Runstenen Vg 7 i kulturreservatet Vallby Sörgården i Götlunda i Västergötland. Inskriften lyder: "Grim reste stenen efter Halvdan, sin frände."Runstenen Vg 7 i kulturreservatet Vallby Sörgården i Götlunda i Västergötland. Inskriften lyder: "Grim reste stenen efter Halvdan, sin frände."Foto: Magnus Källström (CC BY)

Runor och runstenar

I Sverige finns mer än 4 000 runinskrifter med budskap och meddelanden som sträcker sig från 200-talet och in i nyare tid. De utgör de äldsta bevarade originaldokumenten på det svenska språket och är därför en viktig länk till vår historia. Runverket, som ingår i enheten för Kulturvårdsstöd vid Riksantikvarieämbetets Kulturvårdsavdelning, svarar för arbetet med att bygga upp kunskap om runinskrifterna och för samordning av vården av landets runstenar.

Totalt känner man omkring 7 000 runinskrifter i världen, varav ungefär hälften utgörs av vikingatida runstenar. De flesta av dessa ristades och restes under 1000-talet det vill säga i vikingatidens slutskede. Runstenarna var inga gravstenar, utan istället minnesmonument. När någon hade gått bort lät de efterlevande resa en sten eller hugga en ristning i en häll till hans eller hennes minne. Ofta finner man dessa runstenar och runhällar intill vägar och andra kommunikationsleder. I Sverige finns cirka 2 500 runstenar helt eller delvis bevarade. Hur många de var från början vet ingen och varje år görs nya fynd.

Rungruppen “Runverket”

På Riksantikvarieämbetet finns en rungrupp kallad Runverket bestående av fem personer med bred, tvärvetenskaplig kompetens. Gruppen arbetar dels med forskning, dokumentation och publikation av Sveriges runinskrifter och med att sprida information kring runor, ristningar och runstenar, dels med att ge dokumentations-, förvaltnings- och konserveringsråd. Gruppen består av enhetschef arkeolog Christian Runeby, forskare och runolog Magnus Källström, forskare, arkeolog och 3d-skanningsexpert Laila Kitzler Åhfeldt, ingenjör med inriktning på betong Stefan Lindgren (många av landets runstenar är lagade eller sammanfogade med cementhaltigt bruk eller har betongsocklar), samt Helen Simonsson som är samordnare av runstensvården, fadderansvarig och kan svara på konserveringsfrågor avseende sten. (Fram till och med sin pension 2014 var det runolog Thorgunn Snaedal som ansvarade för samordningen av runstensvården och som ansvarade för runstensfaddrarna).

Runstensvården under förändring 2015

Riksantikvarieämbetets arbete med runstensvård genomgår vissa förändringar för närvarande. Vi vill dels utveckla och förstärka kunskapsuppbyggande och kunskapsförmedling kring runor och runstensvård tillsammans med länsstyrelserna, dels vill vi i högre grad integrera och samordna runstensvården med den övriga fornvården som länsstyrelserna beställer och utför. Mer information om detta förändringsarbete kommer att läggas ut successivt här.

Vid rengöring försvinner ofta inte enbart det man vill få bort utan även en del av stenens yta. Det är dessutom näst intill bortkastat att rengöra en sten om man inte börjar med att göra något åt orsaken till att påväxt främjas. Därför vill vi än mer framhålla vikten av att arbeta preventivt med stenarnas omgivning – det vill säga ta så fort som möjligt bort skuggande träd, omgivande buskage, sly, högt gräs, gamla löv, fågelspillning och klippt gräs som hamnat på stenytan INNAN detta ger upphov till påväxt. Biologiskt material som ligger på stenarna håller kvar fukt och bidrar till näring – alltså en perfekt grogrund för lav och mossa. Mer om varför det växer på runstenar kan man läsa här: Varför växer det på run- eller gravstenar?

Runstensfaddrar – ett system för att veta hur landets stenar mår  

Sedan 1992 har det funnits ett faddersystem för runstenar hos Riksantikvarieämbetet. Det systemet har inneburit att vissa runstenar har haft faddrar som ofta är verksamma eller boende i stenens närområde. Många faddrar är t.ex. hembygdsföreningar, fornminnesföreningar, skolor eller markägare. I samband med förändringarna under 2015 håller vi på med ett inventeringsarbete även av faddersystemet och går igenom t.ex. vilka som fortfarande vill vara verksamma, vilka adresser som är aktuella eller inaktuella och vilka råd och riktlinjer vi behöver gå ut med till de olika föreningarna. Det finns ett Vårda väl blad med inriktning på runstenar att ladda ner här: http://www.raa.se/vardaval.

Den viktigaste uppgiften för en fadder är att vara våra ögon och öron på plats regionalt och lokalt – men man behöver inte vara fadder för att vara engagerad i runstenarna! Upptäcker man att en sten kan ha skadats naturligt eller på grund av mänsklig påverkan, hör av er till er länsstyrelse eller till Helen Simonsson (eller till någon annan i rungruppen) på Riksantikvarieämbetet. Här finns en artikel som beskriver hur allmänheten kan hjälpa till: Hur kan man hjälpa till att bevara våra runstenar?

Om man vill ställa frågor kring en viss runsten så underlättar det om man vid förfrågan vet vilken beteckning runstenen eller runinskriften har. På Wikipedia kan du hitta en lista över Sveriges runinskrifter och där kan du söka landskapsvis: Runinskrifter i Sverige. Du kan också söka på kategorin “runstenar” i Fornsök.

Fram till och med 2014 fanns det för runstensfaddrarna en blankett som kallades ”Rapport för tillsyn av runristning”. Dessa blanketter har dock gamla inaktuella adress- och kontaktuppgifter och ska därför inte användas mer. Vill du rapportera hur en runsten mår räcker det med ett vanligt mejl till Helen Simonsson (bifoga gärna ett enkelt fotografi, ett mobilfoto fungerar i regel bra). Man behöver inte vara fadder för att rapportera hur en sten mår – alla är välkomna att hjälpa till.

Kontakta Runverket:
Christian Runeby, enhetschef Kulturvårdsstöd, Kulturvårdsavdelningen, tfn 08-5191 8190, christian.runeby@raa.se;
Magnus Källström, Kulturvårdsavdelningen, tfn 08-5191 8384, magnus.kallstrom@raa.se;
Laila Kitzler Åhfeldt, Kulturvårdsavdelningen, tfn 08-5191 8080, laila.kitzler.ahfeldt@raa.se;
Stefan Lindgren, Kulturvårdsavdelningen, tfn 08-5191 8342, stefan.lindgren@raa.se;
Helen Simonsson, Kulturvårdsavdelningen, tfn 08-5191 8339, helen.simonsson@raa.se.

 

Dela sidan på