Om EU och kulturarvet

Kulturområdet som helhet är ett av de politikområden där EU endast har befogenhet att vidta åtgärder för att stödja, samordna eller komplettera medlemsländernas åtgärder utan att ersätta deras befogenheter.

Inte förrän Maastrichtavtalet ingicks 1993 fick Europeiska unionen befogenheter i kulturfrågor. Genom Maastrichtfördraget blev EG en union – EU – och började då med kulturell verksamhet för att bevara, sprida och utveckla kulturen i Europa. EU:s roll inskränker sig dock huvudsakligen till att stödja samarbete mellan kulturaktörer i olika medlemsstater eller komplettera deras initiativ för att bidra till spridningen av medlemsstaternas kultur med respekt för deras nationella och regionala mångfald för att framhäva det gemensamma kulturarvet.

Därför ger EU stöd till kulturella initiativ och projekt genom bl.a. kulturprogrammet Culture. EU stödjer ekonomiskt även projektet europeisk kulturhuvudstad. Men EU kan alltså inte ta beslut på kulturområdet som innebär en harmonisering av medlemsländernas bestämmelser i lagar och andra författningar.

Kulturarv i fördraget

Kulturarv som begrepp nämns särskilt i två artiklar i det reviderade fördraget, som vi här kallar Lissabonfördraget, och som är en konsoliderad version av flera fördrag. Kulturarv omnämns dels i avdelning I, artikel 3, dels i avdelning XII, artikel 167, varav den senare bland annat innehåller en skrivning av så kallad mainstreamingkaraktär, dvs. att ”unionen ska beakta de kulturella aspekterna då den handlar enligt andra bestämmelser i fördragen, särskilt för att respektera och främja sin kulturella mångfald.”

Kulturarvsfrågornas tvärsektoriella karaktär

Det som komplicerar kulturarvsfrågorna är att de uppträder inom många andra samarbetsområden t.ex. handel, miljö, energi och jordbruk. De är tvärsektoriella. Det innebär att de kan vara svåra att identifiera som kulturarvsrelaterade. De hanteras normalt av andra experter på andra samarbetsområden. Särskilt problematiskt kan det bli när frågorna inordnas under de områden där EU har en exklusiv beslutanderätt t.ex. handel, vilket alltså inte är fallet med samarbetsområdet kultur.

Det finns dock ändå exempel på harmonisering som berör kulturarvsområdet och det gäller förordningen om export av kulturföremål till tredje land som ju innebär direktverkande lagstiftning i medlemsstaterna. Bakgrunden är att frågan till övervägande delen ses som en fråga om export och skydd och fullbordande av den inre marknaden och mindre grad en fråga för kulturområdet. Den är dock ett bra exempel på kulturarvsfrågornas tvärsgående karaktär. Vidare påverkas kulturarvsområdet även av reglerna om fullbordandet av den inre marknaden, exempelvis när det gäller användningen av metallsökare och som sedan en tid är en särskilt aktuell fråga för Sverige.

Stöd genom program och initiativ

EU-program som Culture och Kreativa Europa och ramprogrammet för forskning och innovation Horizon 2020 omfattar satsningar som på olika sätt indirekt berör kulturarvsområdet. Ett relativt nytt initiativ är inrättandet av det europeiska kulturarvsmärket som ska ges till platser som spelat en avgörande roll för Europas historia och kultur och/eller unionens uppbyggande.

Kulturarvsfrågorna har alltså gränsytor mot många av EU:s politikområden och det finns kopplingar till både juridiska, ekonomiska och andra styrmedel. EU-kommissionen lyfter fram att kulturarv har betydelse för minst fyra andra viktiga områden inom EU:s tillväxtinitiativ EU 2020; innovation, den digitala agendan, industripolitik för globalisering och en agenda för nya färdigheter och jobb.