Runblock U 112 Kyrkstigen, Eds sn, UpplandRunblocket U 112 vid Kyrkstigen i Eds socken (dagens Upplands-Väsby). Blocket bär två olika ristningar. Inskriften på den södra sidan lyder: "Ragnvald lät rista runorna efter Fastvi, sin moder, Onäms dotter, hon dog i Ed. Gud hjälpe hennes ande." Foto: Pål-Nils Nilsson (CC BY)

Runor och runstenar

I Sverige finns mer än 4 000 runinskrifter med budskap och meddelanden som sträcker sig från 200-talet och in i nyare tid. De utgör de äldsta bevarade originaldokumenten på det svenska språket och är därför en viktig länk till vår förhistoria. Runverket, som ingår i enheten för Kulturvårdsstöd vid Riksantikvarieämbetets Förvaltningsavdelning, svarar för arbetet med att bygga upp kunskap om runinskrifterna och vårda landets runstenar.

Totalt känner man omkring 7 000 runinskrifter i världen, varav ungefär hälften utgörs av vikingatida runstenar. De flesta av dessa ristades och restes under 1000-talet det vill säga i vikingatidens slutskede. Runstenarna var inga gravstenar, utan istället minnesmonument. När någon hade gått bort lät de efterlevande resa en sten eller hugga en ristning i en häll till hans eller hennes minne. Ofta finner man dessa runstenar och runhällar intill vägar och andra kommunikationsleder. I Sverige finns 2500 runstenar helt eller delvis bevarade. Ingen vet hur många de var från början.

Runverket ansvarar för den här delen av vårt kulturarv som finns spritt över landet från Skåne i söder till Jämtland i norr. I verksamheten ingår att:

  • undersöka, tolka, dokumentera och publicera Sveriges runinskrifter
  • vårda och sköta tillsynen av landets runstenar samt engagera så kallade runstensfaddrar
  • bevaka att det tas hänsyn till runminnesmärken vid fysisk planering
  • sprida information om runstenar och runinskrifter till allmänheten

 

Kontakt: Thorgunn Snædal, Förvaltningsavdelningen, tfn. 08-5191 8510,
thorgunn.snaedal@raa.se

Senast ändrad 2014-03-25

Dela sidan på