Lösningsorienterat arbetssätt

Goda lösningar tar tid eftersom kunskaper måste få växa fram. Det som ter sig självklart är ofta resultat av ett gediget analysarbete. Det finns sällan genvägar. När och hur den avgörande kunskapen/insikten uppstår är svårt att säga.

Fånga kulturmiljöfrågan

Det är viktigt att till en början vara öppen och söka ”den rätta kulturmiljöfrågan”, som är beroende av projektets och platsens samverkanspotential. Man måste skilja på behovet av kunskap som förutsätter delaktighet i processen och kunskapsunderlag som oberoende tas fram.

I en kreativ planeringsprocess förädlas kunskapen successivt. Det kan gå fortare genom medveten teknik som t.ex. rundabordssamtal. En MKB-process är oftast enbart fokuserad på att framställa underlag för att bedöma konsekvenser och inte på att uppnå goda lösningar. Ett kulturmiljöunderlag tas vanligen fram endast för att göra en godkänd MKB. Ett annat problem är att kulturmiljökonsulterna för det mesta vill ”skriva färdigt” innan de lämnar över sitt kunskapsunderlag, vilket motverkar en kreativ och sökande ”designprocess”.

För att nå goda lösningar behövs processer där kunskap successivt ”kan tankas ur” och påverka projektutvecklingen. Detta underlag kan också användas för konsekvensbedömningarna i MKB-rapporten. MKB-processen har därmed integrerats i planeringsprocessen.

Alla har olika roller

Konsulten kan sitta med på projektmöten och aktivt bidra i den pågående kunskapsprocessen. Länsstyrelsen som myndighet möter endast projektet i olika samråd, där de har en roll att identifiera nyckelfrågor som stöd för vägverkets upphandling av konsult. Ett bättre översiktligt underlag på länsstyrelsen skulle underlätta denna uppgift i de avgörande tidiga skedena. Samspelet mellan kulturmiljökonsulterna och länsstyrelsens kulturmiljöenhet behöver också utvecklas.

Ta med kulturmiljön från början

De stora vinsterna för kulturmiljön kan hämtas hem i tidiga skeden, då kulturmiljön i landskapet som helhet bör uppmärksammas och hanteras. I senare fasen begränsas frågorna till att undvika objekt eller avgränsade områden, vilket är till förfång både för det tvärsektoriella tänkandet och för de hållbara lösningarna. Nödvändigheten att kompromissa ökar när antalet alternativa korridorer minskar. Praxis bör vara att redan i förstudien tydligt ange hur komplicerade kulturmiljöfrågor ska hanteras.

Riksantikvarieämbetet har sedan mitten av 1990-talet utvecklat metoder för att arbeta med kulturvärden i miljökonsekvensbeskrivningar.

Utgångspunkter för det nuvarande arbetet är att:

  • Förtydliga kulturmiljöns betydelse som en tillgång i landskapet och nyttan med långsiktigt hållbara lösningar
  • Utveckla konsulternas och kulturmiljösektorns kunskap och kompetens, om kunskapsunderlag, urvalsmetoder, målformuleringar, konsekvensbedömningar och kompensationstänkande
  • Utveckla beställarnas kunskaper och kompetens om behovet av underlag, tid för målanalys och problemlösning mm.
  • Utveckla kulturmiljöfrågan i MKB-utbildningarna
  • Bygga upp ett uppföljningssystem

Miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) är ett sätt att verka för att natur och kulturmiljöer inte tar (orimlig) skada vid exploatering. En MKB utgör en beskrivning av den planerade verksamheten, en bedömning av dess effekter på miljön och människors hälsa och förslag till åtgärder för att komma tillrätta med problemen.

Kraven på miljöbedömningar och miljökonsekvensbeskrivningar ställs i miljöbalkens sjätte kapitel. De innebär i korthet att en exploatör eller verksamhetsutövare är skyldig att som underlag för beslut beskriva konsekvenserna av olika tänkta förändringar. Påverkan på kulturmiljön är en av de frågor som ska behandlas.

Miljökonsekvensbeskrivningen upprättas i samråd med länsstyrelsen, andra myndigheter och enskilda intressenter. Ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen ska kungöras och kungörelsen publiceras i ortstidningen så att alla intressenter får tillfälle att reagera.

  • Skriven av: Eva Fadeel
  • Publicerad: 7 september 2017
  • Uppdaterad: 22 november 2017