Bakom konserveringens hantverk finns etiska diskussioner som pågått i många årtionden. Foto: (CC BY)

Tre etiska koncept inom konservering

Under den världsomspännande konserveringskonferensen som arrangerades av ICOM-CC i maj framkom att det fortfarande finns etiska frågor att diskutera inom konservering av kulturarv. Alissa Anderson, utredare vid Riksantikvarieämbetet, gör några nedslag i konferensens diskussioner.

Temat på ICOM-CC 2021 rubricerades som Transcending Boundaries: Integrated Approaches to Conservation och handlade om att inhämta idéer och inspiration från andra forskningsdiscipliner, från museibesökare och från lokala grupper i museernas närliggande samhällen. Den handlade också om bevarande som en integrerad del av kulturarvsarbetet och om hur konservering kan hjälpa människor att komma närmare kulturarvet.

Intentio operis – objektets intention
Muriel Verbeeck gick tillbaka till rötterna för de konserveringsetiska diskussionerna i sin presentation om hur konservering kan hjälpa till att öppna konstverkens fulla potential. Vid konservering av samtida konst menar Verbeeck att konservatorns roll varken är att stödja eller förstärka ”konstnärens intention”. Snarare handlar rollen om att förstå objektets inneboende intention, intentio operis, ett koncept som myntats av författaren och curatorn Umberto Eco.

Genom att acceptera att ett konstverk kommer till sin fulla potential först i mötet med en mottagare blir det tydligt att konstnärens intention endast är en av objektets många aspekter. I konserveringsprocessen bör konservatorn därför framförallt se till objektets materialitet, menar Verbeeck, för att inte skymma objektens potentiella tolkningsmöjligheter och alltså behålla objektet i ett öppet tolkningsbart tillstånd.

Känslig, robust eller ”anti-känslig”?
Ett koncept som Claudine Houbart lånat in från finansvärlden är antifragility – anti-känslighet. Inom projektet CoToCoCo (Conceptual Toolkit for Contemporary Conservation) har konceptet använts som en av utgångspunkterna för de teoretiska experimenten.

Projektet CoToCoCo startade 2017 för att stimulera kritiska diskussioner kring kulturarvet. Seminariedeltagare från olika kulturarvsprofessioner (konservatorer, curatorer, arkitekter, forskare) samlades kring flertal inlånade koncept från exempelvis sociologi, antropologi, filosofi och matematik, för att applicera dem på kulturarvsarbete. Syftet var att hitta förslag på metodologiska verktyg för en bred interdisciplinär dialog.

Inom konservering kan konceptet antifragility bara förstås i relation till två andra koncept: fragility (känslighet) och robustness (robusthet). Känslighet handlar om objekt som påverkas negativt av olika händelser och bryts ned med tiden, till exempel en samling av porslinsföremål som finns i ett jordbävningsdrabbat område. Det som är robust betraktas som okänsligt eller neutralt. Till exempel skulle en marmorskulptur i samma jordbävningsdrabbade område möjligen kunna ses som mera robust än porslinssamlingen. Anti-känsliga objekt är de som gynnas av en händelse eller en förändring.

I sin presentation framhöll Houbart att inom konservering kan detta koncept vara svårt att applicera på objektens materialitet. Däremot kan det vara användbart att betrakta kulturarvsarbetet i ljuset av anti-känslighet. Principerna och praktiken som tillämpas inom till exempel konservering har ofta förstärkts och förbättrats i och med kriser och katastrofer.

Vilka är ”de framtida generationerna”?
Joel Taylor presenterade en kritisk artikel om användningen av begreppet ”framtida generationer”. Taylor menar att bevarande och konservering slarvigt motiveras med att det görs till nytta för framtida generationer, men att det sällan förklaras vilka de framtida generationerna egentligen är, vad de kan tänkas vilja med kulturarvet och varför de vill ha saker bevarade. Taylor menar att ett oreflekterat användande av ”framtida generationer” hindrar oss från att motivera kulturarvsarbetet på ett riktigt bra sätt. Det hindrar oss också från att se möjligheter med föremål och samlingar och alternativa konserveringsåtgärder. Istället, menar Taylor, bör konservatorer underlätta för bättre bevarandestrategier genom att lyfta fram och belysa de olika aspekterna av kulturarvet, något som konservatorer redan idag är tränade för att göra.

Gapet mellan teori och praktik
Den kanske mest annorlunda presentationen på konferensen gavs i form av ett samtal mellan Catherine Smith och Ranui Ngarimu. Smith är textilkonservator och forskare. Ngarimu är expert på maoriska vävtekniker. Samtalet handlade om hur museerna säkrar urfolkens tillgång till sitt kulturarv.

I sin forskning har Smith och Ngarimu besökt museer världen över för att studera objekt som är viktiga för den maoriska kulturen. I artikeln till konferensen beskriver de hur svårt det var att tillgå maoriska textilier för undersökning.

Till saken hör att Ngarimu ingår i den maoriska minoritetsgruppen på Nya Zeeland. Hon har en ledande position inom sin grupp och studerar vävtekniker som blivit bortglömda för att kunna återintroducera dem i den pågående maoriska vävtraditionen. I artikeln beskriver författarna hur museerna i sin kommunikation med forskarna har visat att tillgången till urfolkens kulturarv inte ansågs vara ett nyckelåtagande och prioriterades ned till förmån för åtaganden som vanligen sker på ett museum – till exempel låneärenden och möten. Detta menar Ngarimu och Smith, går stick i stäv med rådande museietik så som den presenteras i teorin, där retoriken snarare handlar om inkludering och öppenhet. I samtalet framkom att museernas strävan att bevara de fysiska aspekterna av kulturarvet i praktiken utgör ett argument för att begränsa urfolkens tillgång till föremålen.

ICOM-CC är den kommitté inom Icom som ansvarar för konserveringsfrågor. Förkortningen står för International council of museums – committee for conservation.

ICOM-CC Triennial Conference är en internationell konferens om konservering som arrangeras av ICOM-CC var tredje år.

Artiklar från konferensen som tas upp i texten:
Houbart, C. and M. Verbeeck. 2021. Transcending boundaries in the use of concepts: The case of antifragility. In Transcending Boundaries: Integrated Approaches to Conservation. ICOM-CC 19th Triennial Conference Preprints, Beijing, 17–21 May 2021, ed. J. Bridgland. Paris: International Council of Museums.

Lelyveld, M. and J. Taylor. 2021. What do we talk about when we talk about ‘future generations’? In Transcending Boundaries: Integrated Approaches to Conservation. ICOM-CC 19th Triennial Conference Preprints, Beijing, 17–21 May 2021, ed. J. Bridgland. Paris: International Council of Museums.

Smith, C.A. and R. Ngarimu. 2021. Artefact access: The gulf between theory and practice. In Transcending Boundaries: Integrated Approaches to Conservation. ICOM-CC 19th Triennial Conference Preprints, Beijing, 17–21 May 2021, ed. J. Bridgland. Paris: International Council of Museums.

Verbeeck, M. 2021. Intentio operis. From the “enclosed garden” to the open work. In Transcending Boundaries: Integrated Approaches to Conservation. ICOM-CC 19th Triennial Conference Preprints, Beijing, 17–21 May 2021, ed. J. Bridgland. Paris: International Council of Museums.

Kategori

Ämnen


Alissa Anderson

alissa.anderson@raa.se


  • Publicerad:
  • Uppdaterad: