Grödinge socken, Södermanland. Foto: Jan Norman/RAÄ (CC BY)

Allt finns i landskapet

Landskapet är den helhet där allting händer. Det är den gemensamma livsmiljön för människor, växter och djur och utgör kapital för ekonomisk utveckling och regional tillväxt. Landskapet är samhällets gemensamma resurs och ett levande arkiv som bidrar till att ge perspektiv på vår tillvaro i tid och rum.

Gemensam tillgång – gemensamt ansvar

Landskapskonventionen understryker att landskapet är en gemensam tillgång och ett gemensamt ansvar. I landskapet möts många olika slags värden och tillgångar – kulturella, ekologiska, estetiska, sociala och ekonomiska. Vi måste ofta förhandla om hur landskapets resurser ska nyttjas, fördelas och utvecklas. Det krävs därför täta samarbeten mellan olika myndigheter, organisationer, företag och enskilda för att kunna hantera landskapets mångfald av värden på ett hållbart sätt.

Olika typer av landskap

Landskapet kan betraktas i olika skalor, beroende på vad betraktaren fokuserar på eller har för syften. Med landskap kan avses allt från det som syns utanför köksfönstret till stora geografiska områden som till exempel fjällandskapet. Man kan också välja att fokusera på den dominerande markanvändningen eller på naturgivna förutsättningar som sätter villkoren för brukandet. Man kan till exempel urskilja odlingslandskapet (det agrara landskapet), skogslandskapet, kust- och skärgårdslandskapet, fjällandskapet, stadslandskapet (det urbana landskapet) och industrilandskapet. Hur man betraktar och urskiljer olika landskapstyper kan förändras över tiden. Ända fram till början av 1900-talet gjordes till exempel sällan skillnad mellan odlings- och skogslandskapet eftersom skogen då på de flesta håll var en integrerad del av jordbruket. Man pratade istället snarare om inägomark (åker och äng ) och utmark (olika typer av betesmarker, till exempel skogsbete).

Landskapets tidsdjup

Landskapet är resultatet av samspelet mellan människa och miljö över tusentals år. Spåren av det förflutna finns överallt omkring oss, såväl i det öppna odlingslandskapet som i skogen eller mitt i storstaden. Tidsdjupet, det vill säga landskapets olika tidsskikt, är en viktig dimension i landskapet som bidrar till att skapa mening och sammanhang.

Landskapet ändrar utseende i takt med att samhället förändras. Åkrar växer igen, ängsmark odlas upp till åker, gränser flyttas, platser byter namn, tätorter växer, nya vägar byggs och äldre hus rivs för att ge plats för modern bebyggelse. Att landskapet förändras är en del av både samhällets och naturens villkor, men förändringar bör ske utifrån principen om ett hållbart nyttjande och med medvetenhet om förändringarnas konsekvenser.

Äldre och yngre kulturlandskap

Egentligen går det inte att skilja mellan det som ibland kallas för äldre kulturlandskap och yngre eller moderna landskap. Allting vi ser och rör oss i är ju dagens landskap. Skillnaden mellan ett ”äldre kulturlandskap” och ett ”yngre eller modernt kulturlandskap” är att det i det förstnämnda finns tydligare och ofta fler spår kvar av den tidigare markanvändningen.

I ett äldre kulturlandskap har marken fram till idag brukats utan att tidigare spår har utraderats. Man brukar prata om att landskapets årsringar finns bevarade. Att de äldre spåren har bevarats behöver inte nödvändigtvis innebära att inga nya element i form av till exempel byggnader, vägar, åkrar eller vindkraftsverk kommit till. I många äldre kulturlandskap har man helt enkelt lyckats lägga till nya ”moderna” årsringar, utan att utplåna de gamla. På så sätt förblir landskapet alltid gammalt och nytt i en tät väv.