Riksantikvarien fortbildade sig under Almedalsveckan
Almedalsveckan i Visby är ett tillfälle då många olika beslutsfattare och ansvariga befinner sig på samma plats. Det är därför en arena där nya möten och perspektiv ibland lättare kan korsas och uppstå. Riksantikvarie Joakim Malmström deltog för första gången.
Vi träffade honom utanför länsmuseet i den till synes eviga gotländska sommarsolen och frågade vad han fått med sig efter veckan.
Det här är din första Almedalsvecka. Vilket är ditt intryck av den?
– Det stämmer, det är premiär för min del. Det är precis så bra som jag hoppades: att man väldigt lättillgängligt inom ett begränsat område i tid och rum kan ta del de aktuella diskussioner som pågår i samhället i stort och även specifikt inom kulturarvssektorn. Jag har inte varit uppbokad, så jag har kunnat välja seminarier att besöka väldigt fritt. Jag har fått en chans att fortbilda mig och ta in frågor som jag inte automatiskt ramlar över i mitt dagliga arbete som myndighetschef.
Då får du välja tre seminarier som varit särskilt intressanta och berätta för oss varför?
– Då väljer jag först debatten som länsmuseernas samarbetsråd bjöd in till som hette ” Principen om armlängds avstånd – kulturen, länsmuseerna, politiken och friheten | Almedalsveckan”. Det är en fråga som alltid är aktuell och engagerande och som kulturarvssektorn behöver förhålla sig till. Det här blev ett fördjupat samtal där frågorna ställdes på sin spets och visade hur gränslandet ser ut för det politiska inflytandet över kulturen. Idéhistorikern David Karlsson lyfte upp att frågan borde byggas in i de beslutsfattande institutionerna. Det är en god idé för då skulle man inte behöva diskutera gränslandet vid varje enskild fråga.
Tack då får du välja ett till. Ett som inte specifikt berör kulturarvssektorn?
– Något helt annat som jag lyssnade på var Hur går vi från att räkna kronor till att räkna värde i offentlig ekonomi. Den diskussionen handlade om hur olika offentliga myndigheter skapar värde och för vem. Den handlade också om hur man mäter värde och under vilka omständigheter det ens går att mäta. Den har beröring med det arbete vi gör nu med att omorganisera verksamheten vid Riksantikvarieämbetet för att den ska bli tydligare och mer ändamålsenlig. Att vi ska uppnå de effekter vår uppdragsgivare önskar och våra målgrupper behöver. En viktig del som många offentliga verksamheter tittar på för att öka sin effekt är digitalisering och AI, vilket leder mig till det tredje seminariet jag vill berätta om.
Varsågod, kör på!
– Det har varit mycket diskussioner om Artificiell intelligens, AI, som hot och att det kan behövas regleringar. På seminariet Hur blir Sverige ledande på AI och hur hänger alla med?, däremot diskuterades mer kring AI som möjliggörare och hur tekniken kan addera nytta i offentlig förvaltning. Ett sätt är att den kan råda bot på en del av kompetensbristen på arbetsmarknaden, till exempel genom att effektivisera och automatisera viss typ av handläggning, som det finns exempel på att man börjar se. Det kan lösgöra tid för personal att ägna mer tid åt analys och därmed att man faktiskt ägnar sig åt att göra rätt saker. Civilminister Erik Slottner var med i panelen och han nämnde arbetet med en ny Nationell strategi för digitalisering. Det var en nyhet för mig som jag definitivt kommer att hålla ögonen på framöver.