Den gamla köksträdgården vid Gunnebo slott är en fri förnyelse baserad på Carlbergs originalritning från slutet av 1700-talet.Foto: Fabian Mebus/RAÄ (CC BY)

Restaurering, skötsel och igenväxning

Trädgårdar och parker byggs till stor del upp av växter. Förändring är därför en naturlig del av deras historia. Miljöerna kräver, kanske mer än något annat kulturarv, årliga vård- och underhållsåtgärder för att värdena ska finnas kvar.

 

Skötsel av historiska parker och trädgårdar

Gemensamt för historiska parker är att de krävde omfattande manuella arbetsinsatser, vilket det generellt inte rådde brist på under 1700- och 1800-talen. Med dagens höga kostnader för arbetskraft handlar mycket av skötseln om att effektivisera insatserna med hjälp av maskiner och moderna redskap.

Samtidigt är det viktigt att hålla kunskapen om traditionella skötselmetoder vid liv, dels för att den i sig själv utgör ett kulturarv och dels för att kunskapen behövs för att kunna jämföra effekter av traditionella och moderna metoder.

 

Skriftserie om skötsel av historiska trädgårdar

Riksantikvarieämbetet och Hantverkslaboratoriet tar under 2017 och 2018 fram ett antal publikationer om skötsel av historiska trädgårdar. Skrifterna är ett resultat av ett flerårigt kunskaps- och utvecklingsprojekt.

För närvarande har följande skrifter publicerats:

Läs mer om projektet Utvecklande skötsel av kulturhistoriska parker och trädgårdar här.

 

Igenväxning och förenkling

Under andra hälften av 1900-talet lämnades många större trädgårdar att växa igen eller utarmades på planteringar. Det stora antalet arbetstimmar som lades ned i historiska parker och trädgårdar kunde endast delvis ersättas med maskiner.

Även nyttoträdgårdar på landsbygden och i städer minskade snabbt i takt med att självförsörjningen fick allt mindre betydelse. Många fruktträdgårdar förföll eller revs upp under senare delen av 1900-talet. Även de flesta järnvägsparkerna har försvunnit.

Även under tidigare perioder av ekonomisk tillbakagång eller kriser har trädgårdar och parker fått förfalla för att sedan åter sättas i stånd under bättre tider. I många av dagens igenväxta eller extensivt skötta anläggningar, till exempel i anslutning till herrgårdar, finns bevarade element kvar i form av långlivade växter, rumsliga strukturer samt anläggningar som vägar och trappor.

 

Restaurering och återskapning

Ytterst få om ens någon historisk trädgårdsanläggning har undgått en fas av igenväxning eller förenkling. En vanlig typ av förenkling är anläggning av gräsmattor på ytor som tidigare varit gestaltade med olika typer av blom- och häckplanteringar.

Men det finns också många anläggningar som restaurerats och där skötseln återupptagits i varierande grad. Det finns även miljöer som åter- eller nyskapats från grunden för att visa hur de kan ha sett ut under tidigare tidsperioder.

 

Ridderbjelska trädgården i kulturreservatet Linnés Hammarby utanför Uppsala. Det här odlingslandet ligger där en köksträdgård anlades 1841 av Mauritz Ridderbjelke, barnbarnsbarn till Linné. Målsättningen med dagens kålgård är att efterlikna hur en grönsaksodling kan ha sett ut under 1700-talet. Växtmaterialet och utsäde kommer från NordGen i Alnarp och POM (Programmet för odlad mångfald).Foto: Fabian Mebus/RAÄ (CC BY)