Om kulturarvsbrott och illegal handel
Kulturarvsbrott och illegal handel är en samling av brottstyper som på olika sätt drabbar kulturarvet. Ofta handlar det om vardagsbrottslighet som väcker relativt liten uppmärksamhet, i andra fall kan kulturarvsbrott innebära handlingar som står i strid med folkrätten och som berör människor världen över.
Den illegala handeln med kulturföremål skapar problem med gränsöverskridande dimensioner och leder till att kulturegendom skingras och spår av historien förloras.
Begreppen kulturarvsbrott respektive illegal handel är båda samlingsnamn för flera olika former av kriminalitet. Det är begrepp som också till stor del överlappar varandra även om det finns vissa skillnader. Innebörden i de båda begreppen beskrivs närmare nedan.
Kulturarvsbrott
Kulturarvsbrott är en samlingsterm för brott som har anknytning till och drabbar kulturarv.
Med kulturarv i sammanhang som rör kulturarvsbrott avses de materiella uttryck eller de fysiska ting som representerar olika aspekter av kulturarvet. Det kan vara en moraklocka, ett byggnadsminne, en förhistorisk gravhög eller en medeltida träskulptur i en kyrka. Detta innebär att både fast kulturarv och lösa kulturföremål kan utsättas för kulturarvsbrott, men med delvis olika brottsbeskrivningar.
Konsekvenserna berör alla
En del kulturarvsbrott utgör så kallade allmänna brott som kan drabba även andra typer av egendom än fysiska kulturmiljöer och kulturföremål. Andra brottstyper är specifikt reglerade i kulturmiljölagen (KML). Ett exempel på det förstnämnda är då en historisk byggnad utsätts för skadegörelse eller mordbrand. Sådana brott finns beskrivna i brottsbalken. En typ av fornminnesbrott är olovlig utgrävning av en fornlämning. Ansvarsbestämmelserna för den typen av brott finns i kulturmiljölagen.
En del kulturarvsbrott begås med uppsåt att skada eller radera ut historiskt betydelsefulla platser och därmed människors kollektiva minnen. I de flesta fall handlar det dock om en vardagsbrottslighet som väcker relativt liten uppmärksamhet och som begås av okunskap och oförsiktighet.
Oavsett händelseförlopp och bakomliggande motiv drabbar brotten det gemensamma kulturarvet och konsekvenserna berör alla. Det fysiska kulturarvet, som är en ändlig resurs, utarmas successivt och människors förståelse och tolkning av historien försvåras.
Illegal handel
Illegal handel med kulturföremål är en översättning till svenska av engelskans trafficking in cultural property (ibland även cultural heritage eller cultural goods) Begreppet har, genom att det används så flitigt internationellt, även fått fäste i Sverige.
Illegal handel med kulturföremål inkluderar ett brett spektrum av brottsliga handlingar och är inte enbart en fråga om att olagligt hanterade föremål omsätts på en marknad. Till exempel har FN-organet UNODC framhållit att “Trafficking in cultural property involves several acts that may ultimately result in the loss, destruction, removal or theft of irreplaceable items”, det vill säga illegal handel med kulturföremål inbegriper flera slags handlingar som i slutändan kan leda till förlust, förstörelse, avlägsnande eller stöld av oersättliga föremål.
Flera former av brottslighet
Den illegala handeln har alltså flera olika utseenden. I EU:s handlingsplan mot olaglig handel med kulturföremål 2023–2025 beskriver EU-kommissionen att det i första hand är tre olagliga aktiviteter som oftast kan kopplas till illegal handel med kulturföremål. Kommissionen tar upp att det rör sig om stölder respektive plundring, det vill säga att utan tillstånd gräva upp arkeologiska föremål ur marken. Det tredje området man nämner är förfalskning av kulturföremål.
Kommissionen beskriver även ett antal brottstyper som man benämner för relaterade brott, vilket konkret innebär framför allt bedrägeri, smuggling och korruption. Avslutningsvis tar kommissionen upp att utöver dessa olika former av illegal handel kan kulturföremål, som även om de förvärvats på laglig väg, missbrukas i kriminell verksamhet som till exempel penningtvätt, skatteflykt och finansiering av terrorism.
Illegal handel kan förstås ofta även omfatta ett moment där brottsligt åtkomna kulturföremål omsätts på både öppna och slutna marknader, på nätet och på fysiska försäljningsställen. Föremålens ekonomiska värde mångfaldigas inte sällan på vägen från plundring eller stöld till försäljning och återförsäljning, vilket innebär att om deltar i eller underlättar den illegala handeln med kulturföremål riskerar man också att göda den internationella organiserade brottsligheten.