Nyhetsarkiv
Forskningsstationen på Snow Hill-ön. I förgrunden ser man som hur smältvattnet skapar jorderosion och ras. Foto: (CC BY)

Smältande isar hot mot lämningar efter historisk polarexpedition

Lämningarna efter Otto Nordenskjölds Antarktis-expedition är fortfarande välbevarade. Smältande isar och stigande temperatur riskerar dock att skölja ut dem i havet. Ny dokumentation ska ge underlag för framtida förvaltning, men också sprida kunskap om ett för många okänt kulturarv.

På ön Snow Hill i norra Antarktis står ett ensamt trähus på stranden och blickar ut mot Weddellhavet. Vajrar förankrar huset i den steniga marken och skyddar mot den stundtals hårda vinden. Invändigt ryms tre små sovrum och ett enkelt kök. Här bodde och arbetade Otto Nordenskjöld och delar ur hans polarexpedition under närmare två år vintrarna 1902 och 1903.

– Huset är i förvånansvärt gott skick. I efterhand har man satt upp fotografier och informationsskyltar och huset liknar idag ett hembygdsmuseum, men känslan av där och då är ändå påtaglig, berättar Gunnar Almevik, bebyggelseantikvarisk expert och professor vid Göteborgs universitet.

I slutet av december reste Gunnar Almevik och kollegan Jonathan Westin tillsammans med ett svenskt-argentinskt forskningsteam, CHAQ2020, till Antarktis. Deras uppgift: att på uppdrag av Riksantikvarieämbetet dokumentera och bedöma tillståndet av de totalt fem minnesmärken som finns kvar efter den svenska polarexpeditionen 1901–1903.

Klimatförändringarna största hotet

– Vad är det för lämningar? Vilken status har de? Vad behöver göras? Det har inte funnit något sådant samlat kunskapsunderlag hittills. Mycket av de enskilda lämningarna är fortfarande i gott skick, konstaterar Gunnar Almevik. Däremot hotas de av klimatförändringarna.

– Att lägga ny tjärpapp och laga fönster på huset på Snow Hill är relativt enkelt. Det allvarliga hotet, och det gäller alla lämningar från Nordenskjölds polarexpedition, kommer från det förändrade klimatet, säger han.

Enligt Gunnar Almevik är det inte möjligt att ha en bevarandehorisont på hundra år, i dagsläget är trettio eller femtio år mer rimligt.  Att flytta lämningarna är en möjlighet, men det är också svårt att hitta platser i närheten som skulle vara mindre utsatta för klimatförändringar, konstaterar Gunnar Almevik.

– Vi kan jämföra vår digitala dokumentation med de historiska fotografier och noggranna karteringar som gjordes 1901 av Snow Hill och närmiljön kring forskningsstationen. Då ser man tydligt att kullarna där man satte upp laboratorier och mätstationer delvis har eroderat och flutit ut i havet.

Samtliga besökta lämningar har dokumenterats och beskrivits med avseende på tillstånd, risker och behov av åtgärder. Tillståndsbedömningen utgår från den internationella standarden för tillståndsbedömning av fast kulturarv (SS-EN 16096:2012).

Ett viktigt syfte med dokumentationen är att ge ett underlag om hur kulturarvet bör underhållas och förvaltas framöver. I Antarktis finns ett knappt hundratal historiska platser och minnesmärken som är skyddade enligt Antarktisfördraget. Förvaltningsansvaret för lämningarna efter Nordenskjöld-expeditionen delas mellan Argentina och Sverige.

– Vi håller på att sammanställa en rapport, som kommer att användas som kunskapsunderlag i de fortsatta diskussionerna om vad Sverige kan göra med lämningarna, säger Gunnar Almevik.

Dokumentation gjordes bland annat med hjälp av drönare. Foto: (CC BY)

Visualisering av ett otillgängligt kulturarv

Han hoppas att deras omfattande dokumentation också ska bidra till att sprida kunskap om ett lite bortglömt kulturarv. Såväl huset på Snow Hill som övriga lämningar och landskapet dokumenterades med hjälp av exempelvis drönare, laserskanning och fotogrammetri, men också traditionellt med skisser och objektsbeskrivningar. Forskarna spelade även in filmer och många olika ljud av exempelvis stormar och pingviner.

– Det finns stora pedagogiska möjligheter, och vi vill att allmänheten ska kunna ta del av de här miljöerna, kanske virtuellt eller genom en interaktiv modell.

Samtal pågår redan med Centrum för digital humaniora vid Göteborgs universitet. Även Polarmuseet i Gränna har visat intresse, enligt Gunnar Almevik.

– Vi kommer att tillgängliggöra alla data och se till att den som vill ska kunna ta del av den.  Sen är det upp till andra att göra materialet pedagogiskt intressant. Det är en museal uppgift, säger Gunnar Almevik.

Rapporten till Riksantikvarieämbetet beräknas bli klar under våren 2020. Data från dokumentationen hoppas Gunnar Almevik blir tillgänglig senare under året.

Läs mer

 

  • Publicerad:
  • Uppdaterad: