Vikten av att använda rätt metod för att bevara hällristningar
SAMHELL är ett svenskt-norskt samarbete kring bevarande, dokumentation och synliggörande av hällristningar. I förlängningen syftar samarbetet till att säkerställa att hällristningar i Sverige och Norge blir så bra bevarade som möjligt till kommande generationer.
De båda länderna ska lära av varandra och ta fram gemensamma riktlinjer och rekommendationer, med syfte att sprida kännedom om ”best pratice” inom vård och förvaltning, vidareutveckla tekniska dokumentationsmetoder och att synliggöra ristningarna med moderna, skonsamma tekniker.
– Genom att vidareutveckla metoderna och rutinerna för vård, förvaltning, dokumentation och publikanpassning så att de blir varsammare än tidigare, kan vi bättre skydda och bevara våra hällristningar till barn och barnbarn. Ett sätt att göra detta på är att utgå från de europeiska standarderna för kulturvård. De har tagits fram inom standardiseringsorganisationen CEN och är antagna både i Norge och Sverige, säger Helen Simonsson, stenkonservator vid Riksantikvarieämbetet.
Inte självklart med röda hällristningar
Under 1950-talet spreds bruket att måla i hällristningar med röd färg för att göra ristningarna mera synliga för besökare. Det har bidragit till att många tror att ristningarna har varit rödmålade från början trots att bevis saknas för detta. Inför imålning har man tidigare ofta tagit bort påväxt med metoder som bidragit till att nedbrytningen av stenen har påskyndats.
– Eftersom att rengöra och måla i är ett invasivt ingrepp, så pågår idag ett utvecklingsarbete med att ta fram andra, mer moderna och varsamma sätt att visa ristningarna på. Ristningarna kan synliggöras på andra sätt, till exempel med artificiellt släpljus, säger Helen Simonsson.
Läs mer i Helens Simonssons inlägg på Riksantikvarieämbetets K-blogg som handlar om hur man vårdar sten och om bra eller mindre bra metoder för att fylla i hällristningar:
K-blogg: ”En liten rödmålad gubbe gör väl inget?”
Projekt Samhell är delvis finansierat av EU-medel genom Europeiska regionala utvecklingsfonden och ingår i programmet Interreg Sverige-Norge, delområde Gränslöst samarbete. Projektägare är Länsstyrelsen i Västra Götaland och Norska Riksantikvaren och de leder projektet tillsammans med Universitetsmuseet i Bergen och Länsstyrelsen i Västernorrland.