Västergötland

I Västergötland finns ungefär 160 vikingatida runstenar. På några av dem kan man läsa om vikingar som deltagit i färder till främmande länder.

Västergötlands mest kända sten står i dag i ett litet skyddande hus i Sparlösa. Den har suttit inmurad i kyrkväggen och stora delar av ristningen har skadats, så att det inte längre går att läsa allt som har stått på stenen. Förutom runtexten finns det spännande bilder på Sparlösastenen. På en sida kan man se ett hus, som kanske var ett tempel, en båt med segel. Uppe på seglet sitter två fåglar. Nedanför båten finns två djur och längst ner ser man en ryttare till häst. Med hjälp av dessa bilder har man kunnat datera stenen till omkring år 800, alltså till vikingatidens början.

Sparlösastenen (Vg 119) som är Västergötlands märkligaste runsten. Foto: (CC BY)

De flesta runstenarna har rests av människor som hade gått över till kristendomen och inte längre trodde på de hedniska gudarna. Det är då lite överraskande att på på runsten vid Velanda i Väne-Åsaka kunna läsa följande: ”Tyrvi reste stenen efter Ogmund, sin make, en mycket god tägn. Tor vige.” Här avslutas inte texten med en kristen bön utan med en åkallan av asaguden Tor.

Vävkniven Vg 279 med texten ”Tänk du på mig, jag tänker på dig. Älska du mig, jag älskar dig”, en av de många vardagliga runinskrifter från Gamla Lödöse som Elisabeth Svärdström tolkade
Vävkniven Vg 279 från Lödöse. Foto:

Det finns också en hel del medeltida runinskrifter i Västergötland. En del utgörs av liggande gravhällar, där ibland runor och latinska bokstäver står sida vid sida. Runristade vardagsföremål har också framkommit vid arkeologiska utgrävningar i medeltida stadskärnor. I Lödöse, som ligger nära Göteborg, har arkeologerna även funnit träföremål med runor, vilket är relativt ovanligt. På en liten vävkniv har en ung man exempelvis ristat en inskrift till sin flickvän: ”Tänk du på mig, jag tänker på dig. Älska du mig, jag älskar dig.”