Förstudie föreslår omfattande förändringar med en ny och samlad planlagstiftning
Den 29 september överlämnade regeringens utredare Lena Erixon sin förstudie om nationell fysisk planering till regeringen. Förstudien innehåller tre förslag som ska förbättra det svenska planeringssystemet. Förslagen kan påverka systemet med riksintressen och kulturmiljövårdens frågor på olika sätt.
Utredaren har haft i uppgift att identifiera hur staten på ett samordnat sätt kan ge tydligare förutsättningar för en långsiktigt hållbar användning mark och vatten och en effektiv fysisk planering och prövning. I uppdraget har också ingått att föreslå en struktur för hur nationell fysisk planering kan utformas och att analysera vilka konsekvenser som kan uppstå för staten, kommuner, regioner, företag och enskilda.
Stora förändringar av mandat och ansvar i huvudförslaget
Förstudien innehåller tre alternativa förslag som i olika grad medför förändringar av nuvarande system. Samtliga förslag berör riksintressesystemet och kulturmiljövårdens frågor på olika sätt.
Huvudförslaget är det förslag som innebär störst förändringar jämfört med nuvarande regelverk. Det innebär att en ny samlad planlagstiftning ska tas fram. I den nya lagstiftningen ska bestämmelser ur den nuvarande plan- och bygglagen, väglagen, lagen om byggande av järnväg och delar av miljöbalken ingå.
Den nya planlagstiftningen kombineras med en nationell fysisk planeringsnivå som ska resultera i en nationell plan som regeringen beslutar om. En regional sektorsplanering för vissa frågor föreslås också. Riksintressen ersätts i förslaget av ”nationella territoriella anspråk” för hushållningsintressen, där kulturmiljövård är ett av flera områden. Bland annat ska de utpekade områdena ha värden som är ”omistliga eller kritiska”.
Förstudien menar att förändringarna i förslaget kan genomföras utan större inverkan på det kommunala självstyret. För andra aktörer i systemet kan förändringarna i mandat och ansvar bli betydande, till exempel genom att vissa komplexa planeringsfrågor ska lösas på en mer övergripande nivå.
Inte lika omfattande förändringar i förslag två och tre
Det andra förslaget innebär att regeringen fattar beslut om en nationell målbild som statliga myndigheter ska utgå ifrån i arbetet med fysisk planering. För andra aktörer inom samhällsbyggnadssektorn ska målbilden ses som statens viljeyttring. Det tredje förslaget handlar om en mer aktiv förvaltning av nuvarande system och är det minst långtgående av förslagen. I förslag två och tre behålls nuvarande system med riksintressen men med varierande grad av förändringar i lagstiftningen.
Sammantaget kommer förslagen om de genomförs innebära att kraven på att kunna hantera kulturmiljöfrågor och att göra avvägningar på nationell och regional nivå ökar. I dagsläget tas nationella planer endast fram för infrastruktur- och havsplanering. Fler målkonflikter och avvägningar kommer behöva hanteras innan den kommunala planeringen tar vid.
Kritik mot nuvarande planeringssystem – men inte mot riksintressen
Förstudien slår fast att det finns en omfattande kritik av nuvarande planeringssystem. Kritiken rör huvudsakligen inte riksintressen i sig utan i stället tillämpningen av bland annat riksintressen. De flesta upplever att systemet med riksintressen fungerar bra.
De detaljplaner som överprövas av länsstyrelserna på grund av ett riksintresse är också så få att de inte är ett hinder för den fysiska planeringen. Endast 24 av knappt 10 000 detaljplaner har upphävts med hänsyn till riksintresse under perioden 2016–2022. Av dessa har bara 6 detaljplaner upphävts med hänvisning till kulturmiljövården.
Flera aktörer upplever däremot att staten saknar en samlad målbild för de nationella intressen som påverkar planeringen. Det finns också ett stort antal internationella och nationella mål som påverkar den fysiska planeringen. Här behövs ett tydligare stöd från den statliga nivån med att tolka hur dessa ska omsättas i den kommunala planeringen.
Många upplever också att parallella lagstiftningar försenar planprocessen. Det gäller till exempel detaljplanerade åtgärder som också kräver dispens eller tillstånd enligt Miljöbalken. Även samordningen mellan olika samhällsbyggnadsaktörer brister. Det gäller till exempel mellan Trafikverkets planprocesser och den kommunala planeringen, men det konstateras också att regionernas roll i den fysiska planeringen är [KN1] otydlig.
Nästa steg
Nu bereds förstudien av regeringen och det är möjligt att den remitteras för ytterligare utredning. Om regeringen väljer att gå vidare med något av de presenterade förslagen kommer ytterligare utredning genom statlig offentlig utredning (SOU), regeringsuppdrag eller annan beredning behövas.
När du vill veta mer
I juli 2022 tillsatte den förra regeringen en utredning om nationell fysisk planering. Förstudien har letts av den tidigare generaldirektören för Trafikverket, Lena Erixon, den överlämnades till regeringen den 29 september 2023.
- Pressmeddelande om att förstudien är klar på Regeringskansliets webbplats
- Ta del av utredningen om nationell fysisk planering på Regeringskansliets webbplats
Just nu pågår även en utredning om förenklade och förkortade tillståndsprocesser enligt miljöbalken som det kan vara bra att känna till och som också ska bidra till att effektivisera den fysiska planeringen. Utredningen ska redovisas senast den 15 december 2024.