Runsvenska skrifttraditioner – och ett supplement till Upplands runinskrifter

Den vikingatida runraden, den så kallade futharken, användes från Grönland i väster till Ryssland i öster. Men den ser inte likadan ut överallt. I detta projekt studeras likheter och olikheter i det vikingatida skriftsystemet med utgångspunkt i de uppländska runinskrifterna.

I runskriftens långa historia framstår vikingatiden som ett särskilt händelserikt skede. Den äldre 24-typiga futharken hade redan på 700-talet reducerats till en runrad med endast 16 tecken, som relativt snabbt började användas över hela Norden.

Den nya runraden uppträdde också i olika varianter och genomgick under loppet av vikingatiden flera förändringar som så småningom ledde fram till de medeltida runorna.

Syftet med projektet är att undersöka hur dessa förändringar har gått till och hur den vikingatida runraden användes som skriftsystem på olika platser. Undersökningen utgår från det uppländska runstensmaterialet, men med utblickar mot andra delar av Sverige och det övriga Norden.

Världens runstensrikaste område

I projektet ingår också att publicera ett supplement till Upplands runinskrifter. Uppland är världens runstensrikaste område och de flesta av landskapets runstenar gavs ut i verket Sveriges runinskrifter mellan åren 1940 och 1958.

Redan innan detta arbete var avslutat hade många nya runfynd gjorts och man planerade för ett supplementband, som tyvärr aldrig blev verklighet. Början till ett sådant supplement har nu publicerats digitalt på Riksantikvarieämbetets webbplats och kommer att fortsätta som en del av Runverkets löpande arbete.

Projektet har genomförts som en postdoktoral tjänst vid Riksantikvarieämbetet med stöd från Vitterhetsakademien och Riksbankens jubileumsfond. Här finns en översiktlig artikel om projektet liksom slutrapporten.

Publikationer från projektet

Projektet Runsvenska skrifttraditioner har förutom artiklar i det digitala supplementet till Upplands runinskrifter hittills resulterat i nedanstående tryckta publikationer.

Magnus Källström:

2020

  • Aristocratic Networks During the Late Viking Age in the LIght of Runic inscriptions, i: K. Esmark, L. Hermanson & H. J. Orning (eds.), Nordic Elites in Transformation, c. 1050-1250, Volume II: Social Networks, New York, NY : Routledge. S.79-103. NY!
  • En återuppstånden runsten från Källa ödekyrka på Öland (Öl 57), i: Futhark 9–10 (2018–19, tr. 2020). S. 179–191.
  • Ett fall för Roger Den försvunna Skälbystenen Sö 295 i Grödinge, i: K. Alexandersson, M. Dahlin & V. Palm (red.), Forntid längs ostkusten 6, Blankaholmseminariet. Never Stop exploring. Roger Wikell 1965–2019. S. 113125.
  • Goterhövding eller klimatkatastrof? Varför är Rökstenen så svår att tolka?, i: Populär arkeologi 2020:2. S. 33–34.
  • Ristarens lyckade ordlek, i: Språktidningen 2020:6, s. 56–63. NY!
  • Runstenen i Hagby kyrka, i: G. Ulväng (red.), Hagby kyrka, kapitel och socken 1220–2020. Hagby. S. 79101. NY!
  • Språkhistoria längs kusten – vikingatidsspråket i Gästrikland, Hälsingland och Medelpad speglat i runinskrifter, i: Daniel Sävborg, Eva Liina Asu & Anu Laanemets (red.), Studier i svensk språkhistoria 15: Språkmöte och språkhistoria. (Nordistica Tartuensia 21.) Tartu. S. 132–147. NY!
  • The typology of the short-twig runes and contacts in the Baltic Sea, i: L. Kitzler Åhfeldt, C. Hedenstierna-Jonson, P. Widerström & B. Raffield (red.), Relations and Runes – The Baltic Islands and Their Interactions During the Late Iron Age and Early Middle Ages (2020). S. 127–150.

2019

2018

  • En förbisedd futharkinskrift och ett personnamn från kvarteret Professorn, i: Situne Dei 2018. S. 90–96.
  • Tillsammans med Roger Wikell och Michael Dahlin: Förkomna runstenar i Vimmerby och Rumskulla, Småland, i: Fornvännen 113. S. 7–16.
  • Haraldær stenmæstari – Haraldus magister: a case study on the interaction between runes and Roman script, i: Alessia Bauer, Elise Kleivane & Terje Spurkland (red.) Epigrahy in an intermedial context. Dublin. S. 59–74.
  • Helmer Gustavson i memoriam, i: Situne Dei 2018. S. 105–106
  • Inte bara huggna i sten, i: Populär arkeologi 2018:4. S. 20–25.
  • Les runes à l’ére viking, i: Nous les appellons vikings. Musée d’historie de Nantes, Les éditions Château des ducs de Bretagne. Nantes. S. 104–113.
  • Nolbystenens buri (ack.) och ortnamnet Birsta, i: Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift 2018. S. 23–44.
  • Några nygamla nyheter om Järfällas runinskrifter, i: Järfälla hembygdsblad 2018:1. S. 10–12.
  • Runorna från Haverö, i: Haverö Hembygdsförening 2017–2018. S. 8–13.
  • Tillsammans med Laila Kitzler Åhfeldt: Runverket (Årsberättelse från vissa forskningsföretag m.m. Verksamhetsåret 2017), i: Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien årsbok 2018. S. 255–257.

2017

2016

2015

2014

2013

2012

  • Binamn på vikingatida runstenar – hur vanliga är de och varför finns de där?, i: Binamn – uppkomst, bildning, terminologi och bruk. Handlingar från NORNA:s 40:e symposium i Älvkarleö, Uppland, 29/9­-1/10 2010. NORNA-rapporter 88. Uppsala: NORNA-förlaget. S. 65–88.
  • Clerical or Lay Literacy in Late Viking Age Uppland? The Evidence of Local Rune Carvers and Their Work, i: K. Zilmer & J. Jesch (red.) Epigraphic Literacy and Christian Identity. Modes of Written Discourse in the Newly Christian European North. Utrecht Studies in Medieval Literacy 4. Turhout: Brepols.  S. 27–62.
  • Den gäckande runstenen i Ljusdal, i: Hälsingerunor 2012. S. 62–71.
  • Finstastenen i Skederid – ett genmäle, i: Futhark. International Journal of Runic Studies 3. S. 135–149. (tryckt 2013)
  • Gotländska bildstenar som källor för runologi och nordiska språk, i: M. Herlin Karnell et al. (red.) Bildstenar. Järnålderns gåtfulla budbärare, Gotländskt arkiv 84. S. 119–128. [Även i engelsk version: Gotlandic Picture Stones as Sources for Runology and the History of Scandinavian Languages, i: Gotland’s Picture Stones. Beares of an Enigmatic Legacy, Visby: Gotlands museum, 2012]
  • Ljusdalsstenen åter i ljuset, i: Museivännen. Medlemsblad för museets vänner, Ljusdalsbygdens museum. 2012:1. S. 4–8.
  • Recension av Zentrale Probleme bei der Erforschung der älteren Runen. Akten einer internationalen Tagung an der Norwegischen Akademie der Wissenschaften (2010), i: Fornvännen 107. S. 296–298
  • Två arkivfunna runstenar från Uppsalatrakten, i: Fornvännen 107.  S. 59–62.
  • Tysken som blev trilsk. Ett runsvenskt namnproblem från Mörkö (Sö 22), i: K. Leibring et al. (red.) Namn på stort och smått. Vänskrift till Staffan Nyström den 11 december 2012. Uppsala: Institutet för språk och folkminnen. S. 129-140.
  • Åkomman och demonen på ”feberbenet” från Professorn 4. Ett bidrag till tolkningen av en besvärlig runinskrift från Sigtuna, i: Situne Dei 2012. S. 37–43.

2011

 2010

2009