Ekosystemtjänster och grön infrastruktur

Ekosystemtjänster är ett relativt nytt begrepp. Det sattes på den politiska dagordningen i FN år 2005 när en global studie av ekosystemtjänster presenterades. Syftet med värdering av ekosystemtjänster inom FN och nationellt är att synliggöra värden som naturen ger människan och som sällan eller endast delvis värderas i beslutsfattande och förvaltning.

Därefter har mål för ekosystemtjänster antagits inom EU och skrivits in i Sveriges16:de miljömål om biologisk mångfald: Senast år 2018 ska betydelsen av biologisk mångfald och värdet av ekosystemtjänster vara allmänt kända och integreras i ekonomiska ställningstaganden, politiska avväganden och andra beslut i samhället där så är relevant och skäligt.

Vad är ekosystemtjänster? Ekosystemtjänster utgör nyttor och värden som människor erhåller från naturen och som bidrar till välbefinnande, dvs det är en värdemodell som tar sin utgångspunkt i värden för människor. Teorier har hämtats bl.a. från miljöekonomi. Det är inget heltäckande värderingssystem. Ekosystemtjänsterna brukar delas in i fyra huvudkategorier; Stödjande, Försörjande, Reglerande och Kulturella. Ibland slås kategorin stödjande och reglerande ihop till en kategori. De stödjande ekosystemtjänsterna kan t.ex. vara fotosyntes och jordmånsbildning, och reglerande ekosystemtjänster kan t.ex. vara pollinering, luft- och vattenrening.

De kulturella ekosystemtjänsterna är komplexa och de minst undersökta och i kronor värderade ekosystemtjänsterna. Deras värde varierar mellan människor bl.a. beroende på erfarenheter. För att fånga in de kulturella ekotjänsterna kan även andra än experter behöva engageras. De kulturella ekosystemtjänsterna omfattar rekreation och friluftsliv, symboliska och estetiska värden, kunskaps- och vetenskaliga värden. Förenklat sett är kulturella ekosystemtjänster de värden som människan får eller kan erhålla i kontakt med naturen. De kan sammanfattas som upplevelsevärden.

Naturvårdsverket genomför en kommunikationssatsning om ekosystemtjänster i samarbete med flera statliga myndigheter, bl.a. Riksantikvarieämbetet. Läs mer om ekosystemtjänster på Naturvårdsverkets webbplats.

Nordisk projektrapport om värdering av kulturmiljö och ekosystemtjänster:
http://brage.bibsys.no/xmlui/bitstream/id/355555/okosystemtjenester.pdf

Grön infrastruktur

EU:s strategi för grön infrastruktur antogs i maj 2013. Med grön infrastruktur avses ett nätverk av natur och element som bidrar till fungerande livsmiljöer för växter och djur och till människors välbefinnande. Med välbefinnande avses att den gröna infrastrukturen bidrar till ekosystemtjänster. Den gröna infrastrukturen som etableras kan med fördel ha mångfunktionell betydelse i landskapet. Den ska förvaltas på ett sätt så att biologisk mångfald bevaras och ekosystemtjänster främjas i hela landskapet. Avsikten är att den ska beaktas i den fysiska planeringen och i pågående markanvändning.

Naturvårdsverket har i uppdrag att koordinera arbetet för grön infrastruktur i svenska land-, vatten- och havsområden. Länsstyrelserna ska med stöd av centrala myndigheter utarbeta regionala handlingsplaner för grön infrastruktur. Målsättningen är att de regionala handlingsplanerna till stora delar ska vara etablerade 2017.

  • Skriven av: Eva Fadeel
  • Publicerad: 24 augusti 2017
  • Uppdaterad: 22 november 2017