfattande. Därför görs revidering av vägledningen avsnittsvis. En revidering av de återstående avsnitten från 2012 planeras till 2016-2017. Mallar för förfrågningsunderlag, förenklat förfarande, undersökningsredovisning och beslut finns under flikarna till vänster. Samtliga mallar finns också under rubriken Mallar.
Vägledningen för uppdragsarkeologi omfattar nio avsnitt som följer den uppdragsarkeologiska processen och inleds med ett avsnitt som behandlar det uppdragsarkeologiska systemet och dess olika delar; arkeologisk utredning, förundersökning och arkeologisk undersökning. Därefter följer ett avsnitt som behandlar länsstyrelsens samråd och tillståndsprövning inför arbetsföretag som innebär markexploatering. Sedan följer avsnitt 3-6 som behandlar hur länsstyrelsen upprättar förfrågningsunderlag och bedömer undersökare och undersökningsplan och slutligen utformandet av själva beslutsdokumentet. Sedan följer avsnitt 7 om arkeologiskt fyndmaterial och avsnitt 8 om rapportering, förmedling och dokumentationsmaterial. Det nionde och avslutande avsnittet behandlar länsstyrelsens tillsyn.

Mer information om de olika undersökningstyperna finns i Den uppdragsarkeologiska processen. Information för den som hanterar översiktsplaner, detaljplaner och bygglov på kommunerna och för den som planerar byggprojekt som kan komma att beröra fornlämningar finns i Fornlämningar i planering och byggande.

Det uppdragsarkeologiska systemet

Uppdragsarkeologi utförs på uppdrag av det allmänna. Det innebär att det är staten genom länsstyrelsen som bedömer behovet av undersökningar. Undersökningarna görs som ett led i en samhällsbyggnadsprocess och resultaten ska vara tillgängliga för myndigheter, forskare och allmänhet. Uppdragsarkeologin kan delas in i tre huvudsakliga steg: arkeologisk utredning, arkeologisk förundersökning och arkeologisk undersökning.

Det första steget, en arkeologisk utredning enligt 2 kap. 11 § kulturmiljölagen, innebär att ta reda på om det finns fornlämningar inom området för ett planerat arbetsföretag. Om en fornlämning berörs och ytterligare underlag behövs för att bedöma om tillstånd till ingrepp i fornlämningen kan ges, kan länsstyrelsen besluta om en arkeologisk förundersökning enligt 2 kap. 13 § kulturmiljölagen. Utredningar och förundersökningar kan också utföras i avgränsande syfte för att fastställa en fornlämnings utbredning och därmed kunna undvika ingrepp.

Som villkor för att ge tillstånd till ingrepp i en fornlämning enligt 2 kap. 12 § kulturmiljölagen kan länsstyrelsen slutligen ta beslut om en arkeologisk undersökning för att dokumentera fornlämningen innan den tas bort. Syftet med en arkeologisk undersökning är att dokumentera de fornlämningar som förstörs vid exploateringar och ta till vara fornfynd samt rapportera och förmedla resultaten. Att dokumentera en fornlämning innebär att registrera fakta om dess innehåll och uppbyggnad samt ge en meningsfull kunskap om det samhälle som fornlämningen representerar.

Efter att en undersökning är slutförd ska undersökaren leverera fynden, dokumentationsmaterialet och rapporteringen till offentligt arkiv och bibliotek.

Kostnaden för undersökningar ska i enlighet 2 kap. 11 respektive 14 § kulturmiljölagen betalas av den som utför arbetsföretaget, dvs. företagaren. Det finns dock situationer då undantag kan göras från företagarens generella kostnadsansvar, exempelvis om fornlämningen vid exploateringstillfället inte tidigare var känd.

Samråd och tillståndsprövning inför arbetsföretag

Att fornlämningar bevaras är av nationellt intresse och det är vårt allas ansvar att detta görs. Det är därför viktigt att en företagare i så tidigt skede som möjligt får kännedom om det planerade arbetsföretaget berör en fornlämning.

Det är länsstyrelsens uppgift att verka för att arbetsföretag i så liten omfattning som möjligt berör fornlämningar. Länsstyrelsen bör därför tidigt i planeringsprocessen informera företagaren om innehållet i Kulturmiljölagen och upplysa om hur företagaren bör agera om en fornlämning berörs. Företagaren bör i sin tur, i enlighet med 2 kap. 10 § Kulturmiljölagen, i god tid ta reda på om någon fornlämning kan komma att beröras av det aktuella arbetsföretaget.

En grundläggande informationskälla om fasta fornlämningar är Fornsök, det digitala fornminnes-informationssystenet FMIS. Om det på eller nära det område som arbetsföretaget är tänkta att genomföras finns fornlämningar redovisade i Fornsök bör företagaren snarast kontakta länsstyrelsen för samråd. Det är också önskvärt att företagaren kontaktar länsstyrelsen om området ligger i sådan terräng eller vattenområde där fornlämingar ofta påträffats i samband med tidigare arkeologiska undersökningar.

Förfrågningsunderlag, undersökningsplan och förenklat förfarande

Förfrågningsunderlaget är uppdragsarkeologins viktigaste styrdokument där länsstyrelsens anger de krav som ska gälla för en undersöknings genomförande. Länsstyrelsen ska inför varje arkeologisk undersökning upprätta ett förfrågningsunderlag, oavsett om undersökningen är föremål för direktval eller anbudsförfarande. Förfrågningsunderlaget ska vara anpassat till den enskilda undersökningens särskilda förutsättningar och utgör grunden för upprättandet av undersökningsplanen. Undersökningsplanen är i sin tur ett planeringsdokument som innehåller undersökarens förslag till genomförande av undersökningen. Genom förfrågningsunderlaget och undersökningsplanen skapas ett i det närmaste kontraktliknande förhållande mellan länsstyrelsen och undersökaren. Båda dokumenten läggs som bilaga till länsstyrelsens beslut.

Mallar

Till hjälp vid upprättandet av förfrågningsunderlag har Riksantikvarieämbetet tagit fram två mallar, en för förundersökning och en för arkeologisk undersökning. De finns både i pdf och i Word. Grå text är anvisningar till den som upprättar förfrågningsunderlaget medan vit text är sådan text som kan stå i förfrågningsunderlaget.

Förenklat förfarande

Föreskrifternas krav på de förfrågningar och undersökningsplaner som ska upprättas kan vara onödigt omfattande för att passa små undersökningar. Ett förenklat förfarande är lämpligt när länsstyrelsen anser att behovet av att ställa specifika krav på undersökningen är begränsat och att det inte behövs någon egentlig undersökningsplan. Möjlighet till ett förenklat förfarande finns i första hand för förundersökningar i avgränsande syfte, arkeologiska undersökningar i form av schaktningsövervakning och arkeologiska kontroller. Det kan också användas för andra undersökningar av ringa omfattning. Det kan exempelvis gälla mindre arkeologiska utredningar eller arkeologiska undersökningar i form av små delundersökningar. Men om länsstyrelsen anser att det behövs ett fullständigt förfrågningsunderlag och undersökningsplan kan detta alltid väljas för alla typer av undersökningar. Förenklat förfarande kan aldrig användas för de undersökningar som är aktuella för ett anbudsförfarande. Vid ett förenklat förfarande består länsstyrelsens beställning av en förenklad förfrågan som innehåller ett fåtal specifika uppgifter och en bilaga i form av ett generellt förfrågningsunderlag. Samma generella förfrågningsunderlag kan användas för samtliga undersökningar där ett förenklat förfarande används, medan den förenklade förfrågan måste upprättas för varje undersökning. Förfrågan ska konfirmeras av undersökaren i en skriftlig bekräftelse med kostnadsberäkning. Bekräftelsen utgör inte någon egentlig undersökningsplan utan det generella förfrågningsunderlaget innehåller de krav som ställs på undersökningen.

Mallar

Riksantikvarieämbetet har tagit fram mallar för förenklat förfarande. Grå text är anvisningar till den som upprättar förfrågningsunderlaget medan vit text är sådan text som kan stå i förfrågningsunderlaget.

Anbudsförfarande eller direktval

När länsstyrelsen ska utse den undersökare som ska utföra en arkeologisk undersökning kan det antingen göras genom ett anbudsförfarande som möjliggör för flera undersökare att lämna in undersökningsplaner eller genom att vända sig direkt till en undersökare och begära in en undersökningsplan.

Att begära in en undersökningsplan från en undersökare, ett s.k. direktval, kan användas för mindre undersökningar där ett anbudsförfarande inte kan anses motiverat, d.v.s. där kostnaden kan antas understiga 20 prisbasbelopp (Pbb). Vid direktval ska länsstyrelsen välja den undersökare som bedöms kunna utföra en kostnadseffektiv undersökning utifrån förfrågningsunderlagets intentioner.

Länsstyrelsen ska dock alltid genomföra ett anbudsförfarande när kostnaden för undersökningen kan antas komma att överstiga 20 Pbb. Om kostnaden förväntas bli mellan 5 till 20 Pbb kan företagaren begära att ett anbudsförfarande genomföras. Förväntas kostnaden däremot bli under 5 Pbb är det inte motiverat att använda ett anbudsförfarande. Vägledningstext om direktval och anbudsförfarande finns i avsnitt 3 Förfrågningsunderlag:

Bedömning av undersökare och undersökningsplan

När länsstyrelsen utser en undersökare att genomföra en arkeologisk undersökning är det viktigt att undersökaren har lämpliga kvalifikationer för uppgiften. Enligt ”Förordningen (1988:1188) om kulturminnen m.m.” ska länsstyrelsen förvissa sig om att den som utför en arkeologisk undersökning har tillräcklig kunskap för att utföra undersökningen på ett tillfredsställande sätt.

Länsstyrelsen ska därför bedöma en undersökares lämplighet utifrån en rad kriterier bl. a. kompetens, erfarenhet och måluppfyllelse av liknande undersökningar, rutiner för upprättande av dokumentation och hanteringen av fynd och system för kunskapsuppbyggnad och kommunikation.

Länsstyrelsen ska även bedöma den undersökningplan som undersökaren skickar in som svar på länsstyrelsens förfrågningsunderlag. Vid bedömningen av planen ska länsstyrelsen särskilt försäkra sig om att den kan resultera i en kostnadseffektiv undersökning, d.v.s. i en undersökning av god kvalitet till en rimlig kostnad.

Beslut

Ett beslut om en arkeologisk utredning eller undersökning enligt 2 kap. 11-13 §§ Kulturmiljölagen (KML) är en juridisk handling som ska formuleras så att det är tydligt för berörda parter vad beslutet avser.Ett av de områden som har reviderats i de nya föreskrifterna är hur besluten ska formuleras. Nytt är ett förtydligande av att det är flera beslut som behöver fattas i samband med olika typer av undersökningar. Vid en arkeologisk utredning och en arkeologisk förundersökning ska länsstyrelsen fatta beslut dels om företagarens kostnadsansvar enligt 2. kap. 14 § KML, dels beslut om tilldelning enligt 2 kap. 11 § eller 13 § KML. När det rör sig om en arkeologisk undersökning ska länsstyrelsen även fatta ett beslut om tillstånd till ingrepp i fornlämning enligt 2 kap. 12 § KML. De olika besluten kan med fördel infogas i ett och samma beslutsdokument. Till beslutet om tilldelning ska kopia på både länsstyrelsens förfrågningsunderlag och den av undersökaren framtagna undersökningsplanen bifogas och därmed fastställs hur undersökningen ska genomföras.

En ny vägledning för de paragrafer i föreskrifterna som behandlar länsstyrelsens beslut är nu framtagande.

Mall för beslut om utredningar, förundersökningar och tillstånd till ingrepp

För att få en större överensstämmelse mellan de olika länsstyrelsernas beslutsdokument har Riksantikvarieämbetet tagit fram mallar för beslut om arkeologisk utredningar och arkeologisk förundersökningar samt beslut om tillstånd till ingrepp i fornlämning. För att ytterligare tydliggöra  förändringarna i de nya föreskrifterna finns även en samling exempel på hur de olika typerna av beslut kan utformas.

Arkeologiskt fyndmaterial

Vid de flesta arkeologiska undersökningarna påträffas fynd, både i form av föremål, ben och olika analysmaterial. Fynden är en viktig nyckel till kunskap om och tolkning av en plats i och med att den berörda fornlämningen är helt eller delvis borttagen. Att omhänderta fynd är en viktig del av den uppdragsarkeologiska processen. Därför ska en fyndstrategi upprättas inför varje arkeologisk undersökning. Utifrån länsstyrelsens anvisningar anger undersökaren vilka fynd som ska samlas in, med vilka metoder insamlingen kommer att ske och hur fynden sedan kommer att hanteras fram till dess att de lämnas till ett museum.För att föremålen ska kunna bevaras på ett hållbart sätt bör undersökaren rådgöra med en konservator. Det är viktigt att de föremål som är i behov av konservering blir konserverade innan de lämnas in till anvisat museum.

Exempel på andra frågor som behandlas i detta avsnitt är hur mänskliga kvarlevor från exempelvis kyrkogårdar bör hanteras. Avsnittet avslutas med en redogörelse för Riksantikvarieämbetets arbete med fyndfördelning, d.v.s. till vilket museum ett fyndmaterial slutligen ska föras.

Avsnitt 7 Vägledning Arkeologiskt fyndmaterial (2012) (pdf)

Rapportering och arkeologiskt dokumentationsmaterial

Rapporteringen och dokumentationsmaterialet utgör tillsammans med fynden en arkeologisk undersöknings källmaterial och det som blir kvar av en fornlämning efter att en undersökning utförts. Rapporteringen och förmedlingen styrs, dels av anvisningar som initialt ges i länsstyrelsens förfrågningsunderlag, dels av den strategi för rapportering som ingår i undersökningsplanen.

Till grund för all rapportering från undersökningen ligger det arkeologiska dokumentationsmaterialet, som bland annat utgörs av undersökningens databas med inmätningar, beskrivningar och registreringar.

Rapporteringen från en undersökning består av flera olika produkter. Det första steget i den skriftliga rapporteringen direkt efter att fältarbetet avslutas är ofta redovisningen av undersökningens preliminära resultat som görs genom att fylla i FMIS-blanketten. Rapporteringen från alla undersökningar ska sedan omfatta en basrapport där undersökningens grunddata sammanställs och tolkas. För utredningar och förundersökningar är detta tillräckligt. Men för en arkeologisk undersökning där målet är kunskapsproduktion behövs det oftast en vetenskaplig fördjupning som går utöver det som sker inom ramen för basrapporten. För arkeologiska undersökningar krävs dessutom en undersökningsredovisning. Beroende på undersökningens målgrupper gör länsstyrelsen en bedömning av behovet av populärvetenskaplig förmedling till allmänheten.

Uppdragsarkeologi bedrivs på uppdrag av det allmänna. Därför ska också materialet som en undersökning ger i form av rapportering, dokumentationsmaterial och fynd tillhöra det allmänna. Rapportering och dokumentationsmaterial ska bevaras för framtiden och finnas tillgängliga för forskare och allmänhet som allmänna handlingar i offentliga arkiv och bibliotek. För att möjliggöra en god spridning och användning av arkeologiska resultat ska den skriftliga rapporteringen och förmedlingen samt dokumentationsmaterialet omfattas av en s.k. CC BY-licens. Lantmäteriets kartor är undantagna från kravet på CC BY-licens, men kravet omfattar allt material som skapats inom ramen för undersökningen. Basrapporter, vetenskapliga fördjupningar ska laddas upp i det öppna arkivet Samla på Riksantikvarieämbetets webbplats.

Riksantikvarieämbetet har tagit fram en mall för undersökningsredovisning.

Arkeologiska rapporter finns i Samla

Sök arkeologiska rapporter i Riksantikvarieämbetets öppna arkiv – Samla.

Förmedling

Fornlämningar och arkeologiska resultat ska kunna användas, människor ska kunna vara delaktiga och det som uppdragsarkeologin ger ska kunna vara en källa till bildning och upplevelser. Då behövs en populärvetenskaplig förmedling som på ett lättillgängligt sätt presenterar de viktigaste resultaten. Med begreppet förmedling i kulturmiljölagen avses populärvetenskaplig förmedling till allmänheten.

Förmedlingen kan ske under fältarbetet eller rapportarbetet och vara analog eller digital. Oftast är förmedlingen muntlig eller skriftlig, men den kan också göras i andra former. De vanligaste typerna av muntlig förmedling är visningar och föredrag, andra typer kan vara filmer eller sändningar via internet. Den skriftliga förmedlingen är mer mångfacetterad. Förutom olika typer av populärvetenskapliga skrifter görs inlägg på sociala medier, bloggar och i dagböcker. Ibland görs skyltar vid grävplatsen och tryckta broschyrer.

Populärvetenskaplig sammanfattning

Att sammanfatta undersökningsresultaten populärvetenskapligt har stor betydelse för att nå ut i samhället, till allmänheten, kommunen, skolan och vetenskapsjournalistiken. Enligt föreskrifterna för uppdragsarkeologin ska därför populärvetenskapliga sammanfattningar framställas för alla arkeologiska undersökningar. Om undersökningen är av liten omfattning eller resultaten inte är av tillräcklig relevans för forskningen eller allmänheten, kan dock länsstyrelsen göra undantag från kravet på populärvetenskaplig sammanfattning. Den populärvetenskapliga sammanfattningen ska betraktas som en miniminivå för förmedlingen från en arkeologisk undersökning. För arkeologiska undersökningar av hög relevans för allmänheten finns det skäl för länsstyrelsen att även ställa krav på en populärvetenskaplig publikation.

Den populärvetenskapliga sammanfattningen kan publiceras i basrapporten men den behöver också utformas som ett eget dokument. Den fristående pdf-filen ska laddas upp på Riksantikvarieämbetets webbplattform (Samla) där den får en beständig url-adress. Där kommer den att vara sökbar i ett långtidsperspektiv och det är meningen att andra ska kunna länka till den.

Mer information finns i Handledningen för populärvetenskapliga sammanfattningar.

Exempel på populärvetenskapliga sammanfattningar:

Tillsyn, uppföljning och utvärdering

Länsstyrelsen har det yttersta ansvaret för att hur en arkeologisk undersökning genomförs och att den uppnår en god kvalitet. Det är därför viktigt att länsstyrelsen utövar tillsyn och följer upp undersökningen.Den tillsyn som länsstyrelserna ska utöva är att:

– kontinuerligt följa upp att fältarbete och rapportering bedrivs i enlighet med länsstyrelsens beslut och den av undersökaren framtagna undersökningsplanen. Detta moment avslutas med en granskning av den skriftliga rapporteringen och en bedömning om undersökningen uppnått en hög måluppfyllelse.

– fortlöpande kontrollera att konstnaderna inte blir högre än motiverat i förhållande till undersökningens resultat och vad som angivits i beslutet.

Som stöd vid länsstyrelsernas granskning av den enskilda undersökningen har Riksantikvarieämbetet tagit fram en mall med förslag till uppföljningspunkter.

I enlighet med rådande föreskrifter åligger det även länsstyrelsen att årligen skicka in till Riksantikvaieämbetet en redovisning över den tillsyn som utförts avseende uppdragsarkeologiska ärenden. För detta ändamål har Riksantikvarieämbetet tagit fram en enkel tabell.

Mallar

Riksantikvarieämbetet har tagit fram mallar för olika dokument i länsstyrelsens handläggningsprocess för uppdragsarkeologi.

Mallar för förfrågningsunderlag:

Mallar för förenklat förfarande:

Mallar för beslut:

Mallar för undersökningsredovisning:

Mer om uppdragsarkeologi

Mycket är skrivet om uppdragsarkeologi och nedan finns ett urval av alla de rapporter, utvärderingar, artikel, remissvar m.m. som Riksantikvarieämbetet givit ut under de senaste tjugo åren.

Rapporter

Utvecklad och mer effektiv hantering av fynd från arkeologiska undersökningar. Återrapportering av regeringsuppdrag. (Riksantikvarieämbetet 2015).

Bedömnings- och utvärderingsmetoder inom uppdragsarkeologin. En studie av anbudsförfaranden genomförda under åren 2008-2009. Rapport över ett FoU-projekt. Ottander, Jan (Riksantikvarieämbetet, 2012).

Rekommendationer för marinarkeologisk sonarkartering.(Riksantikvarieämbetet, 2012).

Kriterier för bedömning av kvalitet i uppdragsarkeologin. Rapport över ett FoU-projekt. Kritz, Anders (Riksantikvarieämbetet, 2010).

Utredning om urval av arkeologiskt fyndmaterial. Förslag om hur urvalet och hanteringen av fynd från arkeologiska uppdragsundersökningar bör utvecklas för att uppnå en mindre resurskrävande och mer ändamålsenlig uppbyggnad av museisamlingarna. Hedman, Anders (Riksantikvarieämbetet, 2009).

Efter den stora berättelsen: uppdragsarkeologi, kulturmiljövård och förmedling. Gill, Alexander (Riksantikvarieämbetet, 2008).

Kulturmiljövård under vatten: en rapport till vägledning för arkeologer och handläggare verksamma inom kulturmiljöområdet. Borssén, Cecilia (Riksantikvarieämbetet, 2008).

Arkeologisk konservering: från fält till laboratorium. Bohm, Carola (Riksantikvarieämbetet, 2005).

Rapport om rapporter : en diskussion kring kvalitetsbedömningar av arkeologiska rapporter.Gustafsson, Anders; Magnusson Staaf, Björn (Riksantikvarieämbetet, 2001).

Uppföljningar/utvärderingar

Överinseende konkurrens och effektivitet inom uppdragsarkeologin. (Riksantikvarieämbetet 2014).

Verkställighetsföreskrifter för uppdragsarkeologi.  Återrapportering av regeringsuppdrag. (Riksantikvarieämbetet, 2012).

Fynden – källmaterial för framtiden :  uppföljning av arkeologisk konservering i handläggning och praktik hos länsstyrelser och undersökare. (Riksantikvarieämbetet, 2008).

Vad kostar uppdragsarkeologin egentligen? : uppföljning av de faktiska kostnaderna för uppdragsarkeologin år 2005. Andersson, Carolina; Franzén, Rickard (Riksantikvarieämbetet, 2008).

Diverse

Standard och vägledning för upprättande och bevarande av arkeologiskt dokumentations- och fyndmaterial i Europa. EAC Guidelines 1. (Europae Archaeologia Consilium 2014).

Riksantikvarieämbetets yttrande över Ökad konkurrens på det uppdragsarkeologiska området – vissa ändringar i kulturminneslagen (Ds 2011:6)
– Bilaga 1 Statistik
– Bilaga 2 Internationella erfarenheter

Bygga och bevara : hur påverkar fornlämningar dina byggplaner? (Riksantikvarieämbetet, 2015).

Tema rapportering : vad blir kvar efter grävningen?: dokumentation från Riksantikvarieämbetets konferens i Stockholm 14-15 mars 2011.

Kvalitet i uppdragsarkeologin: dokumentation från Riksantikvarieämbetets konferens i Stockholm 23-24 november 2009.

Vanliga frågor om gallring

Varför gallras fynd vid utgrävningar?
Vilka fynd som ska samlas in vid en uppdragsarkeologisk undersökning beror på vilka vetenskapliga frågor som undersökningen ska försöka besvara. Fynden och de fysiska spåren i marken ligger till grund för en tolkning av fornlämningen, exempelvis hur gammal den är eller vilken funktion den har haft. Fynden som samlas in för att besvara frågorna är i vissa fall inte intressanta att bevara för framtiden. Det kan vara matavfall i form av djurben, saker från hus som spikar eller lerklining från väggarna och trasiga föremål. Många av de fynd som påträffas är i behov konservering innan de lämnas till in museer. När det gäller järnföremål är det oftast mycket korroderade och har övergått till att bli klumpar av rost. Att låta ett sådant föremål bli konserverad för höga kostnader är inte rimligt varken utifrån en byggherres synvinkel som ska bekosta konserveringen eller ur ett museiperspektiv. Att spara allt material skulle göra att våra museer får sina redan fulla magasin att svämma över.

Vem är det som bestämmer vad som görs vid en arkeologisk utgrävning?
Den som vill göra ett ingrepp i en fornlämning måste söka tillstånd hos länsstyrelsen, står det i kulturmiljölagen. Oftast är det frågan om en exploatör som vill göra en byggnation. Om ansökan blir beviljad bekostas undersökningen av exploatören och genomförs av den arkeologiska institution eller företag som länsstyrelsen utser. Det är sedan länsstyrelsen som ger anvisningar till hur den arkeologiska undersökningen ska genomföras, vilket inkluderar vilka fynd som ska samlas in, hur dessa ska hanteras och vilket urval av eventuella upphittade föremål som ska konserveras.

Under undersökningens gång följer länsstyrelsen upp hur arkeologerna genomför undersökningen vilket inkluderar en dialog kring eventuell gallring av påträffade fynd. Gallring av fynd görs alltså i samråd mellan länsstyrelsen och den arkeologiska institution eller företag som genomför undersökningen. De fynd som ska bevaras för framtiden fördelar sedan Riksantikvarieämbetet till olika museum som sedan i sin tur ska förvalta och visa dem. Den här processen finns reglerad i de föreskrifter som Riksantikvarieämbetet ger ut (KRFS 2017:1).

Varför kan inte föremål som hittas ligga kvar i marken om de riskerar att gallras?
Att lämna kvar fyndmaterial som påträffats vid en uppdragsarkeologisk undersökning är inte möjligt i och med att undersökningen genomförs för att det ska byggas något på platsen.

Varför kan inte privatpersoner få köpa fornfynd som ska gallras?
Fynd som hittas vid en arkeologisk undersökning tillfaller staten. Staten får endast skänka bort sin egendom då det finns lagstöd och ett sådant finns bara när det gäller att överlåta fynd till museer, så kallad fyndfördelning. Någon laglig möjlighet för Riksantikvarieämbetet eller länsstyrelsen att ge bort fynd till privatpersoner eller privata organisationer finns därför inte.

Vad är det som avgör ett fynds ”värde”?
Värdet beror på olika faktorer. Dels i vilket sammanhang föremålet är funnet (i en kontext eller i omrörda lager), om det har ett vetenskapligt värde (oberoende i vilken kontext det är funnet) samt hur välbevarat det är.