Tidigare okänt runstensfragment hittat i Gamla stan i Kalmar
Magnus Källström, Riksantikvarieämbetets runolog, har tittat närmare på det runfynd som grävdes fram i Kalmar i början av mars i år. Stenfragmentet hittades i ett raseringslager från 1500-talet och har förmodligen använts som golv- eller trappsten. Även fyndplatsen var intressant då runstensfyndet är det första som hittats inne Kalmar stad.
– Den 10 mars kom årets första runfynd. Då kom nämligen ett mejl från grävningsledaren Magnus Stibéus från Arkeologerna vid Statens historiska museer som skrev att de samma förmiddag hade funnit ett tidigare okänt runstensfragment vid en arkeologisk undersökning i Gamla stan i Kalmar, berättar Magnus Källström, som är runolog, docent och forskare inom runforskningsområdet vid Riksantikvarieämbetet.
Av de bifogade bilderna framgick att det rörde sig om ett kalkstensfragment med såväl runor som reliefhuggen djurornamentik. Fyndplatsen var också märklig. Något runstensfynd har aldrig tidigare gjorts i denna del av Kalmar. Det fanns alltså all anledning att titta lite närmare på detta fynd så Magnus Källström bestämde sig att snabbt ta det tidiga morgontåget ned.
Fragmentet hade hittats i ett raseringslager från 1500-talet och enligt arkeologerna har stenen förmodligen använts som golv- eller trappsten. Stenytan är nämligen tydligt blanknött. Trots detta är ristningen tydlig och man kan utan problem läsa de tre runorna hul.
Tre tecken normalt för få för att tyda
– Tre runor brukar normalt vara alldeles för lite för att inskriften ska kunna tolkas, men med tanke på hur formelartade runstenstexterna brukar vara är det mycket troligt att det rör sig om resterna av ett namn som har innehållit namnleden Holm-, t.ex. mansnamnen Holmi och Holmfastr eller ett kvinnonamn som Holma eller Holmfrīðr. Givetvis skulle man också kunna tänka sig ett ortnamn där ordet holmi eller holmr ’holme’ har ingått, men ortnamn är ju betydligt ovanligare i denna typ av texter, säger Magnus Källström.
Kalkstenen med sina många naturliga fördjupningar kan ibland vara förrädisk när det handlar att avgöra vad som är ristat och vad som har uppkommit av naturen. Vid första anblicken var Magnus Källström övertygad om att det här bara fanns naturliga ojämnheter i stenytan, även om de påminde om ett en bakvänd s-runa, som dock stod mycket tätt inpå den följande h-runan. Men vid ett nytt besök ändrade Magnus uppfattning.
Du kan läsa mer om runstenen och vad Magnus kom fram till, samt om en lädersko från Uppsala, i Magnus Källströms inlägg på K-blogg från den 21 mars: Årets första runfynd 2022