Gräsbränning vid Veingesjön i Halland, april 2016. Foto: (CC BY)

Eld i landskapet

Människan har under lång tid använt eld för att påverka landskapet, till exempel för att förbättra bete för vilda och tama djur eller för att kunna odla spannmål där det tidigare vuxit skog, så kallad svedjebruk.

Ljunghedar är en naturtyp som har formats av regelbunden bränning i kombination med bete. Ljunghedar var en gång i tiden mycket utbredda, främst i västra Sverige. Idag finns bara små rester kvar. Bränning har också använts för att förbättra gräs- och örttillväxten i skogsbeten, hagar och andra typer av betesmarker.

Idag är bränning inte länge en del av den ordinarie jordbruksdriften. Bränning har däremot på senare år börjat användas i naturvårdande syfte, så kallad naturvårdsbränning, framför allt i skogsmark och på ljunghedar. Bränning har också börjat användas som en alternativ skötselmetod i marker där det saknas betesdjur eller där man inte längre mäktar med slåtter.

Du kan läsa mer om gräsbränning i rapporten Bränning av gräs i äldre fodermarker och på webbsidan för nätverket Svenska kulturlandskap, där det också finns fler litteraturtips.